Kategoriarkiv: Mirakel

Ny bok! Silversländan

Nu finns Silversländan, del tre i serien Hemligheten i Haga, att beställa på Idus förlag! 

Året är 1777. Emma, Susanna, Mirella och hunden Snobben har än en gång krupit genom trollroten i Hagaparken. Äventyret för dem långt bort från Haga, genom ett myllrande Stockholm ända till Drottningholm.

Där – i den stora parken, på teatern, i hantverkskvarteren och på Kina slott – får de nya vänner och återser gamla bekanta. Den märkliga kvinnan Smaragda återkommer. Hon säger att hon måste förstöra det falska månuret med hjälp av en magisk silverslända. Först då hävs förbannelsen som gör att hon förvandlas till en häger. För att tvinga flickorna att hjälpa henne stänger hon trollroten …

Silversländan

ISBN: 978-91-7577-542-5
Boken är inbunden med hårda pärmar och har 272 sidor.

Pris: 119 kronor

Silversländan kommer först i augusti, men det går bra att förbeställa redan nu.

Gunilla Granbom

 

Om att skriva

Del tre i min serie Hemligheten i Haga börjar äntligen bli klar. Jag är inne i en bearbetningsfas nu. Inom kort kommer finputsningen. Och sen korrektur. Och sen en sista koll. Och den allra sista kollen …. Jag upphör aldrig att fascineras av att det här med att skriva böcker är så tidskrävande. Och min beundran för alla som lyckas skriva bok efter bok hela livet växer.

Jag har alltid gillat att läsa om skrivprocessen, om hur författare arbetar. På något sätt försöker jag väl knäcka koden, förstå på djupet hur det här arbetet går till, för att själv kunna bli bättre på det. Men det är alltid så vagt, så hemlighetsfullt och ogripbart. Och alla har olika berättelser om sitt skrivande.

För mig är det en process i ständig förändring. Precis när jag tror att jag har fattat något, när jag tror att jag har hittat ett sätt som fungerar, ändras allt och jag fattar ingenting.

På många sätt påminner det här om hur jag tyckte det var att bli mamma. Ett sökande och ett prövande. Precis när jag trodde att jag hade hittat ett sätt som fungerade, en rutin att hålla sig till, förändrades allt. Barnen växte och utvecklades. Jag växte och utvecklades. Vi som föräldrar växte och utvecklades. Vi som familj växte och utvecklades. Tiderna förändrades!

Så nej … Jag börjar inse att jag aldrig kommer att hitta det där trygga lugnet, den säkra lunken som alltid funkar. Inte som förälder. Inte som medmänniska. Och inte som författare.

Och det är väl härligt!

Något annat som är härligt är våren. Cyklade runt Brunnsviken i dag i strålande sol. Tankarna och fantasin flög fritt, inspirerade av miljön som jag skriver om i mina böcker. Nya idéer börjar spira likt vitsippsbladen under fjolårslöven. Men först ska Silversländan bli klar!

Italienska terassen i Bergianska. Brunnsviken glittrar i aprilsolen.

Skrivro vid Vätterns strand

Denna dagen ett lif

Ja, så sa farbror Melker, men det var Runeberg som skrev det – och hemma hos Ellen Key på Strand vid Omberg står sentensen på väggen i hallen. Astrid Lindgren såg det när hon hälsade på hos Ellen Key sommaren 1925. Till den historien hör att Astrid blev biten av Ellens hund, en St Bernhard, och att hushållerskan som plåstrade om henne hette Malin …

Verklighet och dikt, saga och sanning … Nu är det i alla fall helt sant att jag ska åka till Strand. I nästan två veckor ska jag bo i ett av gästrummen som stipendiat. Jag ska skriva, läsa, vandra och ta morgondopp i Vättern. Mer vet jag inte. Men jag ser fram emot detta så mycket!

Läs gärna mitt förra inlägg om Ellen Keys strand och stipendiet. 

