Kategoriarkiv: Läsning

Ny bok! Silversländan

Nu finns Silversländan, del tre i serien Hemligheten i Haga, att beställa på Idus förlag! 

Året är 1777. Emma, Susanna, Mirella och hunden Snobben har än en gång krupit genom trollroten i Hagaparken. Äventyret för dem långt bort från Haga, genom ett myllrande Stockholm ända till Drottningholm.

Där – i den stora parken, på teatern, i hantverkskvarteren och på Kina slott – får de nya vänner och återser gamla bekanta. Den märkliga kvinnan Smaragda återkommer. Hon säger att hon måste förstöra det falska månuret med hjälp av en magisk silverslända. Först då hävs förbannelsen som gör att hon förvandlas till en häger. För att tvinga flickorna att hjälpa henne stänger hon trollroten …

Silversländan

ISBN: 978-91-7577-542-5
Boken är inbunden med hårda pärmar och har 272 sidor.

Pris: 119 kronor

Silversländan kommer först i augusti, men det går bra att förbeställa redan nu.

Gunilla Granbom

 

Gäst hos Ellen Key på Strand

img_0908

Vilar vid Vättern
blicken söker horisont
gäst hos Ellen Key

Tisdag 13 september steg jag in i rummet som skulle vara mitt hem i nästan två veckor. På bilden ovan kan du ser var jag bodde: hörnrummet med utsikt över Vätterns vida vatten. Bakom mig ruvar det sagoomspunna Omberg. En kort promenad härifrån ligger Alvastra klosterruin och slätten breder ut sig. En inspirerande och samtidigt lugnande miljö.

Dagar på Strand

Så vad gör en stipendiat på Stand? Det är väldigt olika, men det som förenar oss fyra är intresset för författaren, pedagogen, filosofen, samhällskritikern och människan Ellen Key (1849-1926). Ellen bestämde redan under sin livstid att Strand skulle ta emot kvinnor som gäster, så vi är en del i en lång tradition. Ellen ville att kvinnorna skulle få möjlighet att sträcka ut ryggen, både kroppsligen och själsligen:

Rätar på ryggen
andligen och lekamligt
det gör vi på Strand

Mina dagar såg oftast ut så här: Vaknade tidigt, morrondopp, frukost i solen på trappan, kanske samtal med en av de andra stipendiaterna.

Vaknar i tyst hus
simmar ut i morgondis
frukost på trappan

Under förmiddagen skrev jag på min bok, Silversländan. Och i min prickiga haikubok. Tre haikudikter om dagen blev det. Korta sammanfattningar av intryck och känslor. Oftast satt jag i mitt fina rum, ibland vid något av Ellen Keys andra skrivbord. Det finns skrivbord i alla rum på Strand, men viktigast i ett rum är människor, blommor och böcker enligt Ellen.  Så här formulerade jag detta i haikuform när jag var där.

Sensommarblomster
plockar och sätter i vas
tror Ellen Key ler

Viktigt i ett rum:
människor, blommor, böcker
därför trivs jag här

img_0906

Efter lunchen i Ellens kök tog jag en promenad i bokskogen, upp på Ombergs hjässa eller en cykeltur. Funderade och fantiserade, spann vidare på de trådar jag skrivit om under morgonen. Eftermiddagsdopp, kanske en tupplur och en lässtund brukade jag hinna med före middagen. Helst satt jag då på Solbadet, den inbyggda balkongen, och såg solen sjunka ner i Vättern.

img_0630

Bland det roligaste på Strand var att vandra runt på bara fötter i huset och undersöka böcker och tavlor i lugn och ro. Det kändes som om jag hade ett pågående samtal med Ellen under hela min vistelse.

Vandrar i ditt hus
närmar mig tyst, andäktigt
du finns kvar; det känns

img_0875

Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok

Alla som intresserar sig för det sena 1700-talet stöter förr eller senare på Hedvig Elisabeth Charlotta (1759-1818), hertiginna av Södermanland, drottning av Sverige och Norge, gift med hertig Karl, som blev kung Karl XIII.

