Ständigt denna Sara

I går var jag på ABF-huset på en Sara Lidman-kväll tillsammans med en god vän som har läst det mesta av Sara. En riktigt inspirerande afton!

Det handlade om Sara Lidmans Jernbaneepos, byn Missenträsk, skrivandet och kärleken till trä bland annat. Släkt, vänner och grannar berättade. Vi fick till exempel träffa Saras systerdotter Ulla Danielsson, ordförande i Sara Lidman-sällskapet.

Sara Lidman dog 2004, men hennes storasyster lever än, 97 år gammal. Förra året såg hon Sara Sara Sara i Umeå, en pjäs med inspiration från Sara Lidmans liv av America Vera-Zavala. Hon tyckte om den, även om hon sa att hon inte kände igen särskilt mycket, berättade dottern. Sara Sara Sara har premiär på Stadsteatern i Stockholm den 11 augusti i år.

”Det finns skurkar i denna värld. Men ock underbara människor. Träffar man en endaste av det senare slaget så räcker det en livstid.”

Ur Din tjänare hör av Sara Lidman, 1977

Sara Lidman tycks ständigt vara aktuell. Hennes texter forsätter att beröra och uppröra. Jag läste nyligen romanerna Regnspiran och Bära mistel. Två helt fantastiska böcker som hör ihop och berättar Linda Ståhls fascinerande livsöde.

Under åren som Sara Lidman skrev Jernbanesviten skrev hon samtidigt dagbok. Den kom ut i höstas, sammanställd av litteraturprofessorn Annelie Bränström-Öhman, under titeln Stilens munterhet. Sara Lidmans författardagböcker från Missenträsk 1975–1985. Den vill jag läsa! Men först måste jag ta mig an Jernbaneeposet. Ser fram emot det, men det kommer att ta tid, för sviten besår av sju böcker:

  • Din tjänare hör
  • Vredens barn
  • Nabots sten
  • Den underbare mannen
  • Järnkronan
  • Lifsens rot
  • Oskuldens minut

Nyfiken på Sara Lidman?

Här är Sara Lidman-sällskapets webbplats

 

Inlägg nummer 12 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *