månadsarkiv: maj 2015

Månuret finner sin form

Nu får jag inte ändra och peta mer i manus och omslag. Bilden är bestämd, typsnitt spikade, baksidestexten korrad. Och alla andra små och stora moment som en stackars bok får gå igenom innan den når tryckpressarna är klara.

Så svårt att släppa taget. Så svårt att lita på att jag har sett allt, ändrat allt, fattat rätt beslut. Men nu har jag i alla fall gett förlaget klartecken.

Det har varit en fantastiskt rolig process att skapa omslaget tillsammans med Sandra Stridh på Idus förlag. Ingen mindre än min käre make Erik har tagit omslagsbilden:

Min skiss till omslaget.

Min skiss till omslaget.

Omslaget - godkänt och klart.

Omslaget – godkänt och klart.

Inlägg nummer 71i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad – en svår utmaning!  Klarar det inte riktigt märker jag …

Fastfrusen vår

Förlååååt! Jag glömde att blogga i går. Eller, jag kom på det när jag hade gått och lagt mig … och då kändes det inte så lockande att kliva upp.

Men nu är jag här, ännu en gång i elfte timmen, och funderar på vad jag ska skriva. I senaste numret av Språktidningen står det att vårt vanligaste samtalsämne föga överraskande är vädret. På andra plats kommer språk. Så jag väljer att prata om … vädret!

Vad kallt det är! Otroligt skön och frisk och solig cykelmorgon förbyttes i mörkgrå ovädersmoln och iskallt regn. Huvva! Fingervantarna känns som ett skämt. I morgon blir det lovikka igen.

Våren har frusit fast, men vackert är det, detta fastfrusna ögonblick i grönt.2015-05-09 15.31.10

Inlägg nummer 70 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Vi har två vinnare!

Grattis till Indra och Mattias som knäckte den svåra tävlingen i gårdagens inlägg. De har vunnit det ärofyllda uppdraget att jästblogga här.

– Frågan är, säger en rörd och stolt Mattias, om vi ska blogga om brödjäst eller öljäst.
– Ja, eller varför inte om båda, säger jag uppmuntrande.

De rätta svaren då?

image

1. Uppe till vänster: Körsbärsblom, vårt körsbärsträd

2. Uppe till höger: Plommonblom, vårt plommonträd

3. Nere till vänster: Äppelblom, vildapel vid vägen

4. Nere till höger: Päronblom, på udden mellan Kårnäsviken och Neckviken

Tack alla som bidragit med svar!

Hedersomnämnande till Mamma och Helena som prickade alla sorter, även om två var sammanblandade. Grattis!

Inlägg nummer 69 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Blommande ö

image

I Roslagens famn på den blommande ö har vi det så här underbart nu. Solen skiner, himlen är knallblå och fåglarna kvillrar och tjattrar bland frukträden. Men vilka träd är det som blommar på bilden?

Bilderna numrerade enligt följande:

1 2
3 4

Rätt svar belönas! Facit i morgondagens inlägg.

Inlägg nummer 68 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Inklämd fredag

image

Sitter här under en fleecefilt i stugan på Ljusterö. Vinden river i de stackars nyfödda löven och regnen kommer och går över hustaket. Det är klämdag, men jag är inte ledig. Ska i alla fall jobba halvdag, och det har jag gjort. Men det är så svårt att sitta kvar framför datorn när soffan och brasan finns inom räckhåll. Är inte van att jobb-jobba här ute. Så här års finns det så mycket annat att göra: städa, gräva, tvätta, vaxa, putsa, rensa, plantera … Och promenera. Och lata sig.

Nu har jag också fixat med en webbplats till vår tomtförening här på Ljusterö och det var då det blev knas: Mina inlägg från den 12, 13 och 14 försvann. Ve och fasa! Supporten kan inte göra något och på min dator är de inte sparade. Så jag hoppas att ni har antecknat ordentligt!

Nog om detta. Det är haikufredag!

En fredag i kläm
klämd mellan hägg och syrén
värre kan det va

Ha en fin helg!

image

Inlägg nummer 67 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Barfota

IMG_3380

Sommarväg
sol och lövskugga
mina fötter längtar efter
grus, sand och gräs
Längtar efter att få gå barfota
och plocka maskrosor
med tårna

Inlägg nummer 63 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Siffror och bokstäver

Under redigeringsarbetet av min bok Månuret fick jag anledning att tänka till på det här med tal och siffror. Det är ju en tidsresa, så det blir en hel del av den varan. Läs och begrunda – vad tycker du är bäst?

  • 1700-talet eller sjuttonhundratalet?
  • De reste över 200 år tillbaka i tiden,  eller de reste över tvåhundra år tillbaka i tiden?
  • Hon var 13 år, eller hon var tretton år?
  • Det var den 17 oktober, eller det var den sjuttonde oktober?

