Kategoriarkiv: Recensioner

Mässor och möten

Den omtalade Bokmässan i Göteborg är över för i år. Tyvärr handlade debatter, diskussioner och samtal i år mindre om böcker och läsning, mer om högerextremism, nazister och våld. För mig som var där handlade mässan dock mest om möten.

Så många varma, inspirerande möten, både under mässan och på kvällarna, eftersom jag passade på att träffa nära och kära som bor i Göteborg. Möten som gav mig ork och energi. Möten som stärkte min tro på att vi är många fler som vill kämpa för ett öppet, demokratiskt, medmänskligt samhälle. Mängder av aktiviteter i denna anda pågick samtidigt i Göteborg. Det är underbart, men jag är fortfarande så ovan vid att vi ens behöver prata om att stå upp för mänskliga rättigheter. Jag trodde det var självklart. Men i dag måste vi vara tydliga, som barnen som bor i huset på bilden nedan: ”Alla är lika mycket värda”.

I en villaträdgård i Göteborg.

Mitt möte med Anna Högberg, en vän sedan över tjugo år tillbaka, kommer jag aldrig att glömma. Anna och hennes man kom till bokmässan med en fantastisk gåva: Hon, hennes barn och hennes mamma hade hjälpts åt att skapa hjältinnorna i mina böcker, Susanna och Emma.

Anna Högberg kom med presenter.

Möten med Idusvänner. En stor och viktig del av mässan är att träffa min förläggare Ulrika Slottner,  de andra som jobbar på Idus förlag och alla mina författarkollegor. En härlig samling trevliga människor som det alltid är inspirerande att prata med och utbyta erfarenheter med.

Fina möten! Här med Ulrika Slottner, Cecilia Rojek och Annica Hedin.

Ett möte ledde dessutom till en recension! På tåget hem hamnade jag bredvid Leif-Rune Strandell, redaktör på nättidningen DAST Magazine. Vi hade ett fint samtal om mässan, läsning och skrivande. Nu har han läst Hemligheten i Haga och recenserat den. Man måste inte vara mellan sju och tolv år för att uppskatta en spännande tidsresa ….

Det är en berättelse med två tioåriga flickor i huvudrollen, så ni kan ju räkna ut målgruppens ålder. Fast då vill jag tillägga att jag, många decennier äldre, greps av deras äventyr och skyndade mig att läsa färdigt.

Läs hela Leif-Rune Strandells recension på DAST Magazine.

Berätta vad du tycker om mina böcker!

Har du läst någon av mina böcker? Kanske alla tre?

På mitt mitt förlags webbplats kan du lämna en kommentar om du har lust.

Idus webbplats

Klicka på boktitlarna nedan så kommer du till rätt sida. Där kan du även provläsa – och köpa förstås. Under Recensioner kan du läsa vad andra har skrivit. Det behöver inte vara långt, bara några ord.

Hemligheten i Haga

Månuret

Silversländan

Eller skriv direkt till mig

Det går också bra att skriva direkt till mig; info@concisio.se

Om det är ok med dig skickar jag in kommentaren till Idus och publicerar den här på min sida, men självklart kan du skriva ett brev som bara jag får läsa.

Signering pågår under boksläppet i Fjärilshuset.

Besök på Dramaten

I går flydde jag undan ett iskallt duggregn in i en förtrollad värld bakom kulisserna på Dramaten. Jag gick en guidad tur med en kunnig guide som visade runt på scen och i salong, bland konst och kostym, i marmorfoajé och loger. I kostymförrådet fick vi se en mörkt grön dräkt som var med i Strindbergs Mäster Olof då teatern invigdes, 18 februari 1908.

IMG_8816

När vi satt i salongen och och lutade huvudena bakåt för att beundra  Julius Kronbergs vackra runda målning med skaldekonstens gud Apollon omgiven av de nio muserna kom Rolf Lassgård ut på stora scenen och värmde upp kropp och röst. Då var det inte lätt för guiden att göra sig hörd … Lassgård spelar Karl-Oskar i Utvandrarna som hade nypremiär i går kväll. Jag hade tur och fick en sista-minuten-biljett i mitten av bänk tre. Lite öm i nacken blev jag – men det var det värt. Vilken föreställning!