Charlotta skrev dagbok från tonåren, då hon kom till Sverige för att gifta sig med Gustav III:s bror hertig Karl, fram till sin död 1818. Då efterlämnade hon fler än sjutusen tätt handskrivna sidor på franska. Det var ingen vanlig dagbok. Charlotta visste redan från början att det hon skrev skulle bli offentligt. Hon hade bestämt att ingen fick läsa vad hon hade skrivit förrän femtio år efter hennes död, och det dröjde ända till början av 1900-talet innan dagböckerna publicerades. De omfattande volymerna upptar närmare en hyllmeter och ger en spännande inblick i såväl hovets som Sveriges historia under mer än fyra decennier.

Ett halvår innan Charlotta dog låst hon in sina dagböcker i en kista som friherre Bonde fick lova att gömma undan. Där låg de i nära hundra år innan Karl Karlsson Bonde började översätta och ge ut dem. Han gav ut tre delar, åren 1775–92, och efter hans död tog hans systerdotter Cecilia af Klercker över arbetet. Den nionde och sista delen publicerades 1942.

2016-02-26 17.50.32

Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, volym IV

Jag har köpt en av dessa böcker på antikvariat, den fjärde volymen, som omfattar tiden 1793 till 1794. Alltså de närmaste åren efter Gustav III:s död. Mitt exemplar är utgivet av P.A. Norsted & söners förlag, tryckt 1920 och översatt av Cecilia af Klercker. Det är en fantastisk känsla att läsa Charlottas egna ord, även om det inte är alldeles lätt med pluralformer på verben, gammeldags stavning och stor detaljrikedom. Hon beskriver personer, miljöer och skeenden insiktsfullt och personligt med sin vassa penna. Här ett smakprov från första sidan:

Fred och sällhet synes hafva öfvergivit vår världsdel, och man kan t.o.m. säga, att det på hela jorden i närvarande stund blott är Amerika, som åtnjuter lugn. /…/ I våra dagar har likväl en ny, mäktig lidelse fått insteg hos dess folk – frihetsraseriet, hvilket i de tygellösa former, det nu antagit, hotar att blifva dess gissel, hvarunder Europas inbyggare komma att tvingas tillbaka till barbariet. Friheten är ju kär och eftersträfvansvärd för hvarje tänkande varelse, men missuppfattad som nu af den stora massan, blir den en bedräglig gyckelbild, urartar till anarki och tjänar till täckmantel för de gröfsta brott och laster. Icke ens vildarne äro så grymma som de människor, hvilka låta sig styras af dess tyranniska lagar.

2016-02-26 17.53.34

Jag skulle gärna vilja läsa alla Charlottas dagböcker, men undrar om jag skulle ha tålamod. Då är det tur att det finns andra som har det!

Anna Laestadius Larsson har lusläst varenda sida om och om igen! Under nio år arbetade hon med sin romantrilogi om Charlotta, Sofie von Fersen och Johanna, eller Pottungen som hon kallades från början.

Jag har just läst klart alla tre böckerna och är alldeles uppfylld. Anna Laestadius Larsson har lyckats levandegöra det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet i Stockholm, vid hovet och i rännstenen, bland kammarjungfrur och roddarmadamer, kungligheter och upprorsmakare.  Vi får följa det historiska skeendet genom ögonen på både verkliga och uppdiktade personer – alla blir de lika levande och trovärdiga under berättelsens gång. Det är en dramatisk historia och jag hade svårt att lägga böckerna ifrån mig.

Fokus är på kvinnorna och deras tankar om kvinnors ställning i samhället. Anna Laestadius tycker att vi har tillräckligt med böcker om history – nu skriver hon herstory.  Tack Anna! Och grattis till alla som har detta läsäventyr framför sig.

2016-02-26 17.55.29

Anna Laestadius Larssons trilogi: Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan. Samt Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok.

