Kategoriarkiv: Kreativitet

Skrivsommar

image1

Fem veckor semester har jag haft nu. På raken. Första veckan var jag på Skrivarsafari på Fridhems folkhögskola, sista veckan sitter jag och skriver i min ensamhet. Däremellan har jag inte skrivit många rader, men kreativiteten har fått näring: sol, bad, segling, paddling, skogspromenader, goda samtal, härliga middagar, vackra platser och många goda texter.

Nu, i tystnaden och friden på Ljusterö, får fantasin äntligen ta fart igen. Tankar jag tänkt sätts på pränt, formuleringar prövas, människorna i mina böcker får liv.

Hemlis

Ser du min tekopp på bilden? Den påminner mig om att hålla fokus i berättelsen. För i den nya boken finns det en märklig slända som är viktig för handlingen. Berätta inte för någon, för jag är inte helt säker än … Men jag tror att del tre kommer att heta ”Silversländan”. Vad tror du om det?

Skrivarsafari

Skrivarsafarin på Fridhems folkhögskola i Svalöv i början av sommaren blev en en riktig energikick. AC Collin tog med oss deltagare på en upptäcksfärd i vår egen fantasi. Med alla sinnen som verktyg hjälpte hon oss att hitta magiska koffertar och dörrar som gömde nya världar … Energin håller i sig och ger näring till min fantasi och skrivlust.

Läs mer om sommarkursen Skrivarsafari på Fridhems folkhögskola.

Dan före dan före dan …

tusen-ar-992-teaser-5nov-flodet-jpg

Nu är det inte många timmar kvar till julafton. Det fjärde ljuset brinner, adventsljuset med sina siffror är bara en liten stump och nästan alla luckorna i adventskalendern är öppnade. I år har det varit en ovanligt spännande advent. Jag har suttit klistrad vid tv:n varje morgon klockan kvart över sju och svepts med på en rasande rolig resa genom seklerna.

Jag älskar Tusen år till julafton! 

Det har varit ovanligt mycket kritik i år. Julkalendern har blivit anmäld flera gånger. Någon tycker att det är för mycket fakta, en annan att det röks och dricks för mycket, en tredje saknar tomtar, klassisk dramaturgi och tydligt jultema.

Jag älskar tomtar och troll, snö och sagor! 

Men jag måste inte ha det varje år. Inte hela tiden. Det är fascinerande att det går att berätta en så lång historia på så kort tid – uppdelat i kvartar. Skickligt! Tänk bara vad svårt att välja ut något typiskt för varje avsnitt. Miljöerna är fantastiska, birollerna underbara, maten ett spännande inslag (det är ju Historieätarna som är förlagan). Erik och Lotta guidar på sitt alldeles egna sätt genom seder, vanor, bruk och traditioner. (Ok, Erik kan vara too much i bland – men jag undrar om ungarna stör sig lika mycket som de vuxna på honom.) Och ungarna, barnen … Ja, jag instämmer i hyllningskören. Vilka helt underbart sköna människor. Det har varit en ren glädje att uppleva historien genom deras ögon och att få höra deras kloka, insiktsfulla och roliga kommentarer.

Bara två avsnitt kvar. 90-tal och sen den nya tusentalet …

Jag kommer att sakna julkalendern!

Tack så mycket för lånet av fotot ovan Svt!

God jul och gott nytt år!

IMG_5020

 

 

Bokmässan 2015

2015-09-25 14.43.48 2015-09-24 11.30.31 2015-09-24 11.30.49 2015-09-27 18.36.22

En hälsning från bokmässan i Göteborg 2015. Jag var där i fyra dagar den här gången, torsdag till söndag. Ganska trött i fötterna blev jag, och huvudet snurrar fortfarande av intryck, men vad kul det var! Är inte det minsta orolig för att boken ska dö än på ett tag.

Jag lyssnade på många kloka människor under de här dagarna. Klas Östergren är en av mina favoritförfattare, och han sa så här när de pratade om inspiration och idéer:

För mig är det viktigare med bra skor än en bra dator.

Ja, det är i ensamhet, på promenader, som fantasin vaknar och berättelserna tar form.

Länk

Den 17 maj i år utsågs vinnaren i tävlingen ”Vilka träd är det som blommar?” Priset var att gästblogga här, och jag utsåg två vinnare: Mattias och Indra. Mattias bloggar här – Indra har sitt kvar! Det ser vi fram emot.

Läs blogginlägget från 17 maj. 

Mattias gästbloggar

Hej! Jag heter Mattias och jag är 21 år gammal. Jag är även Gunillas son. I maj hade mamma en tävling här på bloggen som gick ut på att luska ut vilka blommor som var med på en bild. Gissa vem som hade alla rätt? Just det. Och första pris var att gästblogga – vilken ära! Så därför skriver jag nu till slut det här inlägget.

Eftersom mamma och jag båda är stora ordvitsare så var tanken först att jag skulle skriva ett jästblogginlägg. Men jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle skriva om öljäst eller brödjäst så jag har tänkt om.

