Kategoriarkiv: Betraktelse

Vårhaiku

Lämna ett svar

image

Sträcker på ryggen
våren får oss att slå ut
liv som återvänt

På facebook och instagram haglar vårtecknen: blå och vita sippor, solig tussilago och skir körsbärsblom i Kungsan. Vad gjorde vi innan vi kunde dela vårlyckan på sociala medier? Några tussilago i en äggkopp på fikabordet, kommentarer om vädret och vadskamanhapåsigidagdå? Tja, det ena utesluter inte det andra.

Visst kan man fundera på vad framtidens antropologer kommer att säga om våra märkliga sociala beteenden, men jag tror att vi har ett uppdämt behov att få visa upp och dela med oss, Kanske försöka glädja andra till och med. Vi delar för att vi kan.

Och om man vill kan man till och med skriva en haikudikt och få den publicerad med sin nyssttagna magnoliabild. Det är egentligen helt fantastiskt.

Inlägg nummer 35 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

≈

Lämna ett svar

I somras var jag på ett samtal med Jonas Hassen Khemiri på Yran i Östersund. Jag köpte hans bok Invasion! med noveller, krönikor och pjäsmanus. I min anteckningsbok skrev jag den 2 augusti 2014:

Du förändrar mig
du tar din penna
som är en virknål
och plötsligt finns nya mönster i mig
som inte fanns där förut

Nya färger, former, smaker
som jag kan använda med min penna
som är en virknål
en pensel
en kniv

Något liknande känner jag efter att ha sett Jonas Hassen Khemiris pjäs  ≈ [ungefär lika med] på Dramatens lilla scen.

Från början fick han uppdraget att skriva om Frankensteins monster. Resultatet blev en pjäs om det monster vi själva har skapat och skapar: pengar, ekonomi, kapitalism och hur vi påverkas av den samtid vi lever i. Texten, regin, skådespelarna och scenografin samspelar och kastar nytt ljus över gamla invanda sanningar; skapar nya mönster i min hjärna; får mig att se världen på ett annorlunda sätt. Det är suggestivt, provocerande, sorgligt och komiskt.

Det är också roligt att se några av studenterna från Stockholms dramatiska högskola som jag har följt sen jag  jobbade på kommunikationsavdelningen där. De är fantastiska. Hela ensemblen är grym. Tack alla!

Text: Jonas Hassen Khemiri
Regi: Farnaz Arbab
Scenografi: Jenny Kronberg
Kostym: Lena Lindgren
Musik: Anna Haglund
Medverkande: Thérèse Brunnander, Ardalan Esmaili, Hamadi Khemiri, Bianca Kronlöf, Marall Nasiri, Christopher Wagelin, Pablo Leiva Wenger.

Läs mer och se intervjuer med Jonas Hassen Khemiri Farnaz Arbab på Dramaten.se.

Inlägg nummer 34 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Pica pica

Lämna ett svar

Utanför vårt sovrumsfönster byggs det för fullt. Ett stiligt par i eleganta glänsande frackar har flyttat in och de jobbar stenhårt med sin våning. Vilken koncentration, vilken precision, vilken perfektion! Pinne efter pinne fogas till det som ska bli ett tryggt hem för deras avkomlingar. Det är så spännande att följa arbetet.

I gammal folktro anses skatan föra tur med sig:

Där skatan bygger bo, har bonden ro.

Tydligen hände det att man satte ut mat åt skatorna på julafton för att de skulle fortsätta att bringa lycka. På andra ställen kan man läsa om det motsatta: Skatorna ansågs står i förbund med mörkrets makter, så man får se upp.

Namnet då? Vad betyder skata? Det kommer av ordet skate som betyder ”topp, spets” och syftar på den långa stjärten. Pica pica är det latinska namnet, med samma betydelse. Vi har ju ordet pik – och på engelska peak.

skatbo

Inlägg nummer 32 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar.

Tankar på fjället

3 svar

Fjällpåsk 2015

Snön är vit, himlen blå och vinden ganska kall. Den diagonala rörelsen lugnar sinnet. Tankarna kommer och går. Minnen, människor, händelser. Stannar och äter apelsin – är tillbaka i barndomens skidspår. Skidar vidare. Tankarna kommer allt långsammare. Tiden står still. Tankarna stannar av. Jag bara är i rörelsen, luften, ljuset.

Inlägg nummer 31 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar.

Skärtorsdag

Lämna ett svar

image

En påskhälsning från Jämtlandsfjällen. Solen lyser på det väldiga  Ottfjället, nästan täckt av moln. Det har inte snöat på ett tag, snön är gammal och ihopsjunken, den frusna marken tinar upp under fjällbjörken. En kopp kaffe i solen på stugtrappen. Snart ger vi oss av upp till platån, kalfjället. Påskfjäll, fjällpåsk. Skönt att vara här.

Inlägg nummer 28 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar.

 

Sommarlängtan

Lämna ett svar

Jag har många anteckningsböcker med tankar och skaldeförsök i mina lådor. I dag tog jag en bok och slog upp en sida:

9 juli 2014, Ljusterö

Sommarljus, sommarljud
glitter, kvitter
vågors lugnande andetag
Solens strålar värmer
bränner
solbrun hud
Barfota på klippan
svalkande hav
dyker simmar flyter
andas lyssnar
lever

IMG_4313

Inlägg nummer 25 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Eld

Lämna ett svar

image

Eldade ris i går. Gran och tall mest, mycket barr. Det fräste och susade, röken bolmade tjock mot den blå hImlen. Älskar doften. Renande och fylld av minnen från eldar, brasor, valborg, korvgrillning, vår. Antagligen har vi även nedärvda minnen från lägereldar, hemmets härd, trygghet.

Men eld luktar också fara. Brandrök. En lukt som genast får alla sinnen att skärpas. Brinner det? Var? Elden är lös! Eld doftar bara gott när vi har den under kontroll.

I går kväll, när mörkret lagt sig över vår udde lyste halvmånen och stjärnorna i kapp med glödhögen. Elden flammde upp när jag rörde runt med räfsan.  Röken formade mystiska figurer mot den svarta himlen. Ett skådespel.

Inlägg nummer 24 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad