månadsarkiv: maj 2015

Mors dag

Mors dag. Kaffe, saft och tårta vid den röda stugans vita knut, under skira hängbjörkar hemma i Småland. Fågelsång, citronfjärilar, små lätta moln. Tänker alltid på en särskild tårta när jag tänker på Mors dag; vet att mamma tänker på den också, trots att vi nog bara gjorde den en gång: en gräddtårta översållad med gökärt.

gokart-1-372x279

Visste att blomman är god att äta, men inte att roten också kan användas.

Blomman används färsk. Rotknölen kan ätas färsk eller torkas. En måltidsdryck kan beredas genom att låta knölen ligga och dra i vatten en stund. Rotknölarna har under kristider bl.a. använts till mjöl som man bakade tunnbröd av. Skörda roten i mars-april eller oktober-november.

Det här läste jag på Skogsskafferiet – ätliga växter i naturen. Lånade bilden av dem också. Tack!

Min egen morsdagspresent i år är att dottern flyttar hem igen.  Lägenheten hon hyrde i andra andra hand är inte ledig längre. Välkommen hem! Och grattis på Mors dag, mamma!

Inlägg nummer 81 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

 

Vällingbyskolan

Klass 3 C i Vällingbyskolan deltog i en tävling, Barnboksjuryn, där de fick rösta på sina favoritböcker. Jag hade anmält mig som pris hos mitt förlag, Idus, och i går överlämnades det: ett författarbesök av mig hos 3 C. Eller vem var det som fick pris egentligen? Det kändes som jag fick första pris som fick komma och hälsa på.

Det var dryga tjugo förväntansfulla barn som satt bänkade i det ljusa klassrummet. De hade fått in Hemligheten i Haga till sitt skolbibliotek, men de hade bara hunnit läsa baksidestexten. Nu fick jag läsa prologen för en knäpptyst och lyssnade klass.

Sen fick de ställa frågor om mig och mitt skrivande. Jag frågade dem om deras favoritböcker och -filmer, berättade om mina, och så delade jag med mig av några skrivtips. Minst hälften av eleverna kan tänka sig att bli författare när de blir stora, och vi enades om att det bästa sättet att bli bra på att skriva är att läsa mycket. Och skriva förstås! Jag berättade att det kommer en fortsättning på boken snart – Månuret.

Mot slutet av lektionen räckte en pojke upp handen:

– Sen när vi har läst din bok kanske det blir min favoritbok.

En mycket fin avslutning. Tack alla i 3C, tack till lärare och bibliotekarie för trevligt och givande författarbesök!

IMG_4325

Inlägg nummer 80 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Jack Kerouac, har du läst honom nån gång?

Visste du att Jack Kerouac, han med romanen På drift (On the Road, 1957), även skrev haikudikter?  Han är inte så noga med antalet stavelser, men strävade efter att finna själva essensen i diktformen. Så här skriver han på baksidan av Book of Haikus (2004):

Above all, a haiku must be very simple and free of all poetic trickery and make a little picture and yet be as airy and graceful as av Vivaldi pastorella.

Och här är ett par av mina favoriter ur boken:

Waiting for the leaves
to fall; –
There goes one!

A bird on
the branch out there
– I waved.

Titeln på det här inlägget då? Ja visst, det är från Lundells låt Sextisju, sextisju förstås:

Och jag hade sett henne sitta i sitt hörn hela kvällen, 
         G                    F
med sitt trehundra mil långa mörka hår, 
   E
så ensam och vacker och svartklädd med bok, 
        F                      C      G
verka svår så oemotståndligt svår.

             C
Hon sa: Jag läser Kerouac, Jack Kerouac 
             F
har du läst honom nån gång? 
         G        
Jag sa: Nej, men har du lust att hänga med
                    C
på litet stillsamt hålligång? 
        Bb              F

Inlägg nummer 79 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

De tio vanligaste språkfrågorna

– Nu har dem hört av sig. Ska det vara de eller dem?

