Kategoriarkiv: Läsning

Bokmässan 2015

2015-09-25 14.43.48 2015-09-24 11.30.31 2015-09-24 11.30.49 2015-09-27 18.36.22

En hälsning från bokmässan i Göteborg 2015. Jag var där i fyra dagar den här gången, torsdag till söndag. Ganska trött i fötterna blev jag, och huvudet snurrar fortfarande av intryck, men vad kul det var! Är inte det minsta orolig för att boken ska dö än på ett tag.

Jag lyssnade på många kloka människor under de här dagarna. Klas Östergren är en av mina favoritförfattare, och han sa så här när de pratade om inspiration och idéer:

För mig är det viktigare med bra skor än en bra dator.

Ja, det är i ensamhet, på promenader, som fantasin vaknar och berättelserna tar form.

Soligt bokbord

2015-08-16 11.45.38

Solen lyste klart över Drottninggatans alla litteraturintresserade flanörer och försäljare. Det blev en härlig dag med många fina möten. Det är så kul att träffa andra författare och prata om livet och skrivandet. Och det är fantastiskt att få en pratstund med barn som vill köpa någon av mina böcker. I kväll kanske en och annan förväntansfull läsare öppnar Hemligheten i Haga för första gången … Magiskt!

Världens längsta bokbord

Nu pågår Stockholms kulturfestival med massor av spännande aktiviteter. En viktig händelse går av stapeln på söndag:

Världens längsta bokbord

söndag 16 augusti klockan 11-14.30 finns Hemligheten i Haga, Månuret och jag på plats hos Författarcentrum Öst vid Författarnas hus nära Centralbadet, Drottninggatan 88.

I år firar bokbordet 25 år! Som vanligt fylls Drottninggatan med bord i dubbla rader från Barnhusgatan i norr och nästan ända ner till Strömgatan i söder. Fynda böcker hos författare, förlag, antikvariat, privatpersoner, litterära sällskap och många fler.

Dessutom bjuder Dansmuseet och koreografen Christina Tingskog på dans på och omkring borden i ett utdrag ur  föreställningen ”ASTRO 1.0”. Dansstycket är 10 min långt och spelas flera gånger under dagen.

Välkommen till en bokfest med ett dignande långbord av litteratur!

(Text om bokbordet från Kulturfestivalens webbplats.) 

IMG_4432

 

Siffror och bokstäver

Under redigeringsarbetet av min bok Månuret fick jag anledning att tänka till på det här med tal och siffror. Det är ju en tidsresa, så det blir en hel del av den varan. Läs och begrunda – vad tycker du är bäst?

  • 1700-talet eller sjuttonhundratalet?
  • De reste över 200 år tillbaka i tiden,  eller de reste över tvåhundra år tillbaka i tiden?
  • Hon var 13 år, eller hon var tretton år?
  • Det var den 17 oktober, eller det var den sjuttonde oktober?

Regler

Huvudregeln är att använda bokstäver för låga tal – förslagsvis mellan ett och tolv, eller mellan ett och tjugo. Men man bör inte inleda en mening med en siffra. Och skriver man en mening med flera tal är det inte så snyggt att blanda förstås. Oftast är det då bäst att använda siffror i den här typen av mening: ”Flickorna var 2, 9, och 22 år”.

Höga ungefärliga tal är bäst att skriva ut: ungefär två miljoner, omkring tio tusen – och man brukar även rekommendera att skriva hundra och två hundra, tre hundra etc.

Informativa texter och litterära texter

Under mitt yrkesliv har jag sysslat med informativa texter, och där är det sällan någon tvekan. Siffror är tydligare än bokstäver. En siffra sticker ut ur texten, som en bild, och blir därmed lätt att hitta – och hitta tillbaka till. Men det är just den effekten som man ibland vill undvika i litterära texter. I skönlitteratur för vuxna skriver man därför oftast ut tal och siffror med bokstäver.

Vad är bäst för unga läsare?

