Kategoriarkiv: Kreativitet

Mässor och möten

Den omtalade Bokmässan i Göteborg är över för i år. Tyvärr handlade debatter, diskussioner och samtal i år mindre om böcker och läsning, mer om högerextremism, nazister och våld. För mig som var där handlade mässan dock mest om möten.

Så många varma, inspirerande möten, både under mässan och på kvällarna, eftersom jag passade på att träffa nära och kära som bor i Göteborg. Möten som gav mig ork och energi. Möten som stärkte min tro på att vi är många fler som vill kämpa för ett öppet, demokratiskt, medmänskligt samhälle. Mängder av aktiviteter i denna anda pågick samtidigt i Göteborg. Det är underbart, men jag är fortfarande så ovan vid att vi ens behöver prata om att stå upp för mänskliga rättigheter. Jag trodde det var självklart. Men i dag måste vi vara tydliga, som barnen som bor i huset på bilden nedan: ”Alla är lika mycket värda”.

I en villaträdgård i Göteborg.

Mitt möte med Anna Högberg, en vän sedan över tjugo år tillbaka, kommer jag aldrig att glömma. Anna och hennes man kom till bokmässan med en fantastisk gåva: Hon, hennes barn och hennes mamma hade hjälpts åt att skapa hjältinnorna i mina böcker, Susanna och Emma.

Anna Högberg kom med presenter.

Möten med Idusvänner. En stor och viktig del av mässan är att träffa min förläggare Ulrika Slottner,  de andra som jobbar på Idus förlag och alla mina författarkollegor. En härlig samling trevliga människor som det alltid är inspirerande att prata med och utbyta erfarenheter med.

Fina möten! Här med Ulrika Slottner, Cecilia Rojek och Annica Hedin.

Ett möte ledde dessutom till en recension! På tåget hem hamnade jag bredvid Leif-Rune Strandell, redaktör på nättidningen DAST Magazine. Vi hade ett fint samtal om mässan, läsning och skrivande. Nu har han läst Hemligheten i Haga och recenserat den. Man måste inte vara mellan sju och tolv år för att uppskatta en spännande tidsresa ….

Det är en berättelse med två tioåriga flickor i huvudrollen, så ni kan ju räkna ut målgruppens ålder. Fast då vill jag tillägga att jag, många decennier äldre, greps av deras äventyr och skyndade mig att läsa färdigt.

Läs hela Leif-Rune Strandells recension på DAST Magazine.

Ut ur bubblan

Så är sommaren här. Vi är redan en bit in i juli. Yrvaken ser jag mig omkring. Vart tog försommaren vägen? Jag har befunnit mig i en bubbla, en trevlig skrivarbubbla, under lång tid. Men nu är det dags att släppa taget om Silversländan och se henne sväva bort över den glittrande vattenytan. Äventyret är avslutat. Pärmarna stängda. Mina hjältinnor får finna sig i att  vänta på fortsättningen. Nu behöver jag vila och återhämtning innan jag putsar mitt månur och ger mig av på den avslutande delen av den här resan.

Utanför fönstret lockar en blå himmel och en ljummen sommarvind, havet, stranden, skogen. Mina fötter längtar efter barfotavandringar i daggvått gräs; hela kroppen längtar efter svala havsbad. Och jag längtar efter att läsa Saltkråkan i hängmattan. En sommartradition!

En vecka kvar av jobb, om inget hänger upp sig. Omslag och finputs återstår på boken. Och jag filar och funderar på nya uppslag för språkkonsulttjänster och författarbesök. Det var mysigt i min skrivarbubbla, men nu ska det bli kul att komma ut i verkligheten och hålla kurser och träffa människor som är intresserade av skrivande och kommunikation.

I dag har jag bokat biljetter till Göteborg i september. Så ja, jag kommer till bokmässan 28 september-1 oktober.

