Solen lyste klart över Drottninggatans alla litteraturintresserade flanörer och försäljare. Det blev en härlig dag med många fina möten. Det är så kul att träffa andra författare och prata om livet och skrivandet. Och det är fantastiskt att få en pratstund med barn som vill köpa någon av mina böcker. I kväll kanske en och annan förväntansfull läsare öppnar Hemligheten i Haga för första gången … Magiskt!
En av mina trogna följare, signaturen Essendu, saknar fredagshaikun – och vem gör inte det? Jag lovar att återgå till denna stolta tradition å det snaraste.
Som plåster på såren bidrar här Essendu med en somrig visdom i haikuform:
Väntar du på dass
Tänk då på denna visdom
Vänta ej i regnSONY DSC
Foto: Lotta Sjölund
Och regnet tog slut
Jag vaknade, lyfte blicken
nu kom sommaren
Lotta Sjölund tog den fina bilden som hon kallar så här:
Asså, apropå den svenska sommaren – var det i dag?
Grattis Lotta, du vann fototävlingen ”Sommarbilden” (en hemlig tävling som bara jag kände till). Priset är att du får gästdikta en haiku här nästa fredag. Ser fram emot ditt bidrag!
Inlägg nummer 86 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Rätt svar: Turkiska kiosken
Vinnare: Helena Swanström
Pris: Signerat exemplar av Månuret
Grattis!
I går var jag på ett föredrag om Gustav den tredjes italienska resa. En resa som satte spår i Hagaparkens arkitektur och utsmyckningar. Mer om det i ett annat inlägg!
Visst blir det spännande foton när man tar kort genom fönster. Parken speglas – och man kan ana fotografen …
Inlägg nummer 85 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Klass 3 C i Vällingbyskolan deltog i en tävling, Barnboksjuryn, där de fick rösta på sina favoritböcker. Jag hade anmält mig som pris hos mitt förlag, Idus, och i går överlämnades det: ett författarbesök av mig hos 3 C. Eller vem var det som fick pris egentligen? Det kändes som jag fick första pris som fick komma och hälsa på.
Det var dryga tjugo förväntansfulla barn som satt bänkade i det ljusa klassrummet. De hade fått in Hemligheten i Haga till sitt skolbibliotek, men de hade bara hunnit läsa baksidestexten. Nu fick jag läsa prologen för en knäpptyst och lyssnade klass.
Sen fick de ställa frågor om mig och mitt skrivande. Jag frågade dem om deras favoritböcker och -filmer, berättade om mina, och så delade jag med mig av några skrivtips. Minst hälften av eleverna kan tänka sig att bli författare när de blir stora, och vi enades om att det bästa sättet att bli bra på att skriva är att läsa mycket. Och skriva förstås! Jag berättade att det kommer en fortsättning på boken snart – Månuret.
Mot slutet av lektionen räckte en pojke upp handen:
– Sen när vi har läst din bok kanske det blir min favoritbok.
En mycket fin avslutning. Tack alla i 3C, tack till lärare och bibliotekarie för trevligt och givande författarbesök!
Inlägg nummer 80 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Den 6 mars i år var jag på ett härligt författarbesök hos en trea i Älta. Läs mer om det om du vill!
I dag kom klassen till Hagaparken på utflykt. De visste inte att jag skulle dyka upp; det hade deras lärare, Catharina, lyckats hålla hemligt. Det var så kul att få överraska!
Så gav vi oss av på vår upptäcktsfärd i en miljö som de här barnen känner väl från boken. Men de flesta hade aldrig varit i Hagaparken på riktigt. Vi började vid Koppartälten där bokens familjen Halling bodde på sjuttonhundratalet. Därifrån gick vi bort till den gamla stallgrunden. Gustav den tredje hade tänkt bygga ett stort stall, men de planerna – som så många andra – blev aldrig verklighet.
Nu skulle vi bege oss över den stora gräsytan, pelousen, till skogen där mor Elinda bodde. Vi sprang över gräset, några tävlade och andra (jag förstås) hjulade. Mor Elindas koja såg vi inga spår av, men en trollrot hittade vi! Kan det ha varit den förtrollade roten?
Alla var hungriga, så vi tog en skön picknickstund uppe vid Lilla Haga, en lekpark på en höjd mitt i parken. Där finns det ett pytteslott, en liten handelsbod och en amfiteater i miniatyr. Efter maten passade det bra med en sagostund. Del två av Hemligheten i Haga har ju inte kommit från tryckeriet än, men jag hade med mig mitt manus till Månuret och läste prologen och första kapitlet. Vilken känsla!
Så fortsatte turen till det som kallas ruinen, grunden till Gustav den tredjes drömpalats. Det som aldrig blev mer än en grund och en dröm. Jag visade var de brukar spela teater på sommaren och vi försökte föreställa oss hur det skulle se ut med ett jätteslott mitt i parken.
Haga slott, där Victoria, Daniel och lilla Estelle bor, är inhägnat och dessutom skymt av träd och buskar, så vi såg inte så mycket av det. Men vi gick runt hela staketet så vi fick komma ut och se Brunnsvikens glittrande vatten. Och där vassen såg vi en gammal bekant: Hagahägern. En stor, spöklik gråhäger satt blick stilla och stirrade ut över vattnet. Hagahägern mötte vi i den första boken – och den kommer tillbaka i Månuret.
