Kategoriarkiv: Poesi

Gäst hos Ellen Key på Strand

img_0908

Vilar vid Vättern
blicken söker horisont
gäst hos Ellen Key

Tisdag 13 september steg jag in i rummet som skulle vara mitt hem i nästan två veckor. På bilden ovan kan du ser var jag bodde: hörnrummet med utsikt över Vätterns vida vatten. Bakom mig ruvar det sagoomspunna Omberg. En kort promenad härifrån ligger Alvastra klosterruin och slätten breder ut sig. En inspirerande och samtidigt lugnande miljö.

Dagar på Strand

Så vad gör en stipendiat på Stand? Det är väldigt olika, men det som förenar oss fyra är intresset för författaren, pedagogen, filosofen, samhällskritikern och människan Ellen Key (1849-1926). Ellen bestämde redan under sin livstid att Strand skulle ta emot kvinnor som gäster, så vi är en del i en lång tradition. Ellen ville att kvinnorna skulle få möjlighet att sträcka ut ryggen, både kroppsligen och själsligen:

Rätar på ryggen
andligen och lekamligt
det gör vi på Strand

Mina dagar såg oftast ut så här: Vaknade tidigt, morrondopp, frukost i solen på trappan, kanske samtal med en av de andra stipendiaterna.

Vaknar i tyst hus
simmar ut i morgondis
frukost på trappan

Under förmiddagen skrev jag på min bok, Silversländan. Och i min prickiga haikubok. Tre haikudikter om dagen blev det. Korta sammanfattningar av intryck och känslor. Oftast satt jag i mitt fina rum, ibland vid något av Ellen Keys andra skrivbord. Det finns skrivbord i alla rum på Strand, men viktigast i ett rum är människor, blommor och böcker enligt Ellen.  Så här formulerade jag detta i haikuform när jag var där.

Sensommarblomster
plockar och sätter i vas
tror Ellen Key ler

Viktigt i ett rum:
människor, blommor, böcker
därför trivs jag här

img_0906

Efter lunchen i Ellens kök tog jag en promenad i bokskogen, upp på Ombergs hjässa eller en cykeltur. Funderade och fantiserade, spann vidare på de trådar jag skrivit om under morgonen. Eftermiddagsdopp, kanske en tupplur och en lässtund brukade jag hinna med före middagen. Helst satt jag då på Solbadet, den inbyggda balkongen, och såg solen sjunka ner i Vättern.

img_0630

Bland det roligaste på Strand var att vandra runt på bara fötter i huset och undersöka böcker och tavlor i lugn och ro. Det kändes som om jag hade ett pågående samtal med Ellen under hela min vistelse.

Vandrar i ditt hus
närmar mig tyst, andäktigt
du finns kvar; det känns

img_0875

Fina ord om Månuret

Jag kommer från en liten stad i norraste Småland. Tranås heter den, och den ligger så vackert vid den vidsträckta sjön Sommen. Jag flyttade hemifrån när jag var knappa tjugo, men Tranås är ändå alltid hemma. Så ofta jag kan åker jag hem och hälsar på mamma och pappa i huset i stan och stugan på landet där jag växte upp. Det ger en skön trygghet att kunna återvända till mina barndomsmiljöer och mina goda vänner där. Vet ju att långt i från alla har den möjligheten.

I dag kom en tidning på posten – och inte vilken tidning som helst: Tranås Posten, lokaltidningen som jag skrev resebrev åt när jag var au pair i Frankrike och reste med Up with People på 80-talet. Nu har Bernt Karlsson läst Månuret och skrivit en jättefin recension. Så här skriver han bland annat:

Det är många spännande händelser som utspelas innan allt detta ska bli möjligt. Nya möten med med intressanta miljöer och människor, såväl vanliga som mystiska individer, där äventyret ständigt lockar. Och hela tiden är frågan: Ska de lyckas?

Den som verkligen redan lyckats är Gunilla Granbom som än en gång skrivit en barnbok där våldet inte behövs för att skapa spänning. Texten är enkel men med ett mycket bra språk, stor lättläst stil, korta kapitel och avsnitt i en bok som ger kunskap också i historia och geografi.