Regler

Huvudregeln är att använda bokstäver för låga tal – förslagsvis mellan ett och tolv, eller mellan ett och tjugo. Men man bör inte inleda en mening med en siffra. Och skriver man en mening med flera tal är det inte så snyggt att blanda förstås. Oftast är det då bäst att använda siffror i den här typen av mening: ”Flickorna var 2, 9, och 22 år”.

Höga ungefärliga tal är bäst att skriva ut: ungefär två miljoner, omkring tio tusen – och man brukar även rekommendera att skriva hundra och två hundra, tre hundra etc.

Informativa texter och litterära texter

Under mitt yrkesliv har jag sysslat med informativa texter, och där är det sällan någon tvekan. Siffror är tydligare än bokstäver. En siffra sticker ut ur texten, som en bild, och blir därmed lätt att hitta – och hitta tillbaka till. Men det är just den effekten som man ibland vill undvika i litterära texter. I skönlitteratur för vuxna skriver man därför oftast ut tal och siffror med bokstäver.

Vad är bäst för unga läsare?

Hur är det med barn? Har de lättare att avkoda siffror än bokstäver?

Min skickliga korrekturläsare, Karolin Olsson, uppmärksammande mig på den här frågan, och bollade den vidare i ett forum för språkkonsulter. De flesta av våra kolleger var överens om att siffror är mer lättlästa för unga, ovana läsare.

Jag bad några barn (9-12 år) och lärare titta på exempel ur min bok – bland annat meningarna i början av denna text. Med få undantag föredrog barnen siffror framför utskrivna tal.

Jag passade även på att fråga en vän som översätter barn- och ungdomsböcker för att höra om det finns några enkla regler att hålla sig till. Det finns det inte; förlagen har olika riktlinjer. Som översättare följer hon författaren, men försöker vara konsekvent med exempelvis datum och årtal. Där brukar hon använda siffror.

Forskning behövs!

För att få reda på vad forskningen om barns läsande har kommit fram till på det här området tog jag kontakt med min kusin, Elisabet Engdahl, professor på institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet. Hon skickade frågan vidare, men fick inget napp.

Tydligen finns det ett outforskat område här för hugade språkforskare!

Hur gör jag nu då?

Det är svårt att hitta ett sätt att vara hundra procent konsekvent, men jag håller mig till siffror för datum och årtal och tal högre än tjugo. I övriga fall skriver jag med bokstäver. Alltså:

  • 1700-talet
  • De reste över två hundra år tillbaka i tiden.
  • Hon var tretton år.
  • Det var den 13 november 2013.

Frågor på det?

image

Inlägg nummer 62 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Pompeji

I dag har jag varit i Pompeji över dagen.

image

Inte i Italien visserligen, men på Lidingö. Millesgården har en utställning om ruinstaden, och jag besökte den för andra gången. Mycket sevärd, men tyvärr tar den snart slut, 18 maj.

Pompejis öde är alltid lika spännande. Det var faktiskt en bok om Pompeji som bidrog till att jag började skriva Hemligheten i Haga för snart femton år sedan. Boken heter Tillbaka till Pompeji och författaren Kim M Kimselius. Jag läste den för mina barn och vi älskade den. Det är en tidsresa; bokens huvudperson åker tillbaka i tiden och hamnar år 79 – året då Vesuvius fick sitt utbrott. Det är väldigt spännande! Senare, när jag frågade barnen vad de tyckte att jag skulle skriva om, var de överens: en tidsresa! Och så blev det.

En annan bok som jag kan rekommendera är Pompeji av Maja Lundgren. Mycket annorlunda, ganska märklig och helt underbar roman om livet i Pompeji.

På Millesgården finns mycket inspiration från Pompeji, inte bara den aktuella utställningen. Carl och Olga Milles som byggde Millesgården under första halvan av 1900-talet lät sig inspireras efter resor till Pompeji. Utställningen Pompeji är ett spännande möte mellan den egentliga antiken, inlånade föremål från Pompeji, och Millesgårdens skapade antika miljöer, skulpturpark och trädgård. En trådgård som i dag badade i sol. Här ser vi Poseidon som vinkar till segelbåtarna på Lilla Värtan.

image

Inlägg nummer 62 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Tranhaiku

Fredagen den 6 mars 2009 fick jag en haiku av en lyrisk poet som ville vara anonym. Det fick hon då, men inte nu längre. Får jag lov att presentera min mamma Birgitta, sjukgymnast, målare och poet:

Transträck från söder
en plogform mot himlens blå
de bådar om vår
IMG_5040

Inlägg nummer 61 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.