Kategoriarkiv: Mirakel

Halvvägs

Det trodde jag inte! Jag har bloggat i femtio dagar i sträck. Nåja, nästan. Jag har kommit halvvägs på väg mot målet i utmaningen #blogg100. Wow!

När jag nu kan se tillbaka på en lång radda inlägg måste jag stanna upp och reflektera en smula.

Hur känns det? Kommer jag att fullfölja? Är det meningsfullt?

Ja, men självklart kommer jag att fortsätta i femtio dagar till. Det superkul att få skriva. I och med den här utmaningen har jag gett mig själv tillåtelse att använda en del av min dag till detta. Om jag inte hade bestämt mig för att skriva varje dag hade jag inte skrivit en bråkdel av dessa inlägg. Så fort det känns motigt är det så enkelt att bara strunta i det. Och motigt känns det så fort jag inte har en bra idé, är trött, splittrad eller allmänt oinspirerad.

Det fina är att inspirationen ofta kommer när jag sätter mig vid tangenterna. Jag kanske kollar igenom mina bilder eller läser något som jag vill kommentera eller fundera över. Många gånger tar det längre tid än jag hade tänkt mig, för en till synes enkel tanke kräver att jag läser på mer, funderar mer, tänker till, formulerar mig tydligare. På något sätt tror jag att detta bidrar till att utveckla mitt tänkande.

Vad säger ni om det? Bloggandet gör mig visare. Gillar den tanken!

IMG_4295

Inlägg nummer 50 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Vårkänslor

Gick genom stan i går, Sveavägen. Folk log, åt glass, hade picknick på parkbänkar. Solen värmde, på riktigt. Mötte ett par goda vänner som hade tid att prata en stund. Vandrade vidare utan brådska.

Avslutade dagen med sång. Min fina och skönsjungande vän är med i en kör och de hade en härlig konsert. Det var kyligare ute när jag gick hem. Men jag var varm inuti.

Scilla vid Adolf Fredriks kyrka.

Scilla vid Adolf Fredriks kyrka.

Inllägg nummer 45 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Stor dag

image

I dag har jag skickat mitt manus, Hemligheten i Haga, del två, till Idus förlag. Månuret heter den. Det känns jättekonstigt. Roligt, men läskigt. Overkligt. Och supersvårt att släppa taget. Sätta punkt. Omöjligt egentligen.

Men det är ett antal redigeringsvändor kvar, så jag ska sluta stressa upp mig. Snart.

Inllägg nummer 38 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Våren i Haga

2015-04-11 14.58.42 2015-04-11 14.37.44

Vitsippor och blåsippor i backarna stå, solen glittrar i Brunsnvikens vatten och Hagaparken är full av flanörer, joggare, stojande barn och hundar. På den stora gräsplanen vid tennisbanorna fick jag syn på ett märkligt sällskap:

2015-04-11 15.25.51

Vad är det? Utomjordingar på picknick? Nej, de spelar bumperball eller bubble ball fotboll!

Spelarna har krupit in i varsin enorm genomskinlig boll och spelar fotboll på ungefär vanligt sätt. Den stora skillnaden är att det är ok att tacklas. Det ser verkligen underbart ut när de välter varandra och rullar runt som skalbaggar på rygg för att ta sig upp igen.

Här kan man läsa mer om bumperball.

Det är vår!

inlägg nummer 37 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Vårhaiku

image

Sträcker på ryggen
våren får oss att slå ut
liv som återvänt

På facebook och instagram haglar vårtecknen: blå och vita sippor, solig tussilago och skir körsbärsblom i Kungsan. Vad gjorde vi innan vi kunde dela vårlyckan på sociala medier? Några tussilago i en äggkopp på fikabordet, kommentarer om vädret och vadskamanhapåsigidagdå? Tja, det ena utesluter inte det andra.

Visst kan man fundera på vad framtidens antropologer kommer att säga om våra märkliga sociala beteenden, men jag tror att vi har ett uppdämt behov att få visa upp och dela med oss, Kanske försöka glädja andra till och med. Vi delar för att vi kan.

Och om man vill kan man till och med skriva en haikudikt och få den publicerad med sin nyssttagna magnoliabild. Det är egentligen helt fantastiskt.

Inlägg nummer 35 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Realism och surrealism

Förra veckan var jag med goda vänner på Kungsholmens bibliotek. Kristina Sandberg var där och berättade om sin Augustprisade trilogi om hemmafrun Maj från Örnsköldsvik, Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris.

Här är juryns motivering till Augustpriset 2014:

 Vissa livsresor förblir osynliga. Romanen Liv till varje pris är sista delen i en trilogi där varje del utgör ett eget helt. Med sitt epos om hemmafrun Maj visar Kristina Sandberg att inom en örnsköldsviksvånings väggar kan rymmas en hel odyssé. Med distans och empati skildras ett skört och sårigt familjeliv i välfärdsstaten. Noggrant registreras matoset, tvättångorna, havsbrisens farliga sälta. Vi står bedvid Maj i köket med livets stora frågor och vad kan hon hitta på åt dem till middag?

i SvD beskrivs författaren så här enligt ett citat på utsidan av Att föda ett barn:

Kristina Sandberg är en av den svenska samtidens mest lyhörda psykologiska realister.

Jag har inte läst någon av böckerna än, men efter författarsamtalet på Kungsholmen ser jag verkligen fram emot detta. Jag köpte förstås en bok och fick den signerad.

Kristina berättade så levande och personligt. Hon är psykolog till yrket, vilket säkerligen bidrar till att hennes romanfigurer får liv och djup, men framför allt känns Kristina lyhörd och genuint intresserad av att skildra sina människors öden. Det var så roligt att lyssna, inte minst under frågestunden. Hon fick många spännande frågor och mycket beröm från hängivna läsare i publiken.

I går var det dags för årsmöte i föreningen Författarcentrum öst. Vi är ca 700 medlemmar och ett tjugotal var på plats. Jag gick runt och hälsade. Till min glädje träffade jag Kristina Sandberg, så jag fick möjlighet att tacka henne för det inspirerande författarsamtalet häromdagen.

Det visade sig att hon har suttit i styrelsen ett tag, men att hon avgår nu. Det visade sig också att hon läste min bok när jag ansökte om medlemsskap. Kristina Sandberg har läst Hemligheten i Haga! Och inte nog med det: Hon sa att hon tyckte om den och gärna vill ha ett eget exemplar till sina barn.

Så i dag har jag skickat en signerad bok  till Kristina Sandberg. Och jag har börjat läsa Att föda ett barn. 

image

Inlägg nummer 26 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.