Även som vuxen läsare fångas man av det som händer. Är det på riktigt?

12202588_10153290687098196_1655025941_n

Jag tackar och bugar för den fina recensionen. Det här med författandet känns allt mer verkligt. Inte minst efter beskedet jag fick med posten nyligen: Jag är nu medlem i Sveriges författarförbund. Ett stort steg.

Just det! Det är ju fredag. Det betyder haiku – det får man inte slarva med!

Tecken på papper
berättelser som når fram
min högsta önskan

Ha en fin hösthelg!

Morgon på väg till jobbet, Humlegården, Stockholm.

Morgon på väg till jobbet, Humlegården, Stockholm.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En hälsning från Grekland

2015-10-17 15.45.222015-10-26 11.57.342015-10-19 14.50.342015-10-22 13.40.18

Byggt av mänsklig hand
för länge, länge sedan
njuter, förundras

Ja, det finns mycket att förundras över och njuta av i Grekland. En stad, Aten, och två öar, Aegina och Paros, hann vi med på vår nästan två veckor långa resa. Äntligen fick jag se och uppleva Akropolis. Mäktigt! Och helt ofattbart hur de har lyckats få upp dessa tunga stenblock så högt. Och att de ligger kvar än i dag …

Sommarhaiku

En av mina trogna följare, signaturen Essendu, saknar fredagshaikun  – och vem gör inte det? Jag lovar att återgå till denna stolta tradition å det snaraste.

Som plåster på såren bidrar här Essendu med en somrig visdom i haikuform:

Väntar du på dass
Tänk då på denna visdom
Vänta ej i regn

SONY DSC

SONY DSC

Sommarlov

IMG_3828

Som smultron på ett strå, så ligger de uppträdda framför mig: sommarlovsveckorna. Jag ska vara ledig från jobbet, min vänstra hjärnhalva ska få lata sig. Den högra ska ut på grönbete: läsa, leka, uppleva. När balansen är återställd kommer sagorna smygande. Då fortsätter äventyret om Hemligheten i Haga. Jag undrar just vad som ska hända i del tre …

Om en liten stund flyger jag högt ovan molnen. Söderut, till Sardinien. Spännande!

Slutet av juni
väskorna är packade
äventyr nästa

image

Nuet

Jag klarade – med några få missar – att blogga 86 dagar i rad. Sen tog det stopp. Hanns helt enkelt inte med pga skållad-iller-effekten.

Jag kommer att fortsätta att blogga, men inte varje dag. För tack vare #blogg100 har jag insett hur kul det är att ha en egen blogg.

Fredagshaikun är förstås helig. Och som bonus kommer det en haiku även i morgon. En gästpoet kommer att bidra med ett aktuellt ämne kan jag avslöja.

Fredagshaiku

Men i dag har jag äran att presentera vinnaren i den hemliga tävlingen ”Sommarbilden”: Lotta Sjölund. Här kommer Lottas inledande betraktelse följt av en mästerlig haiku. Tack!

”… man rusar omkring som en skållad iller och tror att det är måndag i maj, och så upptäcker man att det är fredag i juni och skolavslutning. Och så tänker man på fullaste allvar att nästa gång, då ska man göra annorlunda.”

I mitt nästa liv
ska jag leva i nuet
och fånga dagen

Foto: Lotta Sjölund

Foto: Lotta Sjölund

Plötsligt händer det

Foto: Lotta Sjölund

Foto: Lotta Sjölund

Och regnet tog slut
Jag vaknade, lyfte blicken
nu kom sommaren

Lotta Sjölund tog den fina bilden som hon kallar så här:

Asså, apropå den svenska sommaren – var det i dag?

Grattis Lotta, du vann fototävlingen ”Sommarbilden” (en hemlig tävling som bara jag kände till). Priset är att du får gästdikta en haiku här nästa fredag. Ser fram emot ditt bidrag!

Inlägg nummer 86 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.