Kategoriarkiv: För hjärtat

Tröst

Gick ifatt en tvååring på Västmannagatan. Mamman gick böjd över en sparkcykel modell pytteliten och barnet gick, oändligt långsamt. Hen grät. Det var en uppgiven, trött och sorgsen gråt. Inget skrik, bara buääää. Medan jag gick förbi hann jag uppfatta den här konversationen:

Barnet: Buääää. Mamma.

Mamman: Ja, älskling.

Barnet: Dusatössamej. Buääää …

Mamman: Ja, jag ska trösta dig.

Barnet: Hemma. Buäää …

Mamman: Ja, älskling, jag ska trösta dig när vi kommer hem.

Barnet: Buääää. Tössa hemma. Buääää …

Mamman: Vi är snart hemma.

Barnet: Naat hemma. Buääää. Tössa hemma.

Det var så fint. Mammans röst var kärleksfull och varm, utan ett uns av irritation. Barnet visste att det var bättre att komma hem och bli tröstad i lugn och ro.

2015-03-06 18.27.52

Inlägg nummer 52  i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Balansgång

IMG_3324

Slutet av april. En underbar tid. Allt det sköna, ljusa, varma, gröna ligger framför oss. Helst av allt vill jag lägga mig i gräset och se upp mot himlen genom skir bladgrönska. Andas. Men för mig, som för det flesta, är våren en ganska hektiskt tid. Det mesta som ska göras är egentligen härligt. Det svåra är att inte tappa balansen.

Vila, stillhet, meditation,
hav, skog och fågelsång
Vandra barfota i sanden
Städning, båtfix, fönstertvätt
Läsa, skriva, sjunga och plantera blommor
Räfsa löv och rensa garderoben
Det första iskalla morgondoppet
Kaffekoppen vid solvarm vägg
Balansgång mellan göra och bara vara

Inlägg nummer 51  i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

En soft dag

Kom nyss hem från Softdagen på Friskis & Svettis – en utbildningsdag med fokus på hållbar träning. Vi fick prova på olika pass och lyssna på föreläsningar.

Jag började med Flex soft – mjuk och skön rörelseträning. Sen Skivstång soft. Det softa med det passet var att fokus var mer på utförande än prestation. Alltså: hellre göra rätt än tungt. Tränaren tog god tid på sig att kolla att alla var med och rättade till krumma ryggar och felpekande tår. Sist var jag med på ett svettigt och roligt jympa soft-pass.

Jag var också på en förelåsning om hållbar träning. En stark trend  just nu är tuffa pass: multi- och ultrasport, crossfit och hit – högintensiv träning. Gärna i lerig terräng. Passar många, men inte alla. Friskis satsning på det som kallas för soft är däremot för alla: den träningsovana, den som har en skada eller begränsning, den som körde ett stenhårt multisport-crossfit-ironman-pass dagen innan och vill köra ett skonsamt pass. Och förstås: alla som gillar lite lugnare träning.

Själv tycker jag att softvarianterna blir lite meditativa eftersom de är så tydliga och fokuserade. Man kan inte slarva, vilket ökar kroppskännedomen. Det gör också att träningseffekten kan bli riktigt hög – du väljer själv hur mycket du vill ta i. Det är inte soft i bemärkelsen mesig eller slapp. Tvärtom!

Äsch, jag vet, det är svårt att förklara. Det bästa är att testa själv och se hur det känns. Det finns flera olika softvarianter. Kom och softa med mig på mitt indoor walking-pass på torsdagar klockan elva till exempel. Jag får alltid ha med en gäst.

IMG_4307

Inllägg nummer 48 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Vårkänslor

Gick genom stan i går, Sveavägen. Folk log, åt glass, hade picknick på parkbänkar. Solen värmde, på riktigt. Mötte ett par goda vänner som hade tid att prata en stund. Vandrade vidare utan brådska.

Avslutade dagen med sång. Min fina och skönsjungande vän är med i en kör och de hade en härlig konsert. Det var kyligare ute när jag gick hem. Men jag var varm inuti.

Scilla vid Adolf Fredriks kyrka.

Scilla vid Adolf Fredriks kyrka.

Inllägg nummer 45 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Tomater och tid – pomodoro

image

Vad har tomater med tidsplanering att göra?

Pomodoro är italienska för tomat. En äggklockan kan ha formen av en tomat. Äggklockan är ett mycket bra verktyg om man behöver bli mer effektiv har jag upptäckt.

Pomodorometoden

Metoden uppfanns av av italienaren Francesco Cirillo på 80-talet. Arbetet delas helt enkelt upp i koncentrerade faser om 25 minuter och därefter  en paus på fem minuter. Då och då tar man en längre paus förstås – för mat eller en promenad.

Jag har en tendens att splittra mig på olika saker under dagen, vilket gör att jag inte känner mig nöjd med någon del. När jag väl kommer igång med något fastnar jag framför datorn och glömmer att ta pauser. Glömmer att blinka. Att andas. Efter ett tag blir det lite småjobbigt.

Fokus

När jag använder Pomodorometoden bestämmer jag mig för vad jag ska jobba med under nästa Pomodoro, så jobbar jag bara med det och låter mig inte distraheras av annat. Ibland använder jag en Pomodoro till exempelvis e-post eller Facebook. När klockan ringer och jag har haft min paus måste jag ta ett aktivt beslut om vad jag ska göra. Fortsätta med det jag gjorde eller välja något nytt från min lista. Detta har  hjälpt mig mycket.

Pausernas magi

Något som har visat sig funka för mig  är att ställa äggklockan i köket. Det gör att jag måste gå iväg och stänga av den. Stod den på mitt skrivbord skulle jag lätt kunna ignorera den och tänka ”Äh, jag kör på. Bara lite till!!”

Under femminuterspauserna brukar jag röra på mig ordentligt för att få cirkulation i mina stela axlar och nacken – det gör underverk, inte minst för hjärnverksamheten. Surprise!

Mer om metoden

Det finns massor tänkt och skrivet om den här metoden förstås. Man kan förfina den på olika sätt för att verkligen kunna mäta sin effektivitet. Googla får du se! För min del räcker det långt att göra som jag har beskrivit ovan. Enkelt, effektivt.

Här finns det en fin liten film om metoden – knappt 2,5 minuter lång.

pomodoro

Inllägg nummer 44 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

København er dejligt

Fredag till söndag var jag i Köpenhamn. Vi hade fullt upp och jag använde bara telefonen som kamera, så det blev ett par dagar utan blogg.

Vi bodde i Nyhavn. Mysigt!

Vi bodde i Nyhavn. Mysigt!

Som kompensation kommer här några fina bilder från vår soliga vårhelg. Det var längesen jag var i Köpenhamn, så jag njöt i fulla drag. Vi var där med vänner som har varit mycket i stan och fick fantastisk guidning. De hade dessutom bokat biljetter på Köpenhamns otroligt häftiga operahus. Vi såg Svansjön! Underbar föreställning.

Köpenhamns operahus, Operaen på Holmen, är ritat av arkitekten Henning Larsen och invigdes 2005.

Operahuset  i kvällsljus. Wow!

Operahuset i kvällsljus. Wow!

Vi vandrade längs kanalerna, drack kaffe i solen, åt smarriga smørrebrød och drack förstås hinkvis med Tuborg och snaps. Bilden nedan är från Christiania. Där var det aktivitetsdag med massor av folk som plockade skräp, grävde i trädgårdsland, beskar buskar och … vilade i solen.

Chrisiania förstås.

Chrisiania förstås.

Danskarna är ju kända för sin känsla för utsökt design. Det fick vi se många sköna bevis på. Biblioteket Den Sorte Diamant är ett exempel. Det är en tillbyggnad till det gamla biblioteket, klar 1999. Fasaden speglar kanalen och himlen och är gjord av en sorts granit som kallas Absolut svart från Zimbabwe. Coolt!

Så här kan också ett bibliotek se ut. Tyvärr stängt, så jag får komma tillbaka.

Så här kan också ett bibliotek se ut. Tyvärr stängt, så jag får komma tillbaka.

Inllägg nummer 43 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Våren i Haga

2015-04-11 14.58.42 2015-04-11 14.37.44

Vitsippor och blåsippor i backarna stå, solen glittrar i Brunsnvikens vatten och Hagaparken är full av flanörer, joggare, stojande barn och hundar. På den stora gräsplanen vid tennisbanorna fick jag syn på ett märkligt sällskap:

2015-04-11 15.25.51

Vad är det? Utomjordingar på picknick? Nej, de spelar bumperball eller bubble ball fotboll!

Spelarna har krupit in i varsin enorm genomskinlig boll och spelar fotboll på ungefär vanligt sätt. Den stora skillnaden är att det är ok att tacklas. Det ser verkligen underbart ut när de välter varandra och rullar runt som skalbaggar på rygg för att ta sig upp igen.

Här kan man läsa mer om bumperball.

Det är vår!

inlägg nummer 37 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

En mimupplevelse

Nu har jag varit på teater igen. Ännu en oförglömlig upplevelse av och med studenterna på Stockholms dramatiska högskola. Den här gången var det mimklassens examensföreställning: Möta hösten tillsammans? Regi: Anna Vnuk.

Text från webbplatsen:

De kärlekstörstande rollfigurerna är löst baserade på några av alla de kontaktannonser som Anna Vnuk och examensstudenterna från mimskådespeleriutbildningen hittat i olika lokaltidningar. I föreställningen får rollfigurerna träffa en kärlekscoach, och till slut hittar de det de söker, även om det kanske inte blir exakt det som de hade skrivit under rubriken ”önskas”.

En mimföreställning alltså. Vad får du för bilder i huvudet? Jag kan lova att du inte ens i dina vildaste fantasier kan föreställa dig det vi fick se på scen igår. Det måste ses. Upplevas.  Mim måste inte vara tyst teater – i det här fallet är det inte alls det. Vi lär känna personerna via replikerna, men framför allt på sättet de visualiserar och förkroppsligar tankar och känslor.

Mimskådespelarna behärskar det kroppsliga uttrycket till fulländning. En dryg timme av skratt, tårar, överraskningar och ren njutning.

Föreställningen pågår till och med den 17 april. Bor du i Stockholm tycker jag du ska boka biljett. 50 kronor styck.

Läs mer och boka biljetter på Stockholms dramatiska högskola.

Inlägg nummer 36 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Tankar på fjället

Fjällpåsk 2015

Snön är vit, himlen blå och vinden ganska kall. Den diagonala rörelsen lugnar sinnet. Tankarna kommer och går. Minnen, människor, händelser. Stannar och äter apelsin – är tillbaka i barndomens skidspår. Skidar vidare. Tankarna kommer allt långsammare. Tiden står still. Tankarna stannar av. Jag bara är i rörelsen, luften, ljuset.

Inlägg nummer 31 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar.