Kategoriarkiv: Historia

Ny bok! Silversländan

Nu finns Silversländan, del tre i serien Hemligheten i Haga, att beställa på Idus förlag! 

Året är 1777. Emma, Susanna, Mirella och hunden Snobben har än en gång krupit genom trollroten i Hagaparken. Äventyret för dem långt bort från Haga, genom ett myllrande Stockholm ända till Drottningholm.

Där – i den stora parken, på teatern, i hantverkskvarteren och på Kina slott – får de nya vänner och återser gamla bekanta. Den märkliga kvinnan Smaragda återkommer. Hon säger att hon måste förstöra det falska månuret med hjälp av en magisk silverslända. Först då hävs förbannelsen som gör att hon förvandlas till en häger. För att tvinga flickorna att hjälpa henne stänger hon trollroten …

Silversländan

ISBN: 978-91-7577-542-5
Boken är inbunden med hårda pärmar och har 272 sidor.

Pris: 119 kronor

Silversländan kommer först i augusti, men det går bra att förbeställa redan nu.

Gunilla Granbom

 

Skrivro vid Vätterns strand

Denna dagen ett lif

Ja, så sa farbror Melker, men det var Runeberg som skrev det – och hemma hos Ellen Key på Strand vid Omberg står sentensen på väggen i hallen. Astrid Lindgren såg det när hon hälsade på hos Ellen Key sommaren 1925. Till den historien hör att Astrid blev biten av Ellens hund, en St Bernhard, och att hushållerskan som plåstrade om henne hette Malin …

Verklighet och dikt, saga och sanning … Nu är det i alla fall helt sant att jag ska åka till Strand. I nästan två veckor ska jag bo i ett av gästrummen som stipendiat. Jag ska skriva, läsa, vandra och ta morgondopp i Vättern. Mer vet jag inte. Men jag ser fram emot detta så mycket!

Läs gärna mitt förra inlägg om Ellen Keys strand och stipendiet. 

IMG_8811

Haiku, ärter och arsenik

Från Historiska museet.

Från Historiska museet.

Avund, ont uppsåt
Arsenik i ärtsoppan
– eller i vinet?

Ja, hur var det egentligen med Erik XIV och ärtsoppan?

Jag får hämta hjälp av historikern Dick Harrisson på sajten Populär historia:

”Den i särklass mest kända skrönan om Erik XIV är att han ska ha mördats med förgiftad ärtsoppa. Stämmer verkligen detta? Erik avled på Örbyhus kort tid efter midnatt den 26 februari 1577. Det finns vittnen både till själva dödsfallet och till den sjukdom som ändade hans liv, eftersom två präster var närvarande vid dödsbädden och folk på slottet rapporterade till Johan III om förloppet. // När Erik avlidit for Johan Henriksson genast till kungen och gav honom den välkomna nyheten. Johan III ordnade raskt en begravning: kroppen balsamerades, fördes till Västerås domkyrka och stod på lit de parade i tre dagar, allt för att övertyga folket att Erik verkligen hade dött.

Redan vid denna tid började förgiftningsrykten cirkulera. Hertig Karl, Johans yngre bror, kritiserade kungen i brev för att ingen av rikets höga herrar varit med vid dödsbädden – just detta bäddade ju för ryktesspridning om ont uppsåt. //

I samband med restaureringen av Västerås domkyrka på 1950-talet undersöktes Erik XIV:s kvarlevor noggrant. Forskarna påträffade stora mängder arsenik i kroppen, begravningstextilierna och den ursprungliga träkistan. De bevisade också att arseniken inte kunde ha tillförts kroppen efter döden. Av detta har man dragit slutsatsen att exkungen med all säkerhet dog av arsenikförgiftning. Mord, alltså. Högste ansvarig var sannolikt den kunglige halvbrodern Johan III. Men ärtsoppa? Nej, det kunde man inte bevisa. Mer sannolikt är att arseniken blandades i vin.”

Läs mer på Populär historia.

”Två ting äro vita, Tintomara – oskuld och arsenik”

(Carl Jonas Love Almqvist i boken Drottningens juvelsmycke)