Kategoriarkiv: Poesi

Om språklig kreativitet

Är du omtänksam?
Kanske lite betänksam
Omhändertänksam

Under hösten och våren har jag ett annorlunda uppdrag: Lunchsvenska. Jag håller kurs i svenska för arkitekter på Tengbom under deras lunchrast. Mina deltagare kommer från flera olika länder, till exempel Kina, Polen, England, Australien, USA, Holland, Grekland. jag har en nybörjargrupp och en avancerad. De käkar sallad eller sushi samtidigt som vi pratar konstiga vokalljud, verbböjning, svenska ord, uttryck och traditioner.

För mig är det spännande och lärorikt. Jag får damma av mina grammatikkunskaper och träna upp språkkänslan. Vad är det för skillnad på ”Vad tycker du om min ritning?” och ”Vad tänker du om min ritning?” När använder vi omvänd ordföljd? Hur många partikelverb finns det i svenskan? Vad betyder egentligen ”väl” och ”ju”? Kommer ”verk” från samma ord som ”work”? Hur är det med ”värk”? Får man säga ”ba”? Vad är det för skillnad på ”stegen” och ”stegen”?

Och hur fungerar egentligen den svenska ordbildningen? Kan man sätta ihop vilka ord som helst? Ja! Det kanske är det som är det härligaste med språket: friheten, kreativiteten. Det är inte en samling regler att lära sig, nej, det är ett av många sätt att uttrycka sig. Och jag blir så imponerad över hur mycket mina elever kan. Över frågorna de ställer. Vi har så kul!

Nästa gång ska jag fråga dem vad de säger om det här ordet som jag hittade på en vägg på Söder:

 

Vårdagjämning

Vårdagjämningen
ljuset blir allt starkare
mörkret ger vika

Nationalencyklopedin kan också vara poetisk. Så här står det om vårdagjämningen:

Den tidpunkt då solen
under sin årliga rörelse längs ekliptikan
passerar himmelsekvatorn
från söder mot norr.

Ekliptikan?

Solens skenbara bana över stjärnhimlen under årets lopp.

Pure poetry.

 

Haiku i vinterskrud

Dagens gästpoet heter Calle Gnosspelius och han diktar så här i en snöskottarpaus:

Nordostan, minus tolv
virvlar av piskande snö.
Nu får det räcka.

Men sen kontrollräknar Calle och upptäcker att den första raden har sex stavelser, inte fem som det ska vara enligt haikuregelboken. Men hur är det med de här reglerna egentligen?

Så här svarar Florence Vilén, sekreterare i Svenska haikusällskapet på frågan:

”Stavelseräkningen, som faller sig naturlig på japanska, är mindre viktig. Ja, om den leder till krystade formuleringar eller klumpig rytm är det bättre att helt avstå från den.”
(Ur förordet till Svensk haiku, Trombone, 2009)

Så bästa gästpoet – känn dig fri i ditt skapande! Rytmen, bilden och känslan är viktigast. Och att ha roligt under tiden. Visst kunde vi skriva nordost i haikun ovan, men nordostan är ett så härligt ord!

Haiku, vilostund
från livets snöskottande
ordlek, fantasi

Haikufredag med antihaiku

Vad är väl en haiku? Och vad är det väl inte?

Så här beskriver dagens gäst, stjärnpedagogen och örebropoeten Magnus Kirchhoff, den ädla konsten:

Ett två tre fyr fem
Ett två tre fyr fem sex sju
Så är en haiku

Å så en antihaiku

Ett två tre fyra fem
Ett två tre fyra fem sex sju
Så är inte en haiku

Frågor på det?

Trevlig helg!

 

Haikufredag – en poetisk betraktelse

Började dagen med att bläddra i min nyaste haikubok, från Everyman’s library pocket poets.

Fastnade för den här av poeten Shiki:

Write me down
As one who loved poetry
And persimmons

I min tolkning:

Ja, sådan är jag
en som älskar poesi
och persimoner

Vet inte varför jag fastnade för denna dikt. Vet inte ens vad en persimon är. Men visst är det väl en frukt? Var tvungen att googla. Ja visst, persimon är en frukt – från Japan förstås. Och namnet betyder gudarnas mat. Klart att en haikupoet älskar persimoner. Det får bli en persimon till efterrätt i kväll. Eller kanske i en sallad … Och sen är det bara att vänta in den gudomliga inspirationen. Resultatet får ni läsa här nästa haikufredag!

Så där är det ofta med dikter tycker jag. De leder vidare … 

Poesi kan öppna
dörrar
inåt
till våra inre landskap
drömmar, längtan
poesi kan sätt ord på det vi bara anat

Poesi kan öppna
dörrar
utåt
mot nya världar
skapa nyfikenhet, väcka lust

Persimon
En frukt jag aldrig tänkt på
förrän nu
tack Shiku
persimon … poesi

Så vad är en persimon?

Persimon betyder gudarnas mat på latin och frukten härstammar från Japan. Det egentliga namnet på frukten är kaki, medan persimon och sharon är olika sorter av frukten.

Det planteras runt 400 arter av kaki och de odlas vanligtvis i Kina, Korea, Japan, Brasilien, Turkiet och Italien. Sharon har fått sitt namn efter att den odlas i sharondalen i Israel.

Persimon är oftast större och oval i formen medan sharon är mindre och utseendemässigt kan man säga att de påminner om en orange tomat. Frukten har en ljuvligt söt smak och kan ätas med skalet på. Passar bra i en sallad med getost, nötter eller bönor.

Persimon innehåller en massa nyttigheter som betakaroten som omvandlas till A-vitamin, C-vitamin, järn, kalium, mangan och kalcium. Persimon innehåller även karotenoider som ger den karakteristiska orange färgen och katekiner. Katekiner är kända för att ha antiinflammatorisk och antibiotisk verkan samt ger skydd åt små blodkärl.

Tack för information om persimon Sund.nu. Jag lånade även bilden från denna sida. 

Haikufredag med gästpoet

Sommaren 2016 var jag på en väldigt härlig skrivkurs på Fridhems folkhögskola, Skrivarsafari med AC Collin. En av mina medresenärer på denna safari var Kerstin Klintberger. Hon delar min kärlek till den ädla haikukonsten. Nu har jag fått den stora äran att publicera två av hennes vinterbetonade verk apropå essensen i en haiku: det gäller att fånga både ögonblicket och evigheten.

Kerstin lyckas med både ock tycker jag. Bedöm själva!

2 x haiku av Kerstin Klintberger

Vågen har stelnat,
i ett fruset ögonblick
viskar den ”Stanna!”

Ur jordens mörker
tränger det levande fram
i ändlöst kretslopp.

Tack Kerstin, veckans gästpoet!

Vill du gästdikta  en haikufredag? Skicka dina bidrag till

info@concisio.se

Läs ett inlägg om Skrivarsafari på Fridhems folkhögskola. 

Haikufredag is back

Ja, var är väl en fredag utan en haiku? 

Häromdagen hittade jag en oemotståndlig liten bok i ett skyltfönster på Söder. HAIKU heter boken helt enkelt, från Everyman’s library pocket poets. En samling haikudikter på engelska, översatta från kinesiska och japanska, av flera olika haikumästare.

Ett kapitel heter Phases of the Moon. Ett passande tema för mig som skriver tidsresor. För att kunna resa i tiden i mina böcker måste man ha ett månur där tiden ställs in med hjälp av fullmånens strålar …

The moon in the water
turned a somersault
And floated away

En kullerbytta! Bara ordet … här i en haiku av – Oshima Ryota (1718–1787). När haikudikter översätts till andra språk bryts ofta reglerna upp. Antalet stavelser är inte så viktigt – det viktiga är essensen: att fånga ögonblicket. Och evigheten. Själv brukar jag lyckas hyfsat med ögonblicket, men kämpar med evighetsperspektivet … Räkna stavelser är jag dock rätt bra på. Så här kommer min tolkning av Ryotas haiku:

Månens spegelbild
gjorde en kullerbytta
och flöt vidare

 

Gäst hos Ellen Key på Strand

img_0908

Vilar vid Vättern
blicken söker horisont
gäst hos Ellen Key

Tisdag 13 september steg jag in i rummet som skulle vara mitt hem i nästan två veckor. På bilden ovan kan du ser var jag bodde: hörnrummet med utsikt över Vätterns vida vatten. Bakom mig ruvar det sagoomspunna Omberg. En kort promenad härifrån ligger Alvastra klosterruin och slätten breder ut sig. En inspirerande och samtidigt lugnande miljö.

Dagar på Strand

Så vad gör en stipendiat på Stand? Det är väldigt olika, men det som förenar oss fyra är intresset för författaren, pedagogen, filosofen, samhällskritikern och människan Ellen Key (1849-1926). Ellen bestämde redan under sin livstid att Strand skulle ta emot kvinnor som gäster, så vi är en del i en lång tradition. Ellen ville att kvinnorna skulle få möjlighet att sträcka ut ryggen, både kroppsligen och själsligen:

Rätar på ryggen
andligen och lekamligt
det gör vi på Strand

Mina dagar såg oftast ut så här: Vaknade tidigt, morrondopp, frukost i solen på trappan, kanske samtal med en av de andra stipendiaterna.

Vaknar i tyst hus
simmar ut i morgondis
frukost på trappan

Under förmiddagen skrev jag på min bok, Silversländan. Och i min prickiga haikubok. Tre haikudikter om dagen blev det. Korta sammanfattningar av intryck och känslor. Oftast satt jag i mitt fina rum, ibland vid något av Ellen Keys andra skrivbord. Det finns skrivbord i alla rum på Strand, men viktigast i ett rum är människor, blommor och böcker enligt Ellen.  Så här formulerade jag detta i haikuform när jag var där.

Sensommarblomster
plockar och sätter i vas
tror Ellen Key ler

Viktigt i ett rum:
människor, blommor, böcker
därför trivs jag här

img_0906

Efter lunchen i Ellens kök tog jag en promenad i bokskogen, upp på Ombergs hjässa eller en cykeltur. Funderade och fantiserade, spann vidare på de trådar jag skrivit om under morgonen. Eftermiddagsdopp, kanske en tupplur och en lässtund brukade jag hinna med före middagen. Helst satt jag då på Solbadet, den inbyggda balkongen, och såg solen sjunka ner i Vättern.

img_0630

Bland det roligaste på Strand var att vandra runt på bara fötter i huset och undersöka böcker och tavlor i lugn och ro. Det kändes som om jag hade ett pågående samtal med Ellen under hela min vistelse.

Vandrar i ditt hus
närmar mig tyst, andäktigt
du finns kvar; det känns

img_0875