I stället ska jag berätta om en resa som jag ska göra, som börjar imorgon bitti.  Klockan 9:35 lyfter jag och Indra från Arlanda för att sedan via Amsterdam landa i Lima, Perus huvudstad. Under den första månaden ska vi resa genom Peru och vandra till den gamla Inkastaden Machu Picchu. Därefter tar vi oss norrut till Colombia för att sedan fortsätta till Centralamerika.

Välkommen till granboomerangberg!

Här kommer vi att blogga under vår resa, kolla gärna in! 

Det var allt för mig!

Tänkte avsluta med en låt som jag spelar tillsammans med min vän Amelie Eiding.

Kram, Mattias

 

 

Plötsligt händer det

Foto: Lotta Sjölund

Foto: Lotta Sjölund

Och regnet tog slut
Jag vaknade, lyfte blicken
nu kom sommaren

Lotta Sjölund tog den fina bilden som hon kallar så här:

Asså, apropå den svenska sommaren – var det i dag?

Grattis Lotta, du vann fototävlingen ”Sommarbilden” (en hemlig tävling som bara jag kände till). Priset är att du får gästdikta en haiku här nästa fredag. Ser fram emot ditt bidrag!

Inlägg nummer 86 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Vällingbyskolan

Klass 3 C i Vällingbyskolan deltog i en tävling, Barnboksjuryn, där de fick rösta på sina favoritböcker. Jag hade anmält mig som pris hos mitt förlag, Idus, och i går överlämnades det: ett författarbesök av mig hos 3 C. Eller vem var det som fick pris egentligen? Det kändes som jag fick första pris som fick komma och hälsa på.

Det var dryga tjugo förväntansfulla barn som satt bänkade i det ljusa klassrummet. De hade fått in Hemligheten i Haga till sitt skolbibliotek, men de hade bara hunnit läsa baksidestexten. Nu fick jag läsa prologen för en knäpptyst och lyssnade klass.

Sen fick de ställa frågor om mig och mitt skrivande. Jag frågade dem om deras favoritböcker och -filmer, berättade om mina, och så delade jag med mig av några skrivtips. Minst hälften av eleverna kan tänka sig att bli författare när de blir stora, och vi enades om att det bästa sättet att bli bra på att skriva är att läsa mycket. Och skriva förstås! Jag berättade att det kommer en fortsättning på boken snart – Månuret.

Mot slutet av lektionen räckte en pojke upp handen:

– Sen när vi har läst din bok kanske det blir min favoritbok.

En mycket fin avslutning. Tack alla i 3C, tack till lärare och bibliotekarie för trevligt och givande författarbesök!

IMG_4325

Inlägg nummer 80 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Månuret finner sin form

Nu får jag inte ändra och peta mer i manus och omslag. Bilden är bestämd, typsnitt spikade, baksidestexten korrad. Och alla andra små och stora moment som en stackars bok får gå igenom innan den når tryckpressarna är klara.

Så svårt att släppa taget. Så svårt att lita på att jag har sett allt, ändrat allt, fattat rätt beslut. Men nu har jag i alla fall gett förlaget klartecken.

Det har varit en fantastiskt rolig process att skapa omslaget tillsammans med Sandra Stridh på Idus förlag. Ingen mindre än min käre make Erik har tagit omslagsbilden:

Min skiss till omslaget.

Min skiss till omslaget.

Omslaget - godkänt och klart.

Omslaget – godkänt och klart.

Inlägg nummer 71i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad – en svår utmaning!  Klarar det inte riktigt märker jag …

Blommande ö

image

I Roslagens famn på den blommande ö har vi det så här underbart nu. Solen skiner, himlen är knallblå och fåglarna kvillrar och tjattrar bland frukträden. Men vilka träd är det som blommar på bilden?

Bilderna numrerade enligt följande:

1 2
3 4

Rätt svar belönas! Facit i morgondagens inlägg.

Inlägg nummer 68 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Halvvägs

Det trodde jag inte! Jag har bloggat i femtio dagar i sträck. Nåja, nästan. Jag har kommit halvvägs på väg mot målet i utmaningen #blogg100. Wow!

När jag nu kan se tillbaka på en lång radda inlägg måste jag stanna upp och reflektera en smula.

Hur känns det? Kommer jag att fullfölja? Är det meningsfullt?

Ja, men självklart kommer jag att fortsätta i femtio dagar till. Det superkul att få skriva. I och med den här utmaningen har jag gett mig själv tillåtelse att använda en del av min dag till detta. Om jag inte hade bestämt mig för att skriva varje dag hade jag inte skrivit en bråkdel av dessa inlägg. Så fort det känns motigt är det så enkelt att bara strunta i det. Och motigt känns det så fort jag inte har en bra idé, är trött, splittrad eller allmänt oinspirerad.

Det fina är att inspirationen ofta kommer när jag sätter mig vid tangenterna. Jag kanske kollar igenom mina bilder eller läser något som jag vill kommentera eller fundera över. Många gånger tar det längre tid än jag hade tänkt mig, för en till synes enkel tanke kräver att jag läser på mer, funderar mer, tänker till, formulerar mig tydligare. På något sätt tror jag att detta bidrar till att utveckla mitt tänkande.

Vad säger ni om det? Bloggandet gör mig visare. Gillar den tanken!

IMG_4295

Inlägg nummer 50 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.