Hur är det med barn? Har de lättare att avkoda siffror än bokstäver?

Min skickliga korrekturläsare, Karolin Olsson, uppmärksammande mig på den här frågan, och bollade den vidare i ett forum för språkkonsulter. De flesta av våra kolleger var överens om att siffror är mer lättlästa för unga, ovana läsare.

Jag bad några barn (9-12 år) och lärare titta på exempel ur min bok – bland annat meningarna i början av denna text. Med få undantag föredrog barnen siffror framför utskrivna tal.

Jag passade även på att fråga en vän som översätter barn- och ungdomsböcker för att höra om det finns några enkla regler att hålla sig till. Det finns det inte; förlagen har olika riktlinjer. Som översättare följer hon författaren, men försöker vara konsekvent med exempelvis datum och årtal. Där brukar hon använda siffror.

Forskning behövs!

För att få reda på vad forskningen om barns läsande har kommit fram till på det här området tog jag kontakt med min kusin, Elisabet Engdahl, professor på institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet. Hon skickade frågan vidare, men fick inget napp.

Tydligen finns det ett outforskat område här för hugade språkforskare!

Hur gör jag nu då?

Det är svårt att hitta ett sätt att vara hundra procent konsekvent, men jag håller mig till siffror för datum och årtal och tal högre än tjugo. I övriga fall skriver jag med bokstäver. Alltså:

  • 1700-talet
  • De reste över två hundra år tillbaka i tiden.
  • Hon var tretton år.
  • Det var den 13 november 2013.

Frågor på det?

image

Inlägg nummer 62 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Läsning pågår

Under våren erbjuder Utbildningsförvaltningen/Medioteket  och Kulturförvaltningen i samarbete med Författarcentrum Öst subventionerade författarbesök för elever i skolår 5 i Stockholm stads alla grund- och friskolor. Projektet kallas Läsning pågår – och jag är en av de medverkande författarna!

Författarbesök på Södra Ängby skola

I dag hälsade jag på hos 5A och 5B på Södra Ängby skola i Bromma. Jag fick träffa uppåt 50 härliga 12-åringar, deras lärare och en bibliotekarie. Jag läste ur Hemligheten i Haga och visade dem mitt manus till del två, Månuret. Eleverna ställde massor av smarta frågor, så jag fick tänka till ordentligt. Några exempel:

– Hur kom du på att du skulle skriva just den här berättelsen?

– Är du miljonär?

– Hur hittade du på de ovanliga namnen i boken?

– När man skriver tre böcker heter det ju trilogi, men vad heter det när det är fyra böcker?

Den sista frågan fick vi be fröken googla på. Vet du? Svaret står längst ned!

image

Utanför Södra Ängby skola står den här fina hunden. Det är Tim som vaktar skolan och alla elever. Skulpturen är skapad av Olav Westphalen.

Nu är jag uppfylld till bredden av inspiration igen. Det är en alldeles fantastisk känsla att få träffa sina läsare,

Mer om Läsning pågår på Författarcentrums webbplats.

Svar: Tetralogi eller kvadrologi kallas en sammanhållen grupp av fyra verk inom något konstnärligt område.

Inlägg nummer 59 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Sommarlov

 

IMG_3828

Så är min första dag på jobbet till ända. Kul att vara tillbaka! Det kommer att bli sex intensiva veckor fram till midsommar. Kan inte låta bli att tänka på Pippi Långstrump. Jag är så glad att jag har ett jobb nu, så jag kan få sommarlov sen! Minns ni …

– Jaha, och så får man jullov och påsklov och sommarlov, sa Annika.
Pippi bet sig eftertänksamt i stortån men satt fortfarande tyst. Plötsligt hävde hon beslutsamt ut allt vattnet på köksgolvet så att Herr Nilsson, som satt ett stycke därifrån och lekte med en spegel, fick sina byxor alldeles nerblötta.
– Det är orättvist, sa Pippi strängt utan att bry sig om Herr Nilssons förtvivlan över de våta byxorna. Det är absolut orättvist! Jag tänker inte tåla det!
– Vad då för nåt, undrade Tommy.
– Om fyra månader är det jul, och då får ni jullov. Men jag, vad får jag? Pippis röst lät sorgsen. Inget jullov, inte det allra minsta lilla jullov, sa hon klagande. Här måste bli en ändring. I morgon börjar jag skolan.

