Kategoriarkiv: Friskvård

Om att skriva

Del tre i min serie Hemligheten i Haga börjar äntligen bli klar. Jag är inne i en bearbetningsfas nu. Inom kort kommer finputsningen. Och sen korrektur. Och sen en sista koll. Och den allra sista kollen …. Jag upphör aldrig att fascineras av att det här med att skriva böcker är så tidskrävande. Och min beundran för alla som lyckas skriva bok efter bok hela livet växer.

Jag har alltid gillat att läsa om skrivprocessen, om hur författare arbetar. På något sätt försöker jag väl knäcka koden, förstå på djupet hur det här arbetet går till, för att själv kunna bli bättre på det. Men det är alltid så vagt, så hemlighetsfullt och ogripbart. Och alla har olika berättelser om sitt skrivande.

För mig är det en process i ständig förändring. Precis när jag tror att jag har fattat något, när jag tror att jag har hittat ett sätt som fungerar, ändras allt och jag fattar ingenting.

På många sätt påminner det här om hur jag tyckte det var att bli mamma. Ett sökande och ett prövande. Precis när jag trodde att jag hade hittat ett sätt som fungerade, en rutin att hålla sig till, förändrades allt. Barnen växte och utvecklades. Jag växte och utvecklades. Vi som föräldrar växte och utvecklades. Vi som familj växte och utvecklades. Tiderna förändrades!

Så nej … Jag börjar inse att jag aldrig kommer att hitta det där trygga lugnet, den säkra lunken som alltid funkar. Inte som förälder. Inte som medmänniska. Och inte som författare.

Och det är väl härligt!

Något annat som är härligt är våren. Cyklade runt Brunnsviken i dag i strålande sol. Tankarna och fantasin flög fritt, inspirerade av miljön som jag skriver om i mina böcker. Nya idéer börjar spira likt vitsippsbladen under fjolårslöven. Men först ska Silversländan bli klar!

Italienska terassen i Bergianska. Brunnsviken glittrar i aprilsolen.

Gäst hos Ellen Key på Strand

img_0908

Vilar vid Vättern
blicken söker horisont
gäst hos Ellen Key

Tisdag 13 september steg jag in i rummet som skulle vara mitt hem i nästan två veckor. På bilden ovan kan du ser var jag bodde: hörnrummet med utsikt över Vätterns vida vatten. Bakom mig ruvar det sagoomspunna Omberg. En kort promenad härifrån ligger Alvastra klosterruin och slätten breder ut sig. En inspirerande och samtidigt lugnande miljö.

Dagar på Strand

Så vad gör en stipendiat på Stand? Det är väldigt olika, men det som förenar oss fyra är intresset för författaren, pedagogen, filosofen, samhällskritikern och människan Ellen Key (1849-1926). Ellen bestämde redan under sin livstid att Strand skulle ta emot kvinnor som gäster, så vi är en del i en lång tradition. Ellen ville att kvinnorna skulle få möjlighet att sträcka ut ryggen, både kroppsligen och själsligen:

Rätar på ryggen
andligen och lekamligt
det gör vi på Strand

Mina dagar såg oftast ut så här: Vaknade tidigt, morrondopp, frukost i solen på trappan, kanske samtal med en av de andra stipendiaterna.

Vaknar i tyst hus
simmar ut i morgondis
frukost på trappan

Under förmiddagen skrev jag på min bok, Silversländan. Och i min prickiga haikubok. Tre haikudikter om dagen blev det. Korta sammanfattningar av intryck och känslor. Oftast satt jag i mitt fina rum, ibland vid något av Ellen Keys andra skrivbord. Det finns skrivbord i alla rum på Strand, men viktigast i ett rum är människor, blommor och böcker enligt Ellen.  Så här formulerade jag detta i haikuform när jag var där.

Sensommarblomster
plockar och sätter i vas
tror Ellen Key ler

Viktigt i ett rum:
människor, blommor, böcker
därför trivs jag här

img_0906

Efter lunchen i Ellens kök tog jag en promenad i bokskogen, upp på Ombergs hjässa eller en cykeltur. Funderade och fantiserade, spann vidare på de trådar jag skrivit om under morgonen. Eftermiddagsdopp, kanske en tupplur och en lässtund brukade jag hinna med före middagen. Helst satt jag då på Solbadet, den inbyggda balkongen, och såg solen sjunka ner i Vättern.

img_0630

Bland det roligaste på Strand var att vandra runt på bara fötter i huset och undersöka böcker och tavlor i lugn och ro. Det kändes som om jag hade ett pågående samtal med Ellen under hela min vistelse.

Vandrar i ditt hus
närmar mig tyst, andäktigt
du finns kvar; det känns

img_0875

Sommarlov

IMG_3828

Som smultron på ett strå, så ligger de uppträdda framför mig: sommarlovsveckorna. Jag ska vara ledig från jobbet, min vänstra hjärnhalva ska få lata sig. Den högra ska ut på grönbete: läsa, leka, uppleva. När balansen är återställd kommer sagorna smygande. Då fortsätter äventyret om Hemligheten i Haga. Jag undrar just vad som ska hända i del tre …

Om en liten stund flyger jag högt ovan molnen. Söderut, till Sardinien. Spännande!

Slutet av juni
väskorna är packade
äventyr nästa

image

Sommar

i dag cyklade jag utan vantar för första gången. Sommaren är här!

Jag har inte ens badat än! Hittade den här bilden och blev så badsugen. I helgen får det bli ett dopp.

image

Inlägg nummer 86 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

En soft dag

Kom nyss hem från Softdagen på Friskis & Svettis – en utbildningsdag med fokus på hållbar träning. Vi fick prova på olika pass och lyssna på föreläsningar.

Jag började med Flex soft – mjuk och skön rörelseträning. Sen Skivstång soft. Det softa med det passet var att fokus var mer på utförande än prestation. Alltså: hellre göra rätt än tungt. Tränaren tog god tid på sig att kolla att alla var med och rättade till krumma ryggar och felpekande tår. Sist var jag med på ett svettigt och roligt jympa soft-pass.

Jag var också på en förelåsning om hållbar träning. En stark trend  just nu är tuffa pass: multi- och ultrasport, crossfit och hit – högintensiv träning. Gärna i lerig terräng. Passar många, men inte alla. Friskis satsning på det som kallas för soft är däremot för alla: den träningsovana, den som har en skada eller begränsning, den som körde ett stenhårt multisport-crossfit-ironman-pass dagen innan och vill köra ett skonsamt pass. Och förstås: alla som gillar lite lugnare träning.

Själv tycker jag att softvarianterna blir lite meditativa eftersom de är så tydliga och fokuserade. Man kan inte slarva, vilket ökar kroppskännedomen. Det gör också att träningseffekten kan bli riktigt hög – du väljer själv hur mycket du vill ta i. Det är inte soft i bemärkelsen mesig eller slapp. Tvärtom!

Äsch, jag vet, det är svårt att förklara. Det bästa är att testa själv och se hur det känns. Det finns flera olika softvarianter. Kom och softa med mig på mitt indoor walking-pass på torsdagar klockan elva till exempel. Jag får alltid ha med en gäst.

IMG_4307

Inllägg nummer 48 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Vårkänslor

Gick genom stan i går, Sveavägen. Folk log, åt glass, hade picknick på parkbänkar. Solen värmde, på riktigt. Mötte ett par goda vänner som hade tid att prata en stund. Vandrade vidare utan brådska.

Avslutade dagen med sång. Min fina och skönsjungande vän är med i en kör och de hade en härlig konsert. Det var kyligare ute när jag gick hem. Men jag var varm inuti.

Scilla vid Adolf Fredriks kyrka.

Scilla vid Adolf Fredriks kyrka.

Inllägg nummer 45 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Tomater och tid – pomodoro

image

Vad har tomater med tidsplanering att göra?

Pomodoro är italienska för tomat. En äggklockan kan ha formen av en tomat. Äggklockan är ett mycket bra verktyg om man behöver bli mer effektiv har jag upptäckt.

Pomodorometoden

Metoden uppfanns av av italienaren Francesco Cirillo på 80-talet. Arbetet delas helt enkelt upp i koncentrerade faser om 25 minuter och därefter  en paus på fem minuter. Då och då tar man en längre paus förstås – för mat eller en promenad.