– Men ska det vara nödvändigt att använda hen?

– Var är vi på väg? Vart bor han nånstans? Var eller vart?

Se där några av de vanligaste frågorna som vi språkvårdare får. I Svenska Dagbladet ger Olle Josephson, professor i nordiska språk på Stockholms universitet, snabba svar på tio språkfrågor.

De tio vanligaste språkfrågorna i SvD.

Själv skrev jag min C-uppsats om överanvändningen av dem. Men det kräver nog ett eget blogginlägg!

IMG_4295

Inlägg nummer 78 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Månuret finns att beställa

Ja, så här ser den ut …. Längtar efter att hålla den nya boken i min hand och bläddra. Att ta med den och läsa ur den på besök i skolor. Var ska den hamna? Vilka ska läsa? Det är märkliga känslor som blandas när jag ser på bilden av min bok.

3d_manuret

Månuret har inte kommit från tryckeriet, men nu ligger den ute på Idus förlags webbplats!

Länk till förbeställning på Idus förlag.

Här kan man man provläsa!

Inlägg nummer 77 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

En dag i Haga

Den 6 mars i år var jag på ett härligt författarbesök hos en trea i Älta. Läs mer om det om du vill!

I dag kom klassen till Hagaparken på utflykt. De visste inte att jag skulle dyka upp; det hade deras lärare, Catharina, lyckats hålla hemligt. Det var så kul att få överraska!

2015-05-26 10.02.21

Koppartält och stallgrund

Så gav vi oss av på vår upptäcktsfärd i en miljö som de här barnen känner väl från boken. Men de flesta hade aldrig varit i Hagaparken på riktigt. Vi började vid Koppartälten där bokens familjen Halling bodde på sjuttonhundratalet. Därifrån gick vi bort till den gamla stallgrunden. Gustav den tredje hade tänkt bygga ett stort stall, men de planerna – som så många andra – blev aldrig verklighet.

Trollroten och Lilla Haga

Nu skulle vi bege oss över den stora gräsytan, pelousen, till skogen där mor Elinda bodde. Vi sprang över gräset, några tävlade och andra (jag förstås) hjulade. Mor Elindas koja såg vi inga spår av, men en trollrot hittade vi! Kan det ha varit den förtrollade roten?

Alla var hungriga, så vi tog en skön picknickstund uppe vid Lilla Haga, en lekpark på en höjd mitt i parken. Där finns det ett pytteslott, en liten handelsbod och en amfiteater i miniatyr. Efter maten passade det bra med en sagostund. Del två av Hemligheten i Haga har ju inte kommit från tryckeriet än, men jag hade med mig mitt manus till Månuret och läste prologen och första kapitlet. Vilken känsla!

2015-05-26 10.21.19

Ruinen – slottsgrunden

Så fortsatte turen till det som kallas ruinen, grunden till Gustav den tredjes drömpalats. Det som aldrig blev mer än en grund och en dröm. Jag visade var de brukar spela teater på sommaren och vi försökte föreställa oss hur det skulle se ut med ett jätteslott mitt i parken.

Haga slott och Hagahägern

Haga slott, där Victoria, Daniel och lilla Estelle bor, är inhägnat och dessutom skymt av träd och buskar, så vi såg inte så mycket av det. Men vi gick runt hela staketet så vi fick komma ut och se Brunnsvikens glittrande vatten. Och där vassen såg vi en gammal bekant: Hagahägern. En stor, spöklik gråhäger satt blick stilla och stirrade ut över vattnet. Hagahägern mötte vi i den första boken – och den kommer tillbaka i Månuret.

2015-05-26 12.11.51

Ser du Hagahägern?

Ekotemplet, Gustav den tredjes paviljong och Grottan

Vi hann med en sångstund i Ekotemplet – Gustav den tredjes sommarmatsal. Sen avslutade vi turen med att titta på Gustav den tredjes paviljong och Grottan – platsen där Halling gömde sig i början på den första boken.