Ser du Hagahägern?
Vi hann med en sångstund i Ekotemplet – Gustav den tredjes sommarmatsal. Sen avslutade vi turen med att titta på Gustav den tredjes paviljong och Grottan – platsen där Halling gömde sig i början på den första boken.
Det var en härlig dag i Hagaparken. Solen tittade fram mellan molnen, och inte en droppe regn fick vi på oss. Tack hela klassen!
Hjulande sagotant!
Inlägg nummer 76 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Nu i veckan var jag på spök- och mordvandring i Gamla stan. Det var Friskis som ordnade en kväll för oss som är värdar och ledare på anläggningen St Eriksbron. Det var en vacker och solig, om än kylig kväll, så det var inte så spöklikt, men mycket spännande att höra om allt blod som flutit i de gamla gränderna genom århundradena.
Stockholms blodbad är föstås den mest kända rysligheten. I november 1520 avrättades över hundra personer på Stortorget. Det sägs att torget hemsöks nätterna mellan den 7 och 9 november än i dag …
Käpplingemorden kände inte jag till. Guiden berättade att det bodde ca fem tusen personer på Stadsholmen på 1300-talet. En stor del av dessa var tyska handelsmän och ibland uppstod konflikter mellan dessa och Stockholms stadsbefolkning.
Så här står det i om Käpplingemorden på Wikipedia:
Den 14 juni 1389 tågade tyska hättebröder (tyska borgare) soldater och köpmän till Stortorget och samlades vid Kåkbrinken. En anklagelseskrift med namn på 76 svenska ”förrädare” som skulle gripas lästes upp. En del låstes in på Slottet Tre kronor, andra forslades till Gråmunkeholmen (nuvarande Riddarholmen) för att torteras med bland annat sågar. Den 17 juni roddes slottets fångar över till Käpplingeholmen (nuvarande Blasieholmen). Där låstes de in i en byggnad som tändes på. Den lägsta angivna siffran för antal offer under Käpplingemorden är 15, den högsta 76.
När guiden berättade om bödeln och hans föga avundsvärd liv, hoppade plötsligt den här mannen fram ur en gränd och skrämde oss:
Gälla skrik från gruppen förbyttes i generade skratt när vi vandrade vidare. En lyckad kväll som gav mersmak. Det finns så många spännande händelser i vår historia. Den som har hittat en trollrot kan få uppleva dem igen. Om man törs …
Inlägg nummer 73 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
Grattis till Indra och Mattias som knäckte den svåra tävlingen i gårdagens inlägg. De har vunnit det ärofyllda uppdraget att jästblogga här.
– Frågan är, säger en rörd och stolt Mattias, om vi ska blogga om brödjäst eller öljäst.
– Ja, eller varför inte om båda, säger jag uppmuntrande.
1. Uppe till vänster: Körsbärsblom, vårt körsbärsträd
2. Uppe till höger: Plommonblom, vårt plommonträd
3. Nere till vänster: Äppelblom, vildapel vid vägen
4. Nere till höger: Päronblom, på udden mellan Kårnäsviken och Neckviken
Tack alla som bidragit med svar!
Hedersomnämnande till Mamma och Helena som prickade alla sorter, även om två var sammanblandade. Grattis!
Inlägg nummer 69 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
I Roslagens famn på den blommande ö har vi det så här underbart nu. Solen skiner, himlen är knallblå och fåglarna kvillrar och tjattrar bland frukträden. Men vilka träd är det som blommar på bilden?
Bilderna numrerade enligt följande:
1 2
3 4
Rätt svar belönas! Facit i morgondagens inlägg.
Inlägg nummer 68 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
I dag har jag varit i Pompeji över dagen.
Inte i Italien visserligen, men på Lidingö. Millesgården har en utställning om ruinstaden, och jag besökte den för andra gången. Mycket sevärd, men tyvärr tar den snart slut, 18 maj.
Pompejis öde är alltid lika spännande. Det var faktiskt en bok om Pompeji som bidrog till att jag började skriva Hemligheten i Haga för snart femton år sedan. Boken heter Tillbaka till Pompeji och författaren Kim M Kimselius. Jag läste den för mina barn och vi älskade den. Det är en tidsresa; bokens huvudperson åker tillbaka i tiden och hamnar år 79 – året då Vesuvius fick sitt utbrott. Det är väldigt spännande! Senare, när jag frågade barnen vad de tyckte att jag skulle skriva om, var de överens: en tidsresa! Och så blev det.
En annan bok som jag kan rekommendera är Pompeji av Maja Lundgren. Mycket annorlunda, ganska märklig och helt underbar roman om livet i Pompeji.
På Millesgården finns mycket inspiration från Pompeji, inte bara den aktuella utställningen. Carl och Olga Milles som byggde Millesgården under första halvan av 1900-talet lät sig inspireras efter resor till Pompeji. Utställningen Pompeji är ett spännande möte mellan den egentliga antiken, inlånade föremål från Pompeji, och Millesgårdens skapade antika miljöer, skulpturpark och trädgård. En trådgård som i dag badade i sol. Här ser vi Poseidon som vinkar till segelbåtarna på Lilla Värtan.
Inlägg nummer 62 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
