Knappt tio minuters promenad från där jag bor, i hörnet Sveavägen och Odenplan, tronar denna sagolika byggnad: Stockholms stadsbibliotek. Arkitekten Gunnar Asplund ritade, och i mars 1928 invigdes det. Asplund planerade även parken och övriga byggnader som hör till.
I dag finns det ca 700 000 böcker på biblioteket. En smått ofattbar siffra.
Jag var av olika skäl på jakt efter en särskild saga. Den vänliga bibliotekarien visade mig då ett gammalt slitet bokskåp med gistna glasdörrar. ”Titta här”, sa hon, ”den kan finnas i någon av de här sagosamlingarna.” Jag såg med vördnad på raderna av slitna små böcker mer röda pärmar. ”Får man låna hem dem?” De såg så sköra ut! ”Javisst”, sa bibliotekarien och lämnade mig vid skåpet.
Sagor av Elsa Beskow, Helena Nyblom, Einar Månsson och en massa andra som jag inte känner till, rim och ramsor, folksagor och sägner … En sagoskatt. Besöket tog längre tid än jag tänkt mig, men så är det alltid. Sagan jag sökte fanns dock inte i skåpet, men bibliotekarien lyckades hitta den åt mig. Det egendomliga trollet och solstrålen av Hjalmar Bergman. Nu har jag läst både den och flera andra gamla egendomliga sagor. Uppfylld och påfylld. Nu kan jag skriva lite igen!
Det väcktes ett intresse av de ord du valt att förmedla här på din blogg.
Så jag besökte själv mitt lokala bibliotek för att se om samlingen innehållande ’Det egendomliga trollet och solstrålen’ fanns att låna.
Visst fanns den, även om den inte blivit utlånad sedan det tidiga nitotalet.
Bibliotekarien var tvungen att vandra ner till de glömda böckernas magasin.
Visst är det spännande att ge sig ut på sagoskattjakt. Det var en härlig känsla att botanisera bland alla de små volymerna med röda pärmar från Barnbiblioteket Saga. Jag läste sedan att serien omfattar inte mindre än 256 böcker utgivna mellan 1899-1954. Men, som sagt, Det egendomliga trollet och solstrålen fanns inte i denna samling. Vad tyckte du om den?
En intressant berättelse utan tvekan, något morbid om man jämför med modernare sagor, men det är också en anledning att gilla den.
Slutet påminde mig av någon anledning om Candides slut. En massa olyckor leder till ett någorlunda lyckligt slut, även om det inte riktigt blev som planerat.
Ja, man kan ju undra vad barn tycker. Den uppskattas kanske mer av vuxna. Men jag tyckte också om den!