IMG_8811

Stipendiat på Ellen Keys Strand

För många år sedan berättade min mamma att hon hade varit och hälsat på Ellen Key på Strand. Ja, Ellen Key var inte hemma, hon dog 1926, men hon tar fortfarande emot gäster. Ellen Keys avsikt med Strand var att skapa ett hem på ”riktiga landet” dit i första hand storstadskvinnor skulle kunna komma och bo i några veckor under sommaren. Denna verksamhet fortsätter än i dag och Strand tar emot gäster, stipendiater, i fem tvåveckorsperioder från maj till september. Det är fortfarande kvinnor som får denna möjlighet; kvinnor som behöver stillhet, ro och inspiration för att kunna koncentrera sig på något. Ofta ett skrivprojekt av något slag.

2014 besökte jag Strand och det var precis så fint som jag tänkt mig. I många år har jag drömt om att en gång få komma till Strand som stipendiat, men jag har aldrig vågat söka. I år tog jag mod till mig. Det brukar vara många sökande, och de tar bara emot fyra stipendiater åt gången under fem perioder per år. Tänk om jag kunde bli en av de utvalda.

Ellen Key på Hallwylska

Förra helgen var jag på Hallwylska museet. De har en utställning som heter ”Skönhet för alla i nytt ljus” där bland annat Ellen Keys tankar om ”god smak och skönhet i hemmen” presenteras. Där hittade jag en fin modell av Ellen Keys Strand.

IMG_8813

Jag böjde mig fram och kikade in genom gästrumsfönstret på andra våningen. ”Där”, tänkte jag, ”där vill jag läsa, skriva och sova någon gång. Kanske redan i år.” Ellen Key såg på mig från tavlan på väggen. Hon ser ganska barsk ut, men visst log hon lite?

IMG_8811

Och ja, som ni kanske har anat …

Min dröm har gått i uppfyllelse. Häromdagen fick jag besked: Jag har blivit antagen som stipendiat. I september åker jag till Strand för att bo där i nästan två veckor.  Jag är så lycklig och förväntansfull.

image

Ellen Key

Det finns så mycket att säga om Ellen Key, hennes liv och gärning, så jag kommer självklart att återvända till detta ämne. Men några ord är ändå på sin plats redan nu. Så här presenteras hon av Ellen Keys stiftelse:

Ellen Key (1849 – 1926) var en världsberömd författare, pedagog, fredsivrare, kvinnosakskämpe och visionär. Hon växte upp på Sundsholms herrgård utanför Västervik i en politiskt engagerad familj, men flyttade som 30-åring till Stockholm då gården gått i konkurs, och försörjde sig som lärare i Anna Wittlocks skola. Hon blev tidigt opinionsbildare, t ex i frågor om yttrande- och tryckfrihet, kvinnors rättigheter, undervisningsfrågor och sociala frågor.

Under 1890-talet var hon mitt i den nationella debattens hetluft och blev både hyllad och kritiserad för sina åsikter. År 1900 slog hon igenom internationellt med sin mest berömda bok, Barnets Århundrade, som inom kort översattes till 13 språk. Vid konflikten med Norge 1905 blev hon kallad antipatriot eftersom hon förespråkade en fredlig upplösning av unionen, men fortsatte att engagera sig i fredsfrågor under första världskriget, bland annat genom att kräva att kvinnor skulle få inflytande i samhället, inte minst genom lika rösträtt. Själv kunde hon rösta för första gången 1921, 72 år gammal. Hon dog på Strand den 26 april 1926.

Texten är hämtad från Ellen Keys stiftelse. Läs mer på deras sida. 