Ur Pippi Långstrump, Astrid Lindgren, 1945

Inlägg nummer 57 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Grattis till Alma PRAESA!

PRAESA är åres mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2015

PRAESA, Project for the Study of Alternative Education in South Africa, är en organisation baserad i Kapstaden som sedan 1992 bedriver läsfrämjande arbete för barn och ungdomar i Sydafrika. Det är första gången Almapriset går till en mottagare från Afrika. Sydafrika är ett land med inte mindre än elva officiella språk. Det är svårt att ens föreställa sig.

Juryns motivering

Med läsglädjen som ledstjärna ger PRAESA unika möjligheter för barn och ungdomar i Sydafrika att få tillgång till litteratur. Kreativa läs- och berättarprojekt skapar sociala sammanhang och gör litteraturen levande på flera språk. PRAESA visar genom sitt enastående arbete hur avgörande böcker och berättande är för att berika barns och ungdomars liv.

almapriset

Jag lånar bilden från Almaprisets webbplats, Tack!

Läs mer om Astrid Lindgren memorial award, ALMA.

Inlägg nummer 27 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Realism och surrealism

Förra veckan var jag med goda vänner på Kungsholmens bibliotek. Kristina Sandberg var där och berättade om sin Augustprisade trilogi om hemmafrun Maj från Örnsköldsvik, Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris.

Här är juryns motivering till Augustpriset 2014:

 Vissa livsresor förblir osynliga. Romanen Liv till varje pris är sista delen i en trilogi där varje del utgör ett eget helt. Med sitt epos om hemmafrun Maj visar Kristina Sandberg att inom en örnsköldsviksvånings väggar kan rymmas en hel odyssé. Med distans och empati skildras ett skört och sårigt familjeliv i välfärdsstaten. Noggrant registreras matoset, tvättångorna, havsbrisens farliga sälta. Vi står bedvid Maj i köket med livets stora frågor och vad kan hon hitta på åt dem till middag?

i SvD beskrivs författaren så här enligt ett citat på utsidan av Att föda ett barn:

Kristina Sandberg är en av den svenska samtidens mest lyhörda psykologiska realister.

Jag har inte läst någon av böckerna än, men efter författarsamtalet på Kungsholmen ser jag verkligen fram emot detta. Jag köpte förstås en bok och fick den signerad.

Kristina berättade så levande och personligt. Hon är psykolog till yrket, vilket säkerligen bidrar till att hennes romanfigurer får liv och djup, men framför allt känns Kristina lyhörd och genuint intresserad av att skildra sina människors öden. Det var så roligt att lyssna, inte minst under frågestunden. Hon fick många spännande frågor och mycket beröm från hängivna läsare i publiken.

I går var det dags för årsmöte i föreningen Författarcentrum öst. Vi är ca 700 medlemmar och ett tjugotal var på plats. Jag gick runt och hälsade. Till min glädje träffade jag Kristina Sandberg, så jag fick möjlighet att tacka henne för det inspirerande författarsamtalet häromdagen.

Det visade sig att hon har suttit i styrelsen ett tag, men att hon avgår nu. Det visade sig också att hon läste min bok när jag ansökte om medlemsskap. Kristina Sandberg har läst Hemligheten i Haga! Och inte nog med det: Hon sa att hon tyckte om den och gärna vill ha ett eget exemplar till sina barn.

