månadsarkiv: april 2015

Purpurvågor

image

Nu är det vår! Valborg är min favorithögtid på året. Jag älskar att stå vid en sprakande eld i för tunna kläder, varm på framsidan och kall på baksidan. Den ljusa himlen fylls av gnistor, koltrasttoner och körens skönsång:

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ner och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här; i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande,
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Vintern rasat heter egentligen heter Längtan till landet. Musik: Otto Lindblad, text: Herman,1839.

Läs mer om Valborg på Institutet för språk och folkminnens webbplats. 

Inlägg nummer 53 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Tröst

Gick ifatt en tvååring på Västmannagatan. Mamman gick böjd över en sparkcykel modell pytteliten och barnet gick, oändligt långsamt. Hen grät. Det var en uppgiven, trött och sorgsen gråt. Inget skrik, bara buääää. Medan jag gick förbi hann jag uppfatta den här konversationen:

Barnet: Buääää. Mamma.

Mamman: Ja, älskling.

Barnet: Dusatössamej. Buääää …

Mamman: Ja, jag ska trösta dig.

Barnet: Hemma. Buäää …

Mamman: Ja, älskling, jag ska trösta dig när vi kommer hem.

Barnet: Buääää. Tössa hemma. Buääää …

Mamman: Vi är snart hemma.

Barnet: Naat hemma. Buääää. Tössa hemma.

Det var så fint. Mammans röst var kärleksfull och varm, utan ett uns av irritation. Barnet visste att det var bättre att komma hem och bli tröstad i lugn och ro.

2015-03-06 18.27.52

Inlägg nummer 52  i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Balansgång

IMG_3324

Slutet av april. En underbar tid. Allt det sköna, ljusa, varma, gröna ligger framför oss. Helst av allt vill jag lägga mig i gräset och se upp mot himlen genom skir bladgrönska. Andas. Men för mig, som för det flesta, är våren en ganska hektiskt tid. Det mesta som ska göras är egentligen härligt. Det svåra är att inte tappa balansen.

Vila, stillhet, meditation,
hav, skog och fågelsång
Vandra barfota i sanden
Städning, båtfix, fönstertvätt
Läsa, skriva, sjunga och plantera blommor
Räfsa löv och rensa garderoben
Det första iskalla morgondoppet
Kaffekoppen vid solvarm vägg
Balansgång mellan göra och bara vara

Inlägg nummer 51  i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Halvvägs

Det trodde jag inte! Jag har bloggat i femtio dagar i sträck. Nåja, nästan. Jag har kommit halvvägs på väg mot målet i utmaningen #blogg100. Wow!

När jag nu kan se tillbaka på en lång radda inlägg måste jag stanna upp och reflektera en smula.

Hur känns det? Kommer jag att fullfölja? Är det meningsfullt?

Ja, men självklart kommer jag att fortsätta i femtio dagar till. Det superkul att få skriva. I och med den här utmaningen har jag gett mig själv tillåtelse att använda en del av min dag till detta. Om jag inte hade bestämt mig för att skriva varje dag hade jag inte skrivit en bråkdel av dessa inlägg. Så fort det känns motigt är det så enkelt att bara strunta i det. Och motigt känns det så fort jag inte har en bra idé, är trött, splittrad eller allmänt oinspirerad.

Det fina är att inspirationen ofta kommer när jag sätter mig vid tangenterna. Jag kanske kollar igenom mina bilder eller läser något som jag vill kommentera eller fundera över. Många gånger tar det längre tid än jag hade tänkt mig, för en till synes enkel tanke kräver att jag läser på mer, funderar mer, tänker till, formulerar mig tydligare. På något sätt tror jag att detta bidrar till att utveckla mitt tänkande.

Vad säger ni om det? Bloggandet gör mig visare. Gillar den tanken!

IMG_4295

Inlägg nummer 50 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Lärorik helg

Lördag: kurs på Friskis. Söndag: kurs på Ordberoende förlag med Ewa Åkerlind, om sociala medier och andra sätt att marknadsföra sig som författare. Kul och lärorikt. Så mycket att tänka på … Det snurrar i huvudet, så jag släcker ned och försöker smälta alla intryck.

Inlägg nummer 49 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

En soft dag

Kom nyss hem från Softdagen på Friskis & Svettis – en utbildningsdag med fokus på hållbar träning. Vi fick prova på olika pass och lyssna på föreläsningar.

Jag började med Flex soft – mjuk och skön rörelseträning. Sen Skivstång soft. Det softa med det passet var att fokus var mer på utförande än prestation. Alltså: hellre göra rätt än tungt. Tränaren tog god tid på sig att kolla att alla var med och rättade till krumma ryggar och felpekande tår. Sist var jag med på ett svettigt och roligt jympa soft-pass.

Jag var också på en förelåsning om hållbar träning. En stark trend  just nu är tuffa pass: multi- och ultrasport, crossfit och hit – högintensiv träning. Gärna i lerig terräng. Passar många, men inte alla. Friskis satsning på det som kallas för soft är däremot för alla: den träningsovana, den som har en skada eller begränsning, den som körde ett stenhårt multisport-crossfit-ironman-pass dagen innan och vill köra ett skonsamt pass. Och förstås: alla som gillar lite lugnare träning.

Själv tycker jag att softvarianterna blir lite meditativa eftersom de är så tydliga och fokuserade. Man kan inte slarva, vilket ökar kroppskännedomen. Det gör också att träningseffekten kan bli riktigt hög – du väljer själv hur mycket du vill ta i. Det är inte soft i bemärkelsen mesig eller slapp. Tvärtom!

Äsch, jag vet, det är svårt att förklara. Det bästa är att testa själv och se hur det känns. Det finns flera olika softvarianter. Kom och softa med mig på mitt indoor walking-pass på torsdagar klockan elva till exempel. Jag får alltid ha med en gäst.

IMG_4307

Inllägg nummer 48 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Tankar på tåg

Tycker om att åka tåg, särskilt när det inte är krångel eller förseningar – som i dag. Åker från skönt besök hos syster i Linköping hem till Stockholm. Än så länge rullar vi på genom det nyvakna vårlandskapet. Vitsippsbackar, glittrande sjöar, björkar med nyfikna musöron.

Läser, sover, tänker, tittar ut. Och hoppas att  ett briljant blogginlägg ska uppenbara sig. Tjuvlyssnar  på gubbsen i fyrtioårsåldern framför mig, men får inga uppslag.

Snart dags att packa ihop. Nästan lite synd. Hade gärna åkt längre. Om de hade haft restaurangvagn.

Inllägg nummer 46 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Vårkänslor

Gick genom stan i går, Sveavägen. Folk log, åt glass, hade picknick på parkbänkar. Solen värmde, på riktigt. Mötte ett par goda vänner som hade tid att prata en stund. Vandrade vidare utan brådska.

Avslutade dagen med sång. Min fina och skönsjungande vän är med i en kör och de hade en härlig konsert. Det var kyligare ute när jag gick hem. Men jag var varm inuti.

Scilla vid Adolf Fredriks kyrka.

Scilla vid Adolf Fredriks kyrka.

Inllägg nummer 45 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Tomater och tid – pomodoro

image

Vad har tomater med tidsplanering att göra?

Pomodoro är italienska för tomat. En äggklockan kan ha formen av en tomat. Äggklockan är ett mycket bra verktyg om man behöver bli mer effektiv har jag upptäckt.

Pomodorometoden

Metoden uppfanns av av italienaren Francesco Cirillo på 80-talet. Arbetet delas helt enkelt upp i koncentrerade faser om 25 minuter och därefter  en paus på fem minuter. Då och då tar man en längre paus förstås – för mat eller en promenad.

Jag har en tendens att splittra mig på olika saker under dagen, vilket gör att jag inte känner mig nöjd med någon del. När jag väl kommer igång med något fastnar jag framför datorn och glömmer att ta pauser. Glömmer att blinka. Att andas. Efter ett tag blir det lite småjobbigt.

Fokus

När jag använder Pomodorometoden bestämmer jag mig för vad jag ska jobba med under nästa Pomodoro, så jobbar jag bara med det och låter mig inte distraheras av annat. Ibland använder jag en Pomodoro till exempelvis e-post eller Facebook. När klockan ringer och jag har haft min paus måste jag ta ett aktivt beslut om vad jag ska göra. Fortsätta med det jag gjorde eller välja något nytt från min lista. Detta har  hjälpt mig mycket.

Pausernas magi

Något som har visat sig funka för mig  är att ställa äggklockan i köket. Det gör att jag måste gå iväg och stänga av den. Stod den på mitt skrivbord skulle jag lätt kunna ignorera den och tänka ”Äh, jag kör på. Bara lite till!!”

Under femminuterspauserna brukar jag röra på mig ordentligt för att få cirkulation i mina stela axlar och nacken – det gör underverk, inte minst för hjärnverksamheten. Surprise!

Mer om metoden

Det finns massor tänkt och skrivet om den här metoden förstås. Man kan förfina den på olika sätt för att verkligen kunna mäta sin effektivitet. Googla får du se! För min del räcker det långt att göra som jag har beskrivit ovan. Enkelt, effektivt.

Här finns det en fin liten film om metoden – knappt 2,5 minuter lång.

pomodoro

Inllägg nummer 44 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.