Utvandrarna

Dramatisering av Irena Kraus, regi och koreografi av Mats Ek

Stina Ekblad gör en fantastisk Kristina. Christoffer Svensson en underbar Robert. Och det var en upplevelse att se Malin Ek i rollen som den lilla allvarliga dottern Anna. Hela ensemblen var så samspelt och skicklig. Musiken spelar en stor roll i föreställningen. Traditionellt och nyskrivet i vemodig folkton förstärkte skeenden och personligheter med hjälp av Mats Eks magiska koreografi. Och scenografin! Foto, film, finurliga trälådor och det väldiga skeppet. Jag blev lika sjösjuk som amerikaresenärerna när det stormade.

Jag tror att Vilhelm Moberg skulle ha älskat den här föreställningen. Han kunde inte ana eller gissa att hans stora verk nu är mer aktuellt än någonsin. Att vi nu, en bit in på 2000-talet, skulle bli ett land som tar emot nödställda människor på flykt. Att vi behöver Karl-Oskar och Krisitna än en gång för att känna migranternas öden på vår egen hud. Historien upprepar sig. Krig, svält och nöd är inte utrotade fenomen på vår jord.

Moberg får avsluta det här inlägget med sina egna ord:

Ur Utvandrarna av Vilhelm Moberg, 1949

De första utvandrarna visste föga om landet som väntade dem. Och de kunde icke veta, att mer än en miljon människor skulle följa efter dem från hemlandet. De kunde icke veta, att fjärdedelen av deras eget folk skulle vara bosatt i det nya landet hundra år senare och att deras avkomlingar där skulle bruka större åkervidder än hela Sverige rymde vid denna tid. De kunde icke ana eller gissa, att ett odlat land, större än deras gamla, skulle bli följden och frukten av deras företag – famlande och vågsamt, klandrat och hånat av de hemmablivande och påbörjat under ovisshetens himmel, i djärvhetens tecken, som ett vådligt äventyr.

IMG_8831

Läs mer om Dramatens dramatiska historia på Statens fastighetsverk!

Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok

Alla som intresserar sig för det sena 1700-talet stöter förr eller senare på Hedvig Elisabeth Charlotta (1759-1818), hertiginna av Södermanland, drottning av Sverige och Norge, gift med hertig Karl, som blev kung Karl XIII.

Charlotta skrev dagbok från tonåren, då hon kom till Sverige för att gifta sig med Gustav III:s bror hertig Karl, fram till sin död 1818. Då efterlämnade hon fler än sjutusen tätt handskrivna sidor på franska. Det var ingen vanlig dagbok. Charlotta visste redan från början att det hon skrev skulle bli offentligt. Hon hade bestämt att ingen fick läsa vad hon hade skrivit förrän femtio år efter hennes död, och det dröjde ända till början av 1900-talet innan dagböckerna publicerades. De omfattande volymerna upptar närmare en hyllmeter och ger en spännande inblick i såväl hovets som Sveriges historia under mer än fyra decennier.

Ett halvår innan Charlotta dog låst hon in sina dagböcker i en kista som friherre Bonde fick lova att gömma undan. Där låg de i nära hundra år innan Karl Karlsson Bonde började översätta och ge ut dem. Han gav ut tre delar, åren 1775–92, och efter hans död tog hans systerdotter Cecilia af Klercker över arbetet. Den nionde och sista delen publicerades 1942.

2016-02-26 17.50.32

Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, volym IV

Jag har köpt en av dessa böcker på antikvariat, den fjärde volymen, som omfattar tiden 1793 till 1794. Alltså de närmaste åren efter Gustav III:s död. Mitt exemplar är utgivet av P.A. Norsted & söners förlag, tryckt 1920 och översatt av Cecilia af Klercker. Det är en fantastisk känsla att läsa Charlottas egna ord, även om det inte är alldeles lätt med pluralformer på verben, gammeldags stavning och stor detaljrikedom. Hon beskriver personer, miljöer och skeenden insiktsfullt och personligt med sin vassa penna. Här ett smakprov från första sidan:

Fred och sällhet synes hafva öfvergivit vår världsdel, och man kan t.o.m. säga, att det på hela jorden i närvarande stund blott är Amerika, som åtnjuter lugn. /…/ I våra dagar har likväl en ny, mäktig lidelse fått insteg hos dess folk – frihetsraseriet, hvilket i de tygellösa former, det nu antagit, hotar att blifva dess gissel, hvarunder Europas inbyggare komma att tvingas tillbaka till barbariet. Friheten är ju kär och eftersträfvansvärd för hvarje tänkande varelse, men missuppfattad som nu af den stora massan, blir den en bedräglig gyckelbild, urartar till anarki och tjänar till täckmantel för de gröfsta brott och laster. Icke ens vildarne äro så grymma som de människor, hvilka låta sig styras af dess tyranniska lagar.

