I lördagens DN skriver Lotta Olsson om det svenska barnboksundret. Enligt nya rapporter om bokförsäljning och bokläsning visar det sig att det finns ett mönster:
Det säljs allt färre vuxenböcker i Sverige, men allt fler barn- och ungdomsböcker. Tittar man närmare på statistiken inser man att barn- och ungdomsböcker till och med säljer bättre än deckare i Sverige.
Visst är det trist att det säljs färre vuxenböcker, och visst är det tråkigt att vuxna män läser mindre och mindre, men det är väldigt roligt att barn läser mer och mer. Jag tror det får massor av positiva effekter på såväl lång som kort sikt. Framför allt är det kul att läsa. Böckerna öppnar upp nya världar och låter oss möta människor, djur och andra varelser som kan ge oss minnen för livet. Men läsningen ger också värdefull erfarenhet som vi har nytta på många olika vis. Att kunna läsa och skriva är en demokratisk rättighet, för utan dessa färdigheter är vi utestängda från så mycket.
Exempelvis tränar barnen upp
- läsförståelsen vilket underlättar såväl i skolan som i övriga livet
- förmågan att stava och formulera sig i skrift, vilket väcker lusten att själv berätta och kanske skriva
- sitt ordförråd och insikt i meningsbyggnad och uttryckssätt
- förmågan att känna igen hur berättelser brukar vara uppbyggda, vilket gör det lättare att ta till sig texter – och att hitta på och skriva själv
- koncentration och uppmärksamhet
- sin fantasi och empatiska förmåga. Jag tror att fantasi och empati hänger ihop. Om du har livlig fantasi har du också lätt för att leva dig in i andra människors situationer och känslor. Och det blir svårare att strunta i att någon far illa. Fantasivärldarna ger barnen tillgång till äventyr, spänning, kunskap och glädje, som ökar barnens eget intresse för läsning och böcker.
Men männen som inte läser då? Vad gör vi med dem?
Lotta Olsson avslutar sin krönika så här:
För isande klart är det i Mediebarometern: det är vuxna män som inte läser. Och det är ingen som gör något åt det.
Vi vet ju att barn till läsande föräldrar läser mer, så helst ska såväl män som kvinnor föregå med gott exempel. Men jag tror det kan funka den andra vägen också: Barn kan inspirera sina föräldrar.
Fler och fler förstår att det är bra med högläsning. Förhoppningsvis fortsätter de att läsa för barnen för att det är mysigt – inte för att det är nyttigt. Och, vem vet, en och annan förälder minns då en värld som de tappat bort under en tid: bokvärlden, den egna läsningen.
Dessutom finns det nu för tiden massor av bra litteratur i genren ”unga vuxna”, böcker som passar tonåringar och oss som fortsätter att vara unga vuxna till sinnet. Så barn och tonåringar kan på olika sätt inspirera och locka sina föräldrar bort från mobilerna och in i skönlitteraturens oändliga underbara värld.
Läs Lotta Olssons krönika Barnboksundret är större än deckarundret, DN, lördag 21 mars 2015.
Inlägg nummer 18 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.