Om att skriva

Del tre i min serie Hemligheten i Haga börjar äntligen bli klar. Jag är inne i en bearbetningsfas nu. Inom kort kommer finputsningen. Och sen korrektur. Och sen en sista koll. Och den allra sista kollen …. Jag upphör aldrig att fascineras av att det här med att skriva böcker är så tidskrävande. Och min beundran för alla som lyckas skriva bok efter bok hela livet växer.

Jag har alltid gillat att läsa om skrivprocessen, om hur författare arbetar. På något sätt försöker jag väl knäcka koden, förstå på djupet hur det här arbetet går till, för att själv kunna bli bättre på det. Men det är alltid så vagt, så hemlighetsfullt och ogripbart. Och alla har olika berättelser om sitt skrivande.

För mig är det en process i ständig förändring. Precis när jag tror att jag har fattat något, när jag tror att jag har hittat ett sätt som fungerar, ändras allt och jag fattar ingenting.

På många sätt påminner det här om hur jag tyckte det var att bli mamma. Ett sökande och ett prövande. Precis när jag trodde att jag hade hittat ett sätt som fungerade, en rutin att hålla sig till, förändrades allt. Barnen växte och utvecklades. Jag växte och utvecklades. Vi som föräldrar växte och utvecklades. Vi som familj växte och utvecklades. Tiderna förändrades!

Så nej … Jag börjar inse att jag aldrig kommer att hitta det där trygga lugnet, den säkra lunken som alltid funkar. Inte som förälder. Inte som medmänniska. Och inte som författare.

Och det är väl härligt!

Något annat som är härligt är våren. Cyklade runt Brunnsviken i dag i strålande sol. Tankarna och fantasin flög fritt, inspirerade av miljön som jag skriver om i mina böcker. Nya idéer börjar spira likt vitsippsbladen under fjolårslöven. Men först ska Silversländan bli klar!

Italienska terassen i Bergianska. Brunnsviken glittrar i aprilsolen.

Gäst hos Ellen Key på Strand

img_0908

Vilar vid Vättern
blicken söker horisont
gäst hos Ellen Key

Tisdag 13 september steg jag in i rummet som skulle vara mitt hem i nästan två veckor. På bilden ovan kan du ser var jag bodde: hörnrummet med utsikt över Vätterns vida vatten. Bakom mig ruvar det sagoomspunna Omberg. En kort promenad härifrån ligger Alvastra klosterruin och slätten breder ut sig. En inspirerande och samtidigt lugnande miljö.

Dagar på Strand

Så vad gör en stipendiat på Stand? Det är väldigt olika, men det som förenar oss fyra är intresset för författaren, pedagogen, filosofen, samhällskritikern och människan Ellen Key (1849-1926). Ellen bestämde redan under sin livstid att Strand skulle ta emot kvinnor som gäster, så vi är en del i en lång tradition. Ellen ville att kvinnorna skulle få möjlighet att sträcka ut ryggen, både kroppsligen och själsligen:

Rätar på ryggen
andligen och lekamligt
det gör vi på Strand

Mina dagar såg oftast ut så här: Vaknade tidigt, morrondopp, frukost i solen på trappan, kanske samtal med en av de andra stipendiaterna.

Vaknar i tyst hus
simmar ut i morgondis
frukost på trappan

Under förmiddagen skrev jag på min bok, Silversländan. Och i min prickiga haikubok. Tre haikudikter om dagen blev det. Korta sammanfattningar av intryck och känslor. Oftast satt jag i mitt fina rum, ibland vid något av Ellen Keys andra skrivbord. Det finns skrivbord i alla rum på Strand, men viktigast i ett rum är människor, blommor och böcker enligt Ellen.  Så här formulerade jag detta i haikuform när jag var där.

Sensommarblomster
plockar och sätter i vas
tror Ellen Key ler

Viktigt i ett rum:
människor, blommor, böcker
därför trivs jag här

img_0906

Efter lunchen i Ellens kök tog jag en promenad i bokskogen, upp på Ombergs hjässa eller en cykeltur. Funderade och fantiserade, spann vidare på de trådar jag skrivit om under morgonen. Eftermiddagsdopp, kanske en tupplur och en lässtund brukade jag hinna med före middagen. Helst satt jag då på Solbadet, den inbyggda balkongen, och såg solen sjunka ner i Vättern.

img_0630

Bland det roligaste på Strand var att vandra runt på bara fötter i huset och undersöka böcker och tavlor i lugn och ro. Det kändes som om jag hade ett pågående samtal med Ellen under hela min vistelse.

Vandrar i ditt hus
närmar mig tyst, andäktigt
du finns kvar; det känns

img_0875

Skrivsommar

image1

Fem veckor semester har jag haft nu. På raken. Första veckan var jag på Skrivarsafari på Fridhems folkhögskola, sista veckan sitter jag och skriver i min ensamhet. Däremellan har jag inte skrivit många rader, men kreativiteten har fått näring: sol, bad, segling, paddling, skogspromenader, goda samtal, härliga middagar, vackra platser och många goda texter.

Nu, i tystnaden och friden på Ljusterö, får fantasin äntligen ta fart igen. Tankar jag tänkt sätts på pränt, formuleringar prövas, människorna i mina böcker får liv.

Hemlis

Ser du min tekopp på bilden? Den påminner mig om att hålla fokus i berättelsen. För i den nya boken finns det en märklig slända som är viktig för handlingen. Berätta inte för någon, för jag är inte helt säker än … Men jag tror att del tre kommer att heta ”Silversländan”. Vad tror du om det?

Skrivarsafari

Skrivarsafarin på Fridhems folkhögskola i Svalöv i början av sommaren blev en en riktig energikick. AC Collin tog med oss deltagare på en upptäcksfärd i vår egen fantasi. Med alla sinnen som verktyg hjälpte hon oss att hitta magiska koffertar och dörrar som gömde nya världar … Energin håller i sig och ger näring till min fantasi och skrivlust.

Läs mer om sommarkursen Skrivarsafari på Fridhems folkhögskola.

Dan före dan före dan …

tusen-ar-992-teaser-5nov-flodet-jpg

Nu är det inte många timmar kvar till julafton. Det fjärde ljuset brinner, adventsljuset med sina siffror är bara en liten stump och nästan alla luckorna i adventskalendern är öppnade. I år har det varit en ovanligt spännande advent. Jag har suttit klistrad vid tv:n varje morgon klockan kvart över sju och svepts med på en rasande rolig resa genom seklerna.

Jag älskar Tusen år till julafton! 

Det har varit ovanligt mycket kritik i år. Julkalendern har blivit anmäld flera gånger. Någon tycker att det är för mycket fakta, en annan att det röks och dricks för mycket, en tredje saknar tomtar, klassisk dramaturgi och tydligt jultema.

Jag älskar tomtar och troll, snö och sagor! 

Men jag måste inte ha det varje år. Inte hela tiden. Det är fascinerande att det går att berätta en så lång historia på så kort tid – uppdelat i kvartar. Skickligt! Tänk bara vad svårt att välja ut något typiskt för varje avsnitt. Miljöerna är fantastiska, birollerna underbara, maten ett spännande inslag (det är ju Historieätarna som är förlagan). Erik och Lotta guidar på sitt alldeles egna sätt genom seder, vanor, bruk och traditioner. (Ok, Erik kan vara too much i bland – men jag undrar om ungarna stör sig lika mycket som de vuxna på honom.) Och ungarna, barnen … Ja, jag instämmer i hyllningskören. Vilka helt underbart sköna människor. Det har varit en ren glädje att uppleva historien genom deras ögon och att få höra deras kloka, insiktsfulla och roliga kommentarer.

Bara två avsnitt kvar. 90-tal och sen den nya tusentalet …

Jag kommer att sakna julkalendern!

Tack så mycket för lånet av fotot ovan Svt!

God jul och gott nytt år!

IMG_5020

 

 

Bokmässan 2015

2015-09-25 14.43.48 2015-09-24 11.30.31 2015-09-24 11.30.49 2015-09-27 18.36.22

En hälsning från bokmässan i Göteborg 2015. Jag var där i fyra dagar den här gången, torsdag till söndag. Ganska trött i fötterna blev jag, och huvudet snurrar fortfarande av intryck, men vad kul det var! Är inte det minsta orolig för att boken ska dö än på ett tag.

