En afton i maj
vem är han, mr Walker?
vart är han på väg?
Läs om konstverket på stockholmskonst.se
Inlägg nummer 72 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Vem är han?
Lämna ett svar
Kategoriarkiv: Haiku
Inklämd fredag
Sitter här under en fleecefilt i stugan på Ljusterö. Vinden river i de stackars nyfödda löven och regnen kommer och går över hustaket. Det är klämdag, men jag är inte ledig. Ska i alla fall jobba halvdag, och det har jag gjort. Men det är så svårt att sitta kvar framför datorn när soffan och brasan finns inom räckhåll. Är inte van att jobb-jobba här ute. Så här års finns det så mycket annat att göra: städa, gräva, tvätta, vaxa, putsa, rensa, plantera … Och promenera. Och lata sig.
Nu har jag också fixat med en webbplats till vår tomtförening här på Ljusterö och det var då det blev knas: Mina inlägg från den 12, 13 och 14 försvann. Ve och fasa! Supporten kan inte göra något och på min dator är de inte sparade. Så jag hoppas att ni har antecknat ordentligt!
Nog om detta. Det är haikufredag!
En fredag i kläm
klämd mellan hägg och syrén
värre kan det va
Ha en fin helg!
Inlägg nummer 67 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Tranhaiku
Fredagen den 6 mars 2009 fick jag en haiku av en lyrisk poet som ville vara anonym. Det fick hon då, men inte nu längre. Får jag lov att presentera min mamma Birgitta, sjukgymnast, målare och poet:
Transträck från söder
en plogform mot himlens blåde bådar om vår
Inlägg nummer 61 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Haiku i maj
Min vise far skickade in ett bidrag så här i studenttider …
De’ va’ int’ så långt
till en oändlig framtid
nu när vi är där
Tänkvärt. Tack pappa. Ha en fin första maj!
Mamma, pappa, systrarna och jag på Badklippan i början av 70-talet.
Inlägg nummer 54 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Evigheten
Visdom från min far:
Evigheten är rätt lång
– särskilt på slutet.
Inllägg nummer 47 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Sommarlängtan
Gråvädersmorgon
en dag som väcker längtan
minns smultronens smak
Inllägg nummer 42 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Vårhaiku
Sträcker på ryggen
våren får oss att slå ut
liv som återvänt
På facebook och instagram haglar vårtecknen: blå och vita sippor, solig tussilago och skir körsbärsblom i Kungsan. Vad gjorde vi innan vi kunde dela vårlyckan på sociala medier? Några tussilago i en äggkopp på fikabordet, kommentarer om vädret och vadskamanhapåsigidagdå? Tja, det ena utesluter inte det andra.
Visst kan man fundera på vad framtidens antropologer kommer att säga om våra märkliga sociala beteenden, men jag tror att vi har ett uppdämt behov att få visa upp och dela med oss, Kanske försöka glädja andra till och med. Vi delar för att vi kan.
Och om man vill kan man till och med skriva en haikudikt och få den publicerad med sin nyssttagna magnoliabild. Det är egentligen helt fantastiskt.
Inlägg nummer 35 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Regnig fredagsmorgon
Det är så grått och så isande kallt. Den värmande vårsolen byttes mot kompakta moln och en vind som får kroppen att krympa ihop och stelna till. Men här inne brinner stearinljusets varma låga och det röda teet i koppen ångar.
Dessutom är det haikufredag, så vi kan värma oss vid mästarens fötter. Varsågod, Tomas Tranströmer:
Hör suset av regn.
Jag viskar en hemlighet
för att nå in dit.
Ur diktsamlingen Den stora gåtan från 2004.
Och så, några timmar senare, fick jag veta att Tomas Tranströmer dog i dag. Var det hemligheten han viskade som fick mig att ta fram boken i morse? Tack. Jag tänder ett ljus för dig. Du finns kvar.
Inlägg nummer 22 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Genomskinliga djup
Så är det fredag igen och haikudags. För några år sedan hade jag en haikublogg som jag kallade Tecken i tiden. Den 27 januari 2009 skrev jag den här:
Piano och sång
ljudet av eltandborsten
älskade vardag
Ett fruset ögonblick från en tid när båda våra barn bodde hemma. Gitarr, piano och sång blandades med andra vardagsljud. Självklart och enkelt, men samtidigt insåg jag redan då att det här var en tid av mitt liv som höll på att försvinna. De kommer fortfarande hem ofta, både J och M, och då sjunger de. Men nu hör det inte längre till vardagens ljud.
Vad är en haiku?
En haiku är en kort dikt, enligt den västerländska definitionen 17 stavelser fördelade på tre rader, 5-7-5, men rytmen är viktigare än antalet stavelser. Ofta innehåller en haiku något om årstiden, naturen, och slutet får gärna vara överraskande.Man brukar tala om att fånga evigheten i ett ögonblick.
Så här avslutar Florence Vilén sin text Vad är en haiku – egentligen?
En haiku är alltså mer än en trerading vilken som helst. Den bör utgå från det vi kan uppleva med våra fem sinnen men höja sig över den rena dagboksnotisen. Basho, den förste store japanske mästaren, talade gärna om lätthet, karumi. Vi skulle kunna kalla idealet för genomskinliga djup.
Som illustration till detta lånar jag en haiku av Paul Wigelius, även den från Florence Viléns text. Lägg märke till att dikten sista rad har sex stavelser, inte fem. Rytmen är viktigast. Och lättheten, i grund och botten djup …
Rimfrost i solen
strokepatienten provar
sitt nya leende
Prova själv!
Skriv en haiku och skicka den till mig, så publicerar jag den en haikufredag här på bloggen. info@concisio.se
Läs mer
Vad är en haiku – egentligen? av Florence Vilén (pdf)
Inlägg nummer 15 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Fredagshaiku
Mystisk månskensnatt
Hagas väsen vaknar upp
Sagor föds igen