Sagolikt

IMG_9259

Knappt tio minuters promenad från där jag bor, i  hörnet Sveavägen och Odenplan, tronar denna sagolika byggnad: Stockholms stadsbibliotek. Arkitekten Gunnar Asplund ritade, och i mars 1928 invigdes det. Asplund planerade även parken och övriga byggnader som hör till.

I dag finns det ca 700 000 böcker på biblioteket. En smått ofattbar siffra.

Jag var av olika skäl på jakt efter en särskild saga. Den vänliga bibliotekarien visade mig då ett gammalt slitet bokskåp med gistna glasdörrar. ”Titta här”, sa hon, ”den kan finnas i någon av de här sagosamlingarna.” Jag såg med vördnad på raderna av slitna små böcker mer röda pärmar. ”Får man låna  hem dem?” De såg så sköra ut! ”Javisst”, sa bibliotekarien och lämnade mig vid skåpet.

image1-2

Sagor av Elsa Beskow, Helena Nyblom, Einar Månsson och en massa andra som jag inte känner till, rim och ramsor, folksagor och sägner … En sagoskatt. Besöket tog längre tid än jag tänkt mig, men så är det alltid. Sagan jag sökte fanns dock inte i skåpet, men bibliotekarien lyckades hitta den åt mig. Det egendomliga trollet och solstrålen av Hjalmar Bergman. Nu har jag läst både den och flera andra gamla egendomliga sagor. Uppfylld och påfylld. Nu kan jag skriva lite igen!

image1

En dag på jobbet

Ibland glömmer jag bort vilken fantastisk miljö jag jobbar i på min arbetsplats, Stockholms konstnärliga högskola (SKH). Nu i veckan blev jag påmind. Jag var på ett seminarium om den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj, årets Nobelpristagare  i litteratur. Hon fick priset med följande motivering:

för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid

Efter seminariet förstår jag bättre vad som menas med ”mångstämmiga”. Fotografen och regissören Staffan Julén har arbetat med en dokumentärfilm om Aleksijevitj och hennes sätt att arbeta i nästan två år. Nu var Julén på besök på SKH. Han berättade om arbetet med filmen och visade filmklipp. Vi fick se Svetlana Aleksijevitj när hon intervjuade olika personer under arbetet med sina böcker. Det var spännande att se hur hon lyckades få människor att slappna av och öppna upp. Det kändes som förtroliga samtal snarare än intervjuer.

Seminariet leddes av Niklas Rådström, författare och professor i berättande för scen, film och media på SKH, och i panelen fanns Tinna Joné, lektor i dokumentärt berättande på SKH och Horace Engdahl, stol nr 17, Svenska Akademien. De gav tillsammans en nyanserade bild av årets nobelpristagare och gjorde mig nyfiken – och mycket sugen på att läsa hennes böcker.

Så här beskriver Aleksijevitj själv sitt arbete i en intervju av Peter Fröberg Idling i Vi läser:

Det tar lång tid. Den sista boken tog 15 år. När jag bokar ett möte vet jag ju aldrig vad för slags person jag ska träffa, ett samtal kan ta två timmar eller en hel dag. Jag vill inte möta dem som författare, utan snarare som ett slags granne i tiden. Jag är på sätt och vis en mjuk person, men jag kan vara väldigt hård när jag ställer mina frågor. Jag vill snabbt komma förbi det banala och samtala om vad som är viktigt för just den jag träffar. Det gäller att hamna rätt med varje individ, i den här typen av intervju måste man vara intressanta för varandra. Man känner en nästan fysiskt kontakt. Det gäller att personen öppnar sig, att man kan ställa nya frågor som därmed får nya svar. Tidigare, i Sovjet, var jag tvungen att först överkomma människors rädsla, nu måste jag överkomma cynismen. Och det är ännu svårare.