Jag lyssnade på många kloka människor under de här dagarna. Klas Östergren är en av mina favoritförfattare, och han sa så här när de pratade om inspiration och idéer:

För mig är det viktigare med bra skor än en bra dator.

Ja, det är i ensamhet, på promenader, som fantasin vaknar och berättelserna tar form.

Länk

Den 17 maj i år utsågs vinnaren i tävlingen ”Vilka träd är det som blommar?” Priset var att gästblogga här, och jag utsåg två vinnare: Mattias och Indra. Mattias bloggar här – Indra har sitt kvar! Det ser vi fram emot.

Läs blogginlägget från 17 maj. 

Mattias gästbloggar

Hej! Jag heter Mattias och jag är 21 år gammal. Jag är även Gunillas son. I maj hade mamma en tävling här på bloggen som gick ut på att luska ut vilka blommor som var med på en bild. Gissa vem som hade alla rätt? Just det. Och första pris var att gästblogga – vilken ära! Så därför skriver jag nu till slut det här inlägget.

Eftersom mamma och jag båda är stora ordvitsare så var tanken först att jag skulle skriva ett jästblogginlägg. Men jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle skriva om öljäst eller brödjäst så jag har tänkt om.

I stället ska jag berätta om en resa som jag ska göra, som börjar imorgon bitti.  Klockan 9:35 lyfter jag och Indra från Arlanda för att sedan via Amsterdam landa i Lima, Perus huvudstad. Under den första månaden ska vi resa genom Peru och vandra till den gamla Inkastaden Machu Picchu. Därefter tar vi oss norrut till Colombia för att sedan fortsätta till Centralamerika.

Välkommen till granboomerangberg!

Här kommer vi att blogga under vår resa, kolla gärna in! 

Det var allt för mig!

Tänkte avsluta med en låt som jag spelar tillsammans med min vän Amelie Eiding.

Kram, Mattias

 

 

Plötsligt händer det

Foto: Lotta Sjölund

Foto: Lotta Sjölund

Och regnet tog slut
Jag vaknade, lyfte blicken
nu kom sommaren

Lotta Sjölund tog den fina bilden som hon kallar så här:

Asså, apropå den svenska sommaren – var det i dag?

Grattis Lotta, du vann fototävlingen ”Sommarbilden” (en hemlig tävling som bara jag kände till). Priset är att du får gästdikta en haiku här nästa fredag. Ser fram emot ditt bidrag!

Inlägg nummer 86 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Vällingbyskolan

Klass 3 C i Vällingbyskolan deltog i en tävling, Barnboksjuryn, där de fick rösta på sina favoritböcker. Jag hade anmält mig som pris hos mitt förlag, Idus, och i går överlämnades det: ett författarbesök av mig hos 3 C. Eller vem var det som fick pris egentligen? Det kändes som jag fick första pris som fick komma och hälsa på.

Det var dryga tjugo förväntansfulla barn som satt bänkade i det ljusa klassrummet. De hade fått in Hemligheten i Haga till sitt skolbibliotek, men de hade bara hunnit läsa baksidestexten. Nu fick jag läsa prologen för en knäpptyst och lyssnade klass.

Sen fick de ställa frågor om mig och mitt skrivande. Jag frågade dem om deras favoritböcker och -filmer, berättade om mina, och så delade jag med mig av några skrivtips. Minst hälften av eleverna kan tänka sig att bli författare när de blir stora, och vi enades om att det bästa sättet att bli bra på att skriva är att läsa mycket. Och skriva förstås! Jag berättade att det kommer en fortsättning på boken snart – Månuret.

Mot slutet av lektionen räckte en pojke upp handen:

– Sen när vi har läst din bok kanske det blir min favoritbok.

En mycket fin avslutning. Tack alla i 3C, tack till lärare och bibliotekarie för trevligt och givande författarbesök!

IMG_4325

Inlägg nummer 80 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.