2016-02-26 17.53.34

Jag skulle gärna vilja läsa alla Charlottas dagböcker, men undrar om jag skulle ha tålamod. Då är det tur att det finns andra som har det!

Anna Laestadius Larsson har lusläst varenda sida om och om igen! Under nio år arbetade hon med sin romantrilogi om Charlotta, Sofie von Fersen och Johanna, eller Pottungen som hon kallades från början.

Jag har just läst klart alla tre böckerna och är alldeles uppfylld. Anna Laestadius Larsson har lyckats levandegöra det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet i Stockholm, vid hovet och i rännstenen, bland kammarjungfrur och roddarmadamer, kungligheter och upprorsmakare.  Vi får följa det historiska skeendet genom ögonen på både verkliga och uppdiktade personer – alla blir de lika levande och trovärdiga under berättelsens gång. Det är en dramatisk historia och jag hade svårt att lägga böckerna ifrån mig.

Fokus är på kvinnorna och deras tankar om kvinnors ställning i samhället. Anna Laestadius tycker att vi har tillräckligt med böcker om history – nu skriver hon herstory.  Tack Anna! Och grattis till alla som har detta läsäventyr framför sig.

2016-02-26 17.55.29

Anna Laestadius Larssons trilogi: Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan. Samt Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok.

Dan före dan före dan …

tusen-ar-992-teaser-5nov-flodet-jpg

Nu är det inte många timmar kvar till julafton. Det fjärde ljuset brinner, adventsljuset med sina siffror är bara en liten stump och nästan alla luckorna i adventskalendern är öppnade. I år har det varit en ovanligt spännande advent. Jag har suttit klistrad vid tv:n varje morgon klockan kvart över sju och svepts med på en rasande rolig resa genom seklerna.

Jag älskar Tusen år till julafton! 

Det har varit ovanligt mycket kritik i år. Julkalendern har blivit anmäld flera gånger. Någon tycker att det är för mycket fakta, en annan att det röks och dricks för mycket, en tredje saknar tomtar, klassisk dramaturgi och tydligt jultema.

Jag älskar tomtar och troll, snö och sagor! 

Men jag måste inte ha det varje år. Inte hela tiden. Det är fascinerande att det går att berätta en så lång historia på så kort tid – uppdelat i kvartar. Skickligt! Tänk bara vad svårt att välja ut något typiskt för varje avsnitt. Miljöerna är fantastiska, birollerna underbara, maten ett spännande inslag (det är ju Historieätarna som är förlagan). Erik och Lotta guidar på sitt alldeles egna sätt genom seder, vanor, bruk och traditioner. (Ok, Erik kan vara too much i bland – men jag undrar om ungarna stör sig lika mycket som de vuxna på honom.) Och ungarna, barnen … Ja, jag instämmer i hyllningskören. Vilka helt underbart sköna människor. Det har varit en ren glädje att uppleva historien genom deras ögon och att få höra deras kloka, insiktsfulla och roliga kommentarer.

Bara två avsnitt kvar. 90-tal och sen den nya tusentalet …

Jag kommer att sakna julkalendern!

Tack så mycket för lånet av fotot ovan Svt!

God jul och gott nytt år!

IMG_5020

 

 

Fina ord om Månuret

Jag kommer från en liten stad i norraste Småland. Tranås heter den, och den ligger så vackert vid den vidsträckta sjön Sommen. Jag flyttade hemifrån när jag var knappa tjugo, men Tranås är ändå alltid hemma. Så ofta jag kan åker jag hem och hälsar på mamma och pappa i huset i stan och stugan på landet där jag växte upp. Det ger en skön trygghet att kunna återvända till mina barndomsmiljöer och mina goda vänner där. Vet ju att långt i från alla har den möjligheten.

