En påskhälsning från Jämtlandsfjällen. Solen lyser på det väldiga Ottfjället, nästan täckt av moln. Det har inte snöat på ett tag, snön är gammal och ihopsjunken, den frusna marken tinar upp under fjällbjörken. En kopp kaffe i solen på stugtrappen. Snart ger vi oss av upp till platån, kalfjället. Påskfjäll, fjällpåsk. Skönt att vara här.
Inlägg nummer 28 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar.
Det är så grått och så isande kallt. Den värmande vårsolen byttes mot kompakta moln och en vind som får kroppen att krympa ihop och stelna till. Men här inne brinner stearinljusets varma låga och det röda teet i koppen ångar.
Dessutom är det haikufredag, så vi kan värma oss vid mästarens fötter. Varsågod, Tomas Tranströmer:
Hör suset av regn.
Jag viskar en hemlighet
för att nå in dit.
Ur diktsamlingen Den stora gåtan från 2004.
Och så, några timmar senare, fick jag veta att Tomas Tranströmer dog i dag. Var det hemligheten han viskade som fick mig att ta fram boken i morse? Tack. Jag tänder ett ljus för dig. Du finns kvar.
Inlägg nummer 22 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Skylten står på Rådmansö, vid infarten till Skaparladan där jag var och målade i helgen.
Inlägg nummer 20 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Tja, det väl det jag alltid har haft på känn. Men det tog några år för mig att förstå vad mitt hjärta försökte säga. Nu vet jag. Och snart kommer det en bok till. Magic.
Mystisk månskensnatt
Hagas väsen vaknar upp
Sagor föds igen
Klockan elva varje torsdag står jag i mina röda och vita Friskiskläder på indoorwalkingmaskinen vid St Eriksbron. Motionärerna kommer in, trampar igång. Musiken peppar, värmen stiger, hjärtan slår. Tunnelbanevagnarna slamrar förbi utanför fönstret. Mot slutet av passet får pulsen gå ner – nedtramp, rörlighet, stretch. Amanda Jenssen sjunger Calleth you, cometh I.
Efteråt kommer alltid någon fram och frågar eller bara pratar lite. De flesta som provar iw blir förvånade över att det kan vara så roligt att stå och trampa på en maskin. Musiken gör sitt förstås, men även variationen under passet. Den sköna känslan att aktivera hela kroppen på ett kraftfullt med skonsamt sätt. Många tycker att vi borde byta namn – man går inte på maskinen, det är mer som att springa fritt med vingar på fötterna.
Om det inte är skönare med outdoor walking, särskilt så här års? Jo. Men det ena behöver inte utesluta det andra.
Den här terminen leder jag IW Soft – den lugnaste varianten. Jag får alltid ta med en gäst, så säg bara till om du vill prova. Torsdagar 11-11.55 på Friskis St Eriksbron – och ibland på lördagarna, 9.30 på Ringen.
Läs mer om Indoor walking på Friskis webbplats.
Inlägg nummer 8 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.