Jag har en tendens att splittra mig på olika saker under dagen, vilket gör att jag inte känner mig nöjd med någon del. När jag väl kommer igång med något fastnar jag framför datorn och glömmer att ta pauser. Glömmer att blinka. Att andas. Efter ett tag blir det lite småjobbigt.

Fokus

När jag använder Pomodorometoden bestämmer jag mig för vad jag ska jobba med under nästa Pomodoro, så jobbar jag bara med det och låter mig inte distraheras av annat. Ibland använder jag en Pomodoro till exempelvis e-post eller Facebook. När klockan ringer och jag har haft min paus måste jag ta ett aktivt beslut om vad jag ska göra. Fortsätta med det jag gjorde eller välja något nytt från min lista. Detta har  hjälpt mig mycket.

Pausernas magi

Något som har visat sig funka för mig  är att ställa äggklockan i köket. Det gör att jag måste gå iväg och stänga av den. Stod den på mitt skrivbord skulle jag lätt kunna ignorera den och tänka ”Äh, jag kör på. Bara lite till!!”

Under femminuterspauserna brukar jag röra på mig ordentligt för att få cirkulation i mina stela axlar och nacken – det gör underverk, inte minst för hjärnverksamheten. Surprise!

Mer om metoden

Det finns massor tänkt och skrivet om den här metoden förstås. Man kan förfina den på olika sätt för att verkligen kunna mäta sin effektivitet. Googla får du se! För min del räcker det långt att göra som jag har beskrivit ovan. Enkelt, effektivt.

Här finns det en fin liten film om metoden – knappt 2,5 minuter lång.

pomodoro

Inllägg nummer 44 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

København er dejligt

Fredag till söndag var jag i Köpenhamn. Vi hade fullt upp och jag använde bara telefonen som kamera, så det blev ett par dagar utan blogg.

Vi bodde i Nyhavn. Mysigt!

Vi bodde i Nyhavn. Mysigt!

Som kompensation kommer här några fina bilder från vår soliga vårhelg. Det var längesen jag var i Köpenhamn, så jag njöt i fulla drag. Vi var där med vänner som har varit mycket i stan och fick fantastisk guidning. De hade dessutom bokat biljetter på Köpenhamns otroligt häftiga operahus. Vi såg Svansjön! Underbar föreställning.

Köpenhamns operahus, Operaen på Holmen, är ritat av arkitekten Henning Larsen och invigdes 2005.

Operahuset  i kvällsljus. Wow!

Operahuset i kvällsljus. Wow!

Vi vandrade längs kanalerna, drack kaffe i solen, åt smarriga smørrebrød och drack förstås hinkvis med Tuborg och snaps. Bilden nedan är från Christiania. Där var det aktivitetsdag med massor av folk som plockade skräp, grävde i trädgårdsland, beskar buskar och … vilade i solen.

Chrisiania förstås.

Chrisiania förstås.

Danskarna är ju kända för sin känsla för utsökt design. Det fick vi se många sköna bevis på. Biblioteket Den Sorte Diamant är ett exempel. Det är en tillbyggnad till det gamla biblioteket, klar 1999. Fasaden speglar kanalen och himlen och är gjord av en sorts granit som kallas Absolut svart från Zimbabwe. Coolt!

Så här kan också ett bibliotek se ut. Tyvärr stängt, så jag får komma tillbaka.

Så här kan också ett bibliotek se ut. Tyvärr stängt, så jag får komma tillbaka.

Inllägg nummer 43 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Våren i Haga

2015-04-11 14.58.42 2015-04-11 14.37.44

Vitsippor och blåsippor i backarna stå, solen glittrar i Brunsnvikens vatten och Hagaparken är full av flanörer, joggare, stojande barn och hundar. På den stora gräsplanen vid tennisbanorna fick jag syn på ett märkligt sällskap:

2015-04-11 15.25.51

Vad är det? Utomjordingar på picknick? Nej, de spelar bumperball eller bubble ball fotboll!

Spelarna har krupit in i varsin enorm genomskinlig boll och spelar fotboll på ungefär vanligt sätt. Den stora skillnaden är att det är ok att tacklas. Det ser verkligen underbart ut när de välter varandra och rullar runt som skalbaggar på rygg för att ta sig upp igen.

Här kan man läsa mer om bumperball.

Det är vår!

inlägg nummer 37 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.