I dag kom en tidning på posten – och inte vilken tidning som helst: Tranås Posten, lokaltidningen som jag skrev resebrev åt när jag var au pair i Frankrike och reste med Up with People på 80-talet. Nu har Bernt Karlsson läst Månuret och skrivit en jättefin recension. Så här skriver han bland annat:

Det är många spännande händelser som utspelas innan allt detta ska bli möjligt. Nya möten med med intressanta miljöer och människor, såväl vanliga som mystiska individer, där äventyret ständigt lockar. Och hela tiden är frågan: Ska de lyckas?

Den som verkligen redan lyckats är Gunilla Granbom som än en gång skrivit en barnbok där våldet inte behövs för att skapa spänning. Texten är enkel men med ett mycket bra språk, stor lättläst stil, korta kapitel och avsnitt i en bok som ger kunskap också i historia och geografi.

Även som vuxen läsare fångas man av det som händer. Är det på riktigt?

12202588_10153290687098196_1655025941_n

Jag tackar och bugar för den fina recensionen. Det här med författandet känns allt mer verkligt. Inte minst efter beskedet jag fick med posten nyligen: Jag är nu medlem i Sveriges författarförbund. Ett stort steg.

Just det! Det är ju fredag. Det betyder haiku – det får man inte slarva med!

Tecken på papper
berättelser som når fram
min högsta önskan

Ha en fin hösthelg!

Morgon på väg till jobbet, Humlegården, Stockholm.

Morgon på väg till jobbet, Humlegården, Stockholm.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Recensioner

I somras var jag med på Världens längsta bokbord. Läs mer om det här.

På Drottninggatan träffade jag Eva Bommelin som driver Evas bokblogg. Hon ville gärna recensera mina böcker – och nu i veckan kom recensionerna. Eva delar ut pistagenötter i sina omdömen, och – hör och häpna! – båda mina böcker fick fem pistagenötter på Evas sexgradiga skala. Nöjd och stolt är jag!

Recension av Hemligheten i Haga på Evas bokblogg.

Recension av Månuret på Evas bokblogg. 

Så här glad blir jag när någon tycker om mina böcker!

Så här glad blir jag när någon tycker om mina böcker!

Recension av Månuret på Bokhemligheter

Bokbloggen Bokhemligheter recenserade Hemligheten i Haga tidigare, och nu har jag fått en fin recension av Månuret. Här är ett utdrag:

Utdrag ur en recension av Jeanette Palm på Bokhemligheter

Vi får lära oss mycket om tiden för handlingen eftersom Granbom är kunnig och påläst. Hon har en förmåga att berätta på det där sättet som gör att man ohjälpligt dras med in i historien, och inte kan sluta läsa. Det är tre trovärdiga flickor med i handlingen och dessutom fullkomligt kryllar det av intressanta historiska fakta. /…/ Jag känner nästan smaken av den torftiga maten och ser allting levande framför mig. Tiden runt omkring försvinner som om jag själv har fått följa med på tidsresan. Det är välskrivet, det är fantasieggande och ett härligt driv i berättelsen.

Granbom är säkert redan i full gång med de två följande delarna och jag ser fram emot fortsättningen. Trovärdiga huvudpersoner och lärorikt och kul med all historia – tillsammans med utgångspunkten i Hagaparken i Stockholm känns det som ett perfekt upplägg.

Läs hela recensionen av Månuret.

Läs recensionen av del ett, Hemligheten i Haga.

3d_manuret

 

Recension på bloggen Bokhemligheter

Bloggen Bokhemligheter – om hemliga böcker och böcker med hemligheter för mellanåldern 9-12 år – har skrivit en fin recension av Hemligheten i Haga. Här är ett utdrag, läs hela recensionen på Bokhemligheter.

Ur recensionen

Man fattar genast tycke för huvudpersonerna. Detsamma gäller berättarrösten. Det är välformulerade meningar, driv och spänning hela texten igenom vilket gör läsningen till en ren njutning. Handlingen är intressant och spännande, särskilt partierna som tilldrar sig i slutet av 1700-talet, som är lite lagom läskiga. Dessutom är det kul med de inslag som har med dåtidens mat och kläder att göra. På så vis får vi vara med om en spännande historielektion och ett hisnande äventyr i ett. Granbom verkar kunna sin sak och har uppfunnit en fantasieggande och annorlunda plats att förlägga handlingen till – det är en väldigt finurlig portal för tidsresan i Hagaparken.

IMG_4300

 Läs vad andra tycker om Hemligheten i Haga.