Så i dag har jag skickat en signerad bok  till Kristina Sandberg. Och jag har börjat läsa Att föda ett barn. 

image

Inlägg nummer 26 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

På bussen

Sitter på bussen från Åkersberga till Ljusterö. Den är halvfull med trötta passagerare som, liksom jag, fipplar med sina telefoner. Utanför är himlen grå grå grå. Men visst är det ett ljusare stråk utåt havet. Solen brukar lysa på Ljusterö, den ljusa ön. Eller kommer namnet av fiskeredskapet? Därom tvista de lärde. Fin är den i alla fall, ön, och jag längtar dit.IMG_3953

I ryggsäcken finns en utskrift av mitt manus till Hemligheten i Haga,del två. Arbetsnamnet är Månuret. Jag kollade med eleverna i klass 3b i Älta, och de tyckte det lät ok. Vad säger ni andra?

Nu är jag inne i redigeringsfasen. Mördar älsklingar och utvecklar scener. Kul. Och krävande. Hur ska jag våga släppa taget?

 

Inlägg nummer 23 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

 

 

Barnboksundret

I lördagens DN skriver Lotta Olsson om det svenska barnboksundret. Enligt nya rapporter om bokförsäljning och bokläsning visar det sig att det finns ett mönster:

Det säljs allt färre vuxenböcker i Sverige, men allt fler barn- och ungdomsböcker. Tittar man närmare på statistiken inser man att barn- och ungdomsböcker till och med säljer bättre än deckare i Sverige.

Visst är det trist att det säljs färre vuxenböcker, och visst är det tråkigt att vuxna män läser mindre och mindre, men det är väldigt roligt att barn läser mer och mer. Jag tror det får massor av positiva effekter på såväl lång som kort sikt. Framför allt är det kul att läsa. Böckerna öppnar upp nya världar och  låter oss möta människor, djur och andra varelser som kan ge oss minnen för livet. Men läsningen ger också värdefull erfarenhet som vi har nytta på många olika vis. Att kunna läsa och skriva är en demokratisk rättighet, för utan dessa färdigheter är vi utestängda från så mycket.

Exempelvis tränar barnen upp

  • läsförståelsen vilket underlättar såväl i skolan som i övriga livet
  • förmågan att stava och formulera sig i  skrift, vilket väcker lusten att själv berätta och kanske skriva
  • sitt ordförråd och insikt i meningsbyggnad och uttryckssätt
  • förmågan att känna igen hur berättelser brukar vara uppbyggda, vilket gör det lättare att ta till sig texter – och att hitta på och skriva själv
  • koncentration och uppmärksamhet
  • sin fantasi och empatiska förmåga. Jag tror att fantasi och empati hänger ihop. Om du har livlig fantasi har du också lätt för att leva dig in i andra människors situationer och känslor. Och det blir svårare att strunta i att någon far illa. Fantasivärldarna ger barnen tillgång till äventyr, spänning, kunskap och glädje, som ökar barnens eget intresse för läsning och böcker.

Men männen som inte läser då? Vad gör vi med dem?

Lotta Olsson avslutar sin krönika så här:

För isande klart är det i Medie­barometern: det är vuxna män som inte läser. Och det är ingen som gör något åt det.

Vi vet ju att barn till läsande föräldrar läser mer, så helst ska såväl män som kvinnor föregå med gott exempel. Men jag tror det kan funka den andra vägen också: Barn kan inspirera sina föräldrar.

Fler och fler förstår att det är bra med högläsning. Förhoppningsvis fortsätter de att läsa för barnen för att det är mysigt – inte för att det är nyttigt. Och, vem vet, en och annan förälder minns då en värld som de tappat bort under en tid: bokvärlden, den egna läsningen.

Dessutom finns det nu för tiden massor av bra litteratur i genren ”unga vuxna”, böcker som passar tonåringar och oss som fortsätter att vara unga vuxna till sinnet. Så barn och tonåringar kan på olika sätt inspirera och locka sina föräldrar bort från mobilerna och in i skönlitteraturens oändliga underbara värld.

Läs Lotta Olssons krönika Barnboksundret är större än deckarundret, DN, lördag 21 mars 2015.

image

Inlägg nummer 18 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.