Det var en härlig dag i Hagaparken. Solen tittade fram mellan molnen, och inte en droppe regn fick vi på oss. Tack hela klassen!

Hjulande sagotant!

Hjulande sagotant!

 

Inlägg nummer 76 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

En glimt

2015-05-20 21.40.05

Ett fönster
en glimt av någon annans liv
gamla vackra saker
Synfältet avgränsat
inramat

Vilka hemligheter viskas här
om man går nära
ställer sig intill?
Vem bor här nu
och vem bodde här förr?
Spökar här månne?

Jag kikar in
tar ett foto
Men får man det?
Ja! Det är ju ett skyltfönster.

2015-05-20 21.49.30

Inlägg nummer 75 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

När kastanjen blommar

2015-05-23 14.07.37

På Mortimer Hill, i den lilla engelska staden Tring, växer det stora, vackra kastanjeträd. När vi bodde där i mitten av nittiotalet brukade jag småprata med grannarna när jag kom med barnvagnen.

– Hello mrs Granbom, what a lovely morning!
– Yes, it’s wonderful. And the chestnuts are in full bloom.
– Oh yes! And did you know that as long as the flowers are in bloom it is spring. When they fade, summer’s here. Good day to you and your little ones, mrs Granbom!
– And to you, mr Johnson!

Jag tänker på mr Johnson varje vår när kastanjerna blommar. Än är det vår! Och när de börjar se vissna ut, då vet vi att sommaren har börjat.

Kastanjerna på de här bilderna är dock inte från Tring; de är från Dalagatan här i Stockholm, mittemot Astrid Lindgrens hem vid Vasaparken.

2015-05-23 14.03.17 2015-05-23 14.05.18

Inlägg nummer 74 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Mord i Gamla stan

Nu i veckan var jag på spök- och mordvandring i Gamla stan. Det var Friskis som ordnade en kväll för oss som är värdar och ledare på anläggningen St Eriksbron. Det var en vacker och solig, om än kylig kväll, så det var inte så spöklikt, men mycket spännande att höra om allt blod som flutit i de gamla gränderna genom århundradena.

2015-05-20 21.38.13

Stockholms blodbad är föstås den mest kända rysligheten. I november 1520 avrättades över hundra personer på Stortorget. Det sägs att torget hemsöks nätterna mellan den 7 och 9 november än i dag …

Käpplingemorden kände inte jag till. Guiden berättade att det bodde ca fem tusen personer på Stadsholmen på 1300-talet. En stor del av dessa var tyska handelsmän och ibland uppstod konflikter mellan dessa och Stockholms stadsbefolkning.

Så här står det i om Käpplingemorden på Wikipedia:

Den 14 juni 1389 tågade tyska hättebröder (tyska borgare) soldater och köpmän till Stortorget och samlades vid Kåkbrinken. En anklagelseskrift med namn på 76 svenska ”förrädare” som skulle gripas lästes upp. En del låstes in på Slottet Tre kronor, andra forslades till Gråmunkeholmen (nuvarande Riddarholmen) för att torteras med bland annat sågar. Den 17 juni roddes slottets fångar över till Käpplingeholmen (nuvarande Blasieholmen). Där låstes de in i en byggnad som tändes på. Den lägsta angivna siffran för antal offer under Käpplingemorden är 15, den högsta 76.

När guiden berättade om bödeln och hans föga avundsvärd liv, hoppade plötsligt den här mannen fram ur en gränd och skrämde oss:

image

Gälla skrik från gruppen förbyttes i generade skratt när vi vandrade vidare. En lyckad kväll som gav mersmak. Det finns så många spännande händelser i vår historia. Den som har hittat en trollrot kan få uppleva dem igen. Om man törs …

Inlägg nummer 73 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.