En hälsning från Grekland

2015-10-17 15.45.222015-10-26 11.57.342015-10-19 14.50.342015-10-22 13.40.18

Byggt av mänsklig hand
för länge, länge sedan
njuter, förundras

Ja, det finns mycket att förundras över och njuta av i Grekland. En stad, Aten, och två öar, Aegina och Paros, hann vi med på vår nästan två veckor långa resa. Äntligen fick jag se och uppleva Akropolis. Mäktigt! Och helt ofattbart hur de har lyckats få upp dessa tunga stenblock så högt. Och att de ligger kvar än i dag …

Länk

Den 17 maj i år utsågs vinnaren i tävlingen ”Vilka träd är det som blommar?” Priset var att gästblogga här, och jag utsåg två vinnare: Mattias och Indra. Mattias bloggar här – Indra har sitt kvar! Det ser vi fram emot.

Läs blogginlägget från 17 maj. 

Mattias gästbloggar

Hej! Jag heter Mattias och jag är 21 år gammal. Jag är även Gunillas son. I maj hade mamma en tävling här på bloggen som gick ut på att luska ut vilka blommor som var med på en bild. Gissa vem som hade alla rätt? Just det. Och första pris var att gästblogga – vilken ära! Så därför skriver jag nu till slut det här inlägget.

Eftersom mamma och jag båda är stora ordvitsare så var tanken först att jag skulle skriva ett jästblogginlägg. Men jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle skriva om öljäst eller brödjäst så jag har tänkt om.

I stället ska jag berätta om en resa som jag ska göra, som börjar imorgon bitti.  Klockan 9:35 lyfter jag och Indra från Arlanda för att sedan via Amsterdam landa i Lima, Perus huvudstad. Under den första månaden ska vi resa genom Peru och vandra till den gamla Inkastaden Machu Picchu. Därefter tar vi oss norrut till Colombia för att sedan fortsätta till Centralamerika.

Välkommen till granboomerangberg!

Här kommer vi att blogga under vår resa, kolla gärna in! 

Det var allt för mig!

Tänkte avsluta med en låt som jag spelar tillsammans med min vän Amelie Eiding.

Kram, Mattias

 

 

Norra Kärr

IMG_5041

Bilden föreställer inte Norra Kärr, men den får symbolisera vårt livsviktiga friska vatten som vi har så lätt för att ta för givet. På bilden är vattnet dessutom fruset, ytterligare en symbol, för det här inlägget handlar om ett projekt som har lagts på is.

Norra Kärr ligger 15 kilometer norr om Gränna. Här har man planerat en storskalig gruvbrytning eftersom man har hittat vissa sällsynta jordartsmetaller, så kallade REE (Rare earth elements).

Projektet är mycket kontroversiellt, inte minst eftersom det hotar Vättern, som försörjer 250 000 människor och är Sverige största dricksvattentäkt. Därför var lättnaden stor när gruvbolaget Tasman metals meddelade att pengarna har tagit slut och projektet lades på is. Min pappa, som har jobbat stenhårt med att sprida information detta tillsammans med Naturskyddsföreningen, skrev en haiku i pur lättnad:

Norra Kärr på is
Naturen drar nu andan
och önskar djupfryst

Mer om detta på Svt.

Plötsligt händer det

Foto: Lotta Sjölund

Foto: Lotta Sjölund

Och regnet tog slut
Jag vaknade, lyfte blicken
nu kom sommaren

Lotta Sjölund tog den fina bilden som hon kallar så här:

Asså, apropå den svenska sommaren – var det i dag?

Grattis Lotta, du vann fototävlingen ”Sommarbilden” (en hemlig tävling som bara jag kände till). Priset är att du får gästdikta en haiku här nästa fredag. Ser fram emot ditt bidrag!

Inlägg nummer 86 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Månuret finns att beställa

Ja, så här ser den ut …. Längtar efter att hålla den nya boken i min hand och bläddra. Att ta med den och läsa ur den på besök i skolor. Var ska den hamna? Vilka ska läsa? Det är märkliga känslor som blandas när jag ser på bilden av min bok.

3d_manuret

Månuret har inte kommit från tryckeriet, men nu ligger den ute på Idus förlags webbplats!

Länk till förbeställning på Idus förlag.

Här kan man man provläsa!

Inlägg nummer 77 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.