Exempel på böcker av Svetlana Aleksijevitj

Från förlaget Ersatz webbplats:

De sista vittnena: soloröst för barn får de som var barn under kriget berätta. Deras krigsminnen skiljer sig markant från de vuxnas. Ingår i Utopins röster.

Om Kriget har inget kvinnligt ansikte (2012): ”Ett storslaget litterärt oratorium. Dokumentärjournalistik som stor konst.”- Per Svensson

Om Tiden second hand (2013): ”Hennes arbete har kallats unikt och stor­slaget, och trots mörkret i det, omänskligheten och fasorna, är intrycket ljust, stort. Aldrig förut har bekännelselitteratur så exakt lyckats beskriva vad ett samhälle är.”- Ulrika Milles

Om Bön för Tjernobyl 2013):”Svetlana Aleksijevitjs monumentala bok­projekt Utopins röster liknar inget annat.” – Christian Swalander

 

 

Bokmässan 2015

2015-09-25 14.43.48 2015-09-24 11.30.31 2015-09-24 11.30.49 2015-09-27 18.36.22

En hälsning från bokmässan i Göteborg 2015. Jag var där i fyra dagar den här gången, torsdag till söndag. Ganska trött i fötterna blev jag, och huvudet snurrar fortfarande av intryck, men vad kul det var! Är inte det minsta orolig för att boken ska dö än på ett tag.

Jag lyssnade på många kloka människor under de här dagarna. Klas Östergren är en av mina favoritförfattare, och han sa så här när de pratade om inspiration och idéer:

För mig är det viktigare med bra skor än en bra dator.

Ja, det är i ensamhet, på promenader, som fantasin vaknar och berättelserna tar form.

Soligt bokbord

2015-08-16 11.45.38

Solen lyste klart över Drottninggatans alla litteraturintresserade flanörer och försäljare. Det blev en härlig dag med många fina möten. Det är så kul att träffa andra författare och prata om livet och skrivandet. Och det är fantastiskt att få en pratstund med barn som vill köpa någon av mina böcker. I kväll kanske en och annan förväntansfull läsare öppnar Hemligheten i Haga för första gången … Magiskt!

Världens längsta bokbord

Nu pågår Stockholms kulturfestival med massor av spännande aktiviteter. En viktig händelse går av stapeln på söndag:

Världens längsta bokbord

söndag 16 augusti klockan 11-14.30 finns Hemligheten i Haga, Månuret och jag på plats hos Författarcentrum Öst vid Författarnas hus nära Centralbadet, Drottninggatan 88.

I år firar bokbordet 25 år! Som vanligt fylls Drottninggatan med bord i dubbla rader från Barnhusgatan i norr och nästan ända ner till Strömgatan i söder. Fynda böcker hos författare, förlag, antikvariat, privatpersoner, litterära sällskap och många fler.

Dessutom bjuder Dansmuseet och koreografen Christina Tingskog på dans på och omkring borden i ett utdrag ur  föreställningen ”ASTRO 1.0”. Dansstycket är 10 min långt och spelas flera gånger under dagen.

Välkommen till en bokfest med ett dignande långbord av litteratur!

(Text om bokbordet från Kulturfestivalens webbplats.) 

IMG_4432

 

Siffror och bokstäver

Under redigeringsarbetet av min bok Månuret fick jag anledning att tänka till på det här med tal och siffror. Det är ju en tidsresa, så det blir en hel del av den varan. Läs och begrunda – vad tycker du är bäst?

  • 1700-talet eller sjuttonhundratalet?
  • De reste över 200 år tillbaka i tiden,  eller de reste över tvåhundra år tillbaka i tiden?
  • Hon var 13 år, eller hon var tretton år?
  • Det var den 17 oktober, eller det var den sjuttonde oktober?

Regler

Huvudregeln är att använda bokstäver för låga tal – förslagsvis mellan ett och tolv, eller mellan ett och tjugo. Men man bör inte inleda en mening med en siffra. Och skriver man en mening med flera tal är det inte så snyggt att blanda förstås. Oftast är det då bäst att använda siffror i den här typen av mening: ”Flickorna var 2, 9, och 22 år”.

Höga ungefärliga tal är bäst att skriva ut: ungefär två miljoner, omkring tio tusen – och man brukar även rekommendera att skriva hundra och två hundra, tre hundra etc.

Informativa texter och litterära texter

Under mitt yrkesliv har jag sysslat med informativa texter, och där är det sällan någon tvekan. Siffror är tydligare än bokstäver. En siffra sticker ut ur texten, som en bild, och blir därmed lätt att hitta – och hitta tillbaka till. Men det är just den effekten som man ibland vill undvika i litterära texter. I skönlitteratur för vuxna skriver man därför oftast ut tal och siffror med bokstäver.

Vad är bäst för unga läsare?

Hur är det med barn? Har de lättare att avkoda siffror än bokstäver?

Min skickliga korrekturläsare, Karolin Olsson, uppmärksammande mig på den här frågan, och bollade den vidare i ett forum för språkkonsulter. De flesta av våra kolleger var överens om att siffror är mer lättlästa för unga, ovana läsare.

Jag bad några barn (9-12 år) och lärare titta på exempel ur min bok – bland annat meningarna i början av denna text. Med få undantag föredrog barnen siffror framför utskrivna tal.

Jag passade även på att fråga en vän som översätter barn- och ungdomsböcker för att höra om det finns några enkla regler att hålla sig till. Det finns det inte; förlagen har olika riktlinjer. Som översättare följer hon författaren, men försöker vara konsekvent med exempelvis datum och årtal. Där brukar hon använda siffror.

Forskning behövs!

För att få reda på vad forskningen om barns läsande har kommit fram till på det här området tog jag kontakt med min kusin, Elisabet Engdahl, professor på institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet. Hon skickade frågan vidare, men fick inget napp.

Tydligen finns det ett outforskat område här för hugade språkforskare!

Hur gör jag nu då?

Det är svårt att hitta ett sätt att vara hundra procent konsekvent, men jag håller mig till siffror för datum och årtal och tal högre än tjugo. I övriga fall skriver jag med bokstäver. Alltså:

  • 1700-talet
  • De reste över två hundra år tillbaka i tiden.
  • Hon var tretton år.
  • Det var den 13 november 2013.

Frågor på det?

image

Inlägg nummer 62 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Läsning pågår

Under våren erbjuder Utbildningsförvaltningen/Medioteket  och Kulturförvaltningen i samarbete med Författarcentrum Öst subventionerade författarbesök för elever i skolår 5 i Stockholm stads alla grund- och friskolor. Projektet kallas Läsning pågår – och jag är en av de medverkande författarna!

Författarbesök på Södra Ängby skola

I dag hälsade jag på hos 5A och 5B på Södra Ängby skola i Bromma. Jag fick träffa uppåt 50 härliga 12-åringar, deras lärare och en bibliotekarie. Jag läste ur Hemligheten i Haga och visade dem mitt manus till del två, Månuret. Eleverna ställde massor av smarta frågor, så jag fick tänka till ordentligt. Några exempel:

– Hur kom du på att du skulle skriva just den här berättelsen?

– Är du miljonär?

– Hur hittade du på de ovanliga namnen i boken?

– När man skriver tre böcker heter det ju trilogi, men vad heter det när det är fyra böcker?

Den sista frågan fick vi be fröken googla på. Vet du? Svaret står längst ned!

image

Utanför Södra Ängby skola står den här fina hunden. Det är Tim som vaktar skolan och alla elever. Skulpturen är skapad av Olav Westphalen.

Nu är jag uppfylld till bredden av inspiration igen. Det är en alldeles fantastisk känsla att få träffa sina läsare,

Mer om Läsning pågår på Författarcentrums webbplats.

Svar: Tetralogi eller kvadrologi kallas en sammanhållen grupp av fyra verk inom något konstnärligt område.

Inlägg nummer 59 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.