Författararkiv: Gunilla Granbom

Om språklig kreativitet

Är du omtänksam?
Kanske lite betänksam
Omhändertänksam

Under hösten och våren har jag ett annorlunda uppdrag: Lunchsvenska. Jag håller kurs i svenska för arkitekter på Tengbom under deras lunchrast. Mina deltagare kommer från flera olika länder, till exempel Kina, Polen, England, Australien, USA, Holland, Grekland. jag har en nybörjargrupp och en avancerad. De käkar sallad eller sushi samtidigt som vi pratar konstiga vokalljud, verbböjning, svenska ord, uttryck och traditioner.

För mig är det spännande och lärorikt. Jag får damma av mina grammatikkunskaper och träna upp språkkänslan. Vad är det för skillnad på ”Vad tycker du om min ritning?” och ”Vad tänker du om min ritning?” När använder vi omvänd ordföljd? Hur många partikelverb finns det i svenskan? Vad betyder egentligen ”väl” och ”ju”? Kommer ”verk” från samma ord som ”work”? Hur är det med ”värk”? Får man säga ”ba”? Vad är det för skillnad på ”stegen” och ”stegen”?

Och hur fungerar egentligen den svenska ordbildningen? Kan man sätta ihop vilka ord som helst? Ja! Det kanske är det som är det härligaste med språket: friheten, kreativiteten. Det är inte en samling regler att lära sig, nej, det är ett av många sätt att uttrycka sig. Och jag blir så imponerad över hur mycket mina elever kan. Över frågorna de ställer. Vi har så kul!

Nästa gång ska jag fråga dem vad de säger om det här ordet som jag hittade på en vägg på Söder:

 

Vårdagjämning

Vårdagjämningen
ljuset blir allt starkare
mörkret ger vika

Nationalencyklopedin kan också vara poetisk. Så här står det om vårdagjämningen:

Den tidpunkt då solen
under sin årliga rörelse längs ekliptikan
passerar himmelsekvatorn
från söder mot norr.

Ekliptikan?

Solens skenbara bana över stjärnhimlen under årets lopp.

Pure poetry.

 

Välkommen till Bysis bok & papper

Smakar på ordet
Förväntan, glädje, värme:
Författarbesök

I morgon är det dags! 

Då kommer jag och två andra Idusförfattare – Emma Frey-Skött och Jeanette Jonasson – till den mysiga bokhandeln Bysis på Söder. Det ska bli så kul att träffa bokälskare och prata böcker och skrivande. Vi delar med oss av våra bästa skrivtips och signerar våra böcker.

Vi bjuder även på något gott att dricka och knapra på.

Lördag 10 mars klockan 14.00-17.00
Bysis Bok & Papper, Bysistorget 8/Hornsgatan 80

Varmt välkomna!

 

Haiku i vinterskrud

Dagens gästpoet heter Calle Gnosspelius och han diktar så här i en snöskottarpaus:

Nordostan, minus tolv
virvlar av piskande snö.
Nu får det räcka.

Men sen kontrollräknar Calle och upptäcker att den första raden har sex stavelser, inte fem som det ska vara enligt haikuregelboken. Men hur är det med de här reglerna egentligen?

Så här svarar Florence Vilén, sekreterare i Svenska haikusällskapet på frågan:

”Stavelseräkningen, som faller sig naturlig på japanska, är mindre viktig. Ja, om den leder till krystade formuleringar eller klumpig rytm är det bättre att helt avstå från den.”
(Ur förordet till Svensk haiku, Trombone, 2009)

Så bästa gästpoet – känn dig fri i ditt skapande! Rytmen, bilden och känslan är viktigast. Och att ha roligt under tiden. Visst kunde vi skriva nordost i haikun ovan, men nordostan är ett så härligt ord!

Haiku, vilostund
från livets snöskottande
ordlek, fantasi

Haikufredag med antihaiku

Vad är väl en haiku? Och vad är det väl inte?

Så här beskriver dagens gäst, stjärnpedagogen och örebropoeten Magnus Kirchhoff, den ädla konsten:

Ett två tre fyr fem
Ett två tre fyr fem sex sju
Så är en haiku

Å så en antihaiku

Ett två tre fyra fem
Ett två tre fyra fem sex sju
Så är inte en haiku

Frågor på det?

Trevlig helg!

 

Haikufredag – en poetisk betraktelse

Började dagen med att bläddra i min nyaste haikubok, från Everyman’s library pocket poets.

Fastnade för den här av poeten Shiki:

Write me down
As one who loved poetry
And persimmons

I min tolkning:

Ja, sådan är jag
en som älskar poesi
och persimoner

Vet inte varför jag fastnade för denna dikt. Vet inte ens vad en persimon är. Men visst är det väl en frukt? Var tvungen att googla. Ja visst, persimon är en frukt – från Japan förstås. Och namnet betyder gudarnas mat. Klart att en haikupoet älskar persimoner. Det får bli en persimon till efterrätt i kväll. Eller kanske i en sallad … Och sen är det bara att vänta in den gudomliga inspirationen. Resultatet får ni läsa här nästa haikufredag!

Så där är det ofta med dikter tycker jag. De leder vidare … 

Poesi kan öppna
dörrar
inåt
till våra inre landskap
drömmar, längtan
poesi kan sätt ord på det vi bara anat

Poesi kan öppna
dörrar
utåt
mot nya världar
skapa nyfikenhet, väcka lust

Persimon
En frukt jag aldrig tänkt på
förrän nu
tack Shiku
persimon … poesi

Så vad är en persimon?

Persimon betyder gudarnas mat på latin och frukten härstammar från Japan. Det egentliga namnet på frukten är kaki, medan persimon och sharon är olika sorter av frukten.

Det planteras runt 400 arter av kaki och de odlas vanligtvis i Kina, Korea, Japan, Brasilien, Turkiet och Italien. Sharon har fått sitt namn efter att den odlas i sharondalen i Israel.

Persimon är oftast större och oval i formen medan sharon är mindre och utseendemässigt kan man säga att de påminner om en orange tomat. Frukten har en ljuvligt söt smak och kan ätas med skalet på. Passar bra i en sallad med getost, nötter eller bönor.

Persimon innehåller en massa nyttigheter som betakaroten som omvandlas till A-vitamin, C-vitamin, järn, kalium, mangan och kalcium. Persimon innehåller även karotenoider som ger den karakteristiska orange färgen och katekiner. Katekiner är kända för att ha antiinflammatorisk och antibiotisk verkan samt ger skydd åt små blodkärl.

Tack för information om persimon Sund.nu. Jag lånade även bilden från denna sida. 

Haikufredag med gästpoet

Sommaren 2016 var jag på en väldigt härlig skrivkurs på Fridhems folkhögskola, Skrivarsafari med AC Collin. En av mina medresenärer på denna safari var Kerstin Klintberger. Hon delar min kärlek till den ädla haikukonsten. Nu har jag fått den stora äran att publicera två av hennes vinterbetonade verk apropå essensen i en haiku: det gäller att fånga både ögonblicket och evigheten.

Kerstin lyckas med både ock tycker jag. Bedöm själva!

2 x haiku av Kerstin Klintberger

Vågen har stelnat,
i ett fruset ögonblick
viskar den ”Stanna!”

Ur jordens mörker
tränger det levande fram
i ändlöst kretslopp.

Tack Kerstin, veckans gästpoet!

Vill du gästdikta  en haikufredag? Skicka dina bidrag till

info@concisio.se

Läs ett inlägg om Skrivarsafari på Fridhems folkhögskola. 

Haikufredag is back

Ja, var är väl en fredag utan en haiku? 

Häromdagen hittade jag en oemotståndlig liten bok i ett skyltfönster på Söder. HAIKU heter boken helt enkelt, från Everyman’s library pocket poets. En samling haikudikter på engelska, översatta från kinesiska och japanska, av flera olika haikumästare.

Ett kapitel heter Phases of the Moon. Ett passande tema för mig som skriver tidsresor. För att kunna resa i tiden i mina böcker måste man ha ett månur där tiden ställs in med hjälp av fullmånens strålar …

The moon in the water
turned a somersault
And floated away

En kullerbytta! Bara ordet … här i en haiku av – Oshima Ryota (1718–1787). När haikudikter översätts till andra språk bryts ofta reglerna upp. Antalet stavelser är inte så viktigt – det viktiga är essensen: att fånga ögonblicket. Och evigheten. Själv brukar jag lyckas hyfsat med ögonblicket, men kämpar med evighetsperspektivet … Räkna stavelser är jag dock rätt bra på. Så här kommer min tolkning av Ryotas haiku:

Månens spegelbild
gjorde en